För er som undrar vad jag funderar på under ett helt vanligt långpass:
1-10 km. Uppvärmning. Mattehjärnan i full gång. 1/30 avverkat. 1/15. 10% är en fin siffra…
Utrustningen strular. Midjebältet guppar upp och ner. Rättar till i farten. En kilometer senare har samma jäkla midjebälte slitit upp tröjan ur byxorna och skapat en kall glipa på magen. Rättar till igen medan jag tänker irriterade tankar. Dessutom kissnödig. Letar lämpliga träd. PÅ EN ÅKER!!!! De enda träd som finns tillhör ett hus, där kan man ju inte sätta sig. Klättrar ner för ett stup och gör vad jag ska… med livet som insats men i alla fall i skydd från alla kråkor och bönder på åkern.
Var sugen på att slippa asfalt idag. Inte helt lätt, men lyckades ganska bra…
11-20 km. Effektivitetstid. Löser familjens logistikproblem. Löser jobbrelaterade saker. Funderar på gruppträningschemat över valborg/första maj och författar mitt blogginlägg i huvudet. Skänker en och annan tanke till mina blåsor som skriker lite.
21-30 km. Flow. Tänker inget, känner inget, bara är. Hör ljudet av mina fotisättningar som ett tam-tam-tam i bakgrunden. Dieseln är på. Jag flyter. Just love it.
12 Kommentarer
Helle
20 april, 2012 kl 13:53Jösses vad duktig du är! Jag vill också kunna springa så långt som om det inte var svårt eller jobbigt. Hur länge har du sprungit?
/Helle
Johan Reberg
20 april, 2012 kl 14:14Härlig läsning. Visst är känslan häftig först när hjärnan på egen hand tar initiativ och kreativt börjar lösa diverse vardagsproblem och jobbfrågor för att sedan går över i ett häftigt lyckorus och man bara flyter fram. Om inte förr så ses vi på Kävlingerundan.
Jenny
20 april, 2012 kl 15:41Grymt Anna!
A
20 april, 2012 kl 16:59Nice! Ska prova en tremilare efter varvet. 25 är mitt längsta hittills i vinter någon gång (innan december hade jag aldrig sprungit längre än 10k) :)
Leonie
20 april, 2012 kl 17:23Vilken härlig beskrivning! Längtar efter att kunna springa så långt som du gör. Undrar om jag är en sådan där långdistansare som klarar sånt:)
Jojohanna
20 april, 2012 kl 21:09Du lyckas både roa och inspirera i ett och samma inlägg! Det är bloggkonst det. Ha en fantastisk helg, vad den än kommer att innehålla!
Andréa
20 april, 2012 kl 21:24Härligt! Man hinner med ganska mycket under en tremilare :)
Nanna
21 april, 2012 kl 10:09Känner igen det där mönstret! Visst är det lustigt att det ska ta så lång tid innan det konstruerade egot tystnar och man kan fokusera på att bara vara ett med löpningen? Själv brukar jag också lösa både mina egna och all världens problem under första delen av rundan, men kommer mycket sällan ihåg alla bra lösningar när jag väl kommit hem igen ;-)
Klockan | Korrekt tid
21 april, 2012 kl 10:57Toppen blogg det här :)
Västgötskan
21 april, 2012 kl 12:51Menar du att jag måste komma över 20+ km för att inte tänka. Shit, då har jag att göra…… Hihi! ;-)
Ha en underbar lördag och ta hand om blåsorna!
StepUp 2 Fitness
21 april, 2012 kl 13:17Wow, vad imponerad jag är!! Grymt jobbat!!!
Anna (orka mera)
21 april, 2012 kl 16:05Helle – jag började väl springa 2005 typ och sen har det runnit på. Man blir distansblind efter ett tag :)
Johan – du ska inte till sydkustloppet på lördag?
A – det gör du rätt i! På 30 km kommer man ut på lite nya marker! Omväxling förnöjer!
Leonie- tror alla klarar det! Det handlar bara om att ta det lugnt och springa sakta!
Jojohanna – tack! Trevlig helg du med!
Andréa – eller hur! Man hinner liksom tänka till tankarna tar slut!
Nanna – ja det är ju ett problem förstås. Man kanske skulle ta med en diktafon :)
Klockan – tack snälla :)
Västgötskan – haha, jo för mig är det så . Men jag är extremt trögstartad.
Stepup2fitness- tack!