Kävlinge 50 k – så gick det…

Idag gick premiären för Kävlinge 50 k och vi var nio förväntansfulla löpare som möttes upp vid åttasnåret. Temperaturen kring 20-strecket och vi visste redan här att det skulle bli en varm resa.

Första kilometrarna hade vi svårt att hitta lagom fart. Vissa drog framåt medan andra ville hålla tillbaka. Och jag sprang som en guttaperka emellan och försökte medla… Efter hand löste det sig och vi lyckades hitta en bra lunk som passade alla.

Vid 15 km hade vi första stopp för påfyllning av energi, vätska och vaselin. Här var alla vid god vigör och 11 km till nästa stopp kändes överkomligt. Där vankades fläskpannkaka och bara tanken fick ju benen att springa av sig själv.

 

Strax innan Dösjebro (26 km) började det gå trögt här och där. En kille började må illa och tvingades gå sista biten in till depån. Själv fick jag extrakrafter av tanken på mat. Sån är jag!

Den här fina skylten mötte oss i Dösjebro:

 

Här väntade alltså pannkaka och en härlig pool fylld med vatten att doppa ner huvudet i. Underbart att kyla ner hjärncellerna lite. När det var dags att dra vidare bröt förste man. Illamåendet hade inte lagt sig och han vågade inte chansa nu när vi skulle ut på riktiga landet. 8 kvar och det var med stappliga steg vi fortsatte vår färd.

Till nästa depå hade vi nu 14 km och det skulle visa sig bli de tyngsta. Mycket backar och stekande sol. Blåsor på fötterna och ömmande knän, höfter, lår och leder. Själv mådde jag oförskämt bra och hade egentligen inga andra men än ett begynnande skavsår på halsen (från ryggsäcken). Bara att tugga vidare, meter för meter.

Vid 32 km tvingas Viveca bryta. Hon har fått ont i knät och kliver av. Tråkigt men klokt. Hon dyker senare upp som cykelambulerande hejarklack, något som såklart uppskattas av en allt tröttare skara.

I slutet av den längsta backen dyker en DEPÅ-skylt upp från ingenstans. En surprise-depå med sportdryck, en hink vatten att svalka sig i och MUSIK. Det är Fredrik och barnen som är på plats. I högtalaren strömmar Black Jacks Inatt – ni vet den som alltid får igång mig. Ny energi under vingarna och 8 km till nästa depå.

 
Mor och dotter i surprise-depån.

På väg igen.

Underbart! Värda varenda meter…

Vid 40 km serveras kanelbullar och skugga! Vid det här laget luktar jag minst sagt apa och passar på att svida om. Underbart. Skor tas av och många har problem med blåsor och naglar som är på väg att lossna. En tjej ringer sin pappa och ber om eskort sista 6 kilometrarna. Han tror inte han ska orka med vårt tempo men hon försäkrar att vi inte har något tempo…

Vid 44 ansluter draghjälpen och vi avverkar de sista 6 km till mål.

44 km. Än är benen glada.

En otroligt VARM dag är till ända. Vi var 9 som startade och 7 som kom fram. Alla har kämpat så himla tappert och jag är glad att känna så många galningar! Ser framemot en repris nästa år… VILKA ÄR PÅ??!? 

För visst startade vi väl precis en tradition?