Ibland är jag miljövänlig och springer istället för att ta bilen. Idag var jag det inte. Idag tog jag bilen till Skrylle bara för att få uppleva våren i skogen. Underbart!
20 km skogslöpning med solens strålar strilande mellan träden. Och den där lukten ni vet. Skog.
Kanhända att jag sprang och luktade lite för mycket, för helt plötsligt låg jag bara där. Platt på magen. Hur det gick till vet jag inte för jag hittade varken någon sten eller rot på nedslagsplatsen. Men hål i brallorna blev det. Och så blev det genast lite mindre trångt i garderoben. Eller kan man stoppa träningsbrallor?
22 Kommentarer
Viveca
4 april, 2011 kl 13:46Då var det kanske lite tur att ett rivjärn flyttat in i min hals….så du fick uppleva den underbara våren i skogen.
Emelie
4 april, 2011 kl 14:06Hörru coachen, ta det försiktigt! Men visst är det ljuvligt ute! Mina ben är fortsatt pigga,men med intervaller imorgon så får de faktiskt nöja sig med att promenera idag!
mia
4 april, 2011 kl 14:06Jag är alltså inte ensam! Knappt att man vågar berätta att man sprungit och trillat. Men jag gjorde precis som du, också i Skrylle. Numera har mina vintertights två fina små lagningar på knäna (så visst går det att laga!), såret i handen har blivit ett litet ärr och jag lyfter extra på fötterna. Så kan det gå! :)
Ann
4 april, 2011 kl 14:25Åh, jag längtar ut i skogen som en GALNING men här är det för isigt i favoritspåren fortfarande. Ser underbart fint ut på bilderna och jag känner nästan de magiska dofterna via skärmen.
Tur att det bara var brallorna det blev hål i! De går väl att använda ändå, det var ju yttepyttelitet? Fast det växer väl kanske.
Träningsglädje
4 april, 2011 kl 16:11det är det där jag kallar lyxlöpning. när man avviker från sina vanliga hoods och liksom åker nån annanstans för att få UPPLEVA. härligt!! mindre härligt på knäet dock. fast skrubbsår är ju lite sommar…
anneliten
4 april, 2011 kl 16:29Lufthål gör vintertights till vårtights – passar väl utmärkt just nu!
Gert
4 april, 2011 kl 17:46Jag får varken springa eller träna i gymmet nu på minst tio dagar.En inflammation i och runt örat sätter stopp för det.Nu är det penicillin och örondroppar som gäller.
Men det har varit jätteskönt väder idag och skogen finns ju kvar.:)
Anna (orka mera)
4 april, 2011 kl 20:31Viveca – det kan aldrig vara tur med rivjärn. Jag hade gärna cyklat. Hoppas du är på cykelbenen snart så vi kan ta en runda.
Emelie – jepp, jag ska vara mer försiktig nästa gång, jag lovar!
Mia – haha, då är vi två. Och visst är det fantastiskt hur snabbt man kan resa sig och titta sig omkring för att försäkra sig om att ingen såg…
Ann – ja det är rätt litet, men är rädd att det växer i tvättmaskinen…
Träningsglädje – lyxlöpning var en bra beskrivning. Är så trött på asfaltsrakorna häromkring. Fast vänta nu, vi får inte kasta oss in i sommaren innan våren börjat. För då är det ju snart jul med förfrusna näsor och broddar igen :)
Anneliten – haha, det har du rätt i!
Gert – Usch vad trist. Krya på dig!
Sara
4 april, 2011 kl 20:35Tur att du är hel i alla fall. Och som Anneliten säger, lite lufthål är inte fel.
Jag är på jakt efter ditt inlägg om löparknä – men jag kan inte hitta det, har letat igenom alla måndader men det gömmer sig för mig. Vet du var jag ska leta?
Kram
Anna (orka mera)
4 april, 2011 kl 20:39Sara – här har du inlägget: http://blogg.piggelina.se/2010/06/konsten-att-bli-av-med-ett-lparkn/
Jag hoppas det inte är du som behöver informationen!
Sara
4 april, 2011 kl 20:49Tack! Nej det är det inte, jag har haft nog med skador nu! Ska bara dela med mig :)
Ingmarie
4 april, 2011 kl 21:12oj o. Det var nog en liten rumpnisse. ;-) Tur du inte slog dig!
Linn
4 april, 2011 kl 21:13Nämen Anna, du får vara rädd om dig i skogen;)
Andréa
4 april, 2011 kl 21:43Ajaja :) Men det är ju så härligt med vår och skogslukt så jag kan förstå dig!
Cecilia
5 april, 2011 kl 00:54Mina lagade tights håller ännu, 8 mån efter ett fall som gav ett blåmärke/märke som fortfarande kan skymtas…:)
Gert
5 april, 2011 kl 17:21Turatt det inte var någon sten där du föll.
Gert
5 april, 2011 kl 17:24Det är ju skönt att vara nära naturen men kanske inte så nära.:)
Carina
5 april, 2011 kl 22:31Härligt att kunna springa i skogen igen. Jag var också ut en sväng i går kväll. Helt underbart, fåglarna kvittrade och solen värmde fortfarande!!
Anna (orka mera)
5 april, 2011 kl 22:52Sara – puh, tack. Blev nästan orolig!
Ingmarie – en rumpnisse ja!!! Såklart! Att jag inte tänkte på det :)
Linn – ja, jag ska skärpa mig nästa gång :)
Andréa – eller hur? Och man kan ju inte både lukta och titta var man sätter fötterna samtidigt ju!
Cecilia – då finns det hopp alltså! Fram med nål och tråd!
Gert – nej det var ett par centimeter FÖR nära. Eller meter…
Carina – mmm. Helt underbart. Men nu har vi höst igen. Regn och rusk! Gaaah!
Gert
6 april, 2011 kl 10:32Anna.Jag dök själv omkull i Skrylle en gång.Där var sten men jag föll mellan dem.Himla tur.=)
Gert
6 april, 2011 kl 10:32Anna.Jag dök själv omkull i Skrylle en gång.Där var sten men jag föll mellan dem.Himla tur.=)
Gert
7 april, 2011 kl 11:10Förstår inte varför det sänds dubbelt.