En gång varannan månad drar jag ner persiennerna i vardagsrummet. Då känner jag mig jättehemlig. Sen tar jag på mig mina aerobicskor (oftast till jeans och tröja…) och skruvar på senaste aeromixen. Nej, jag är inte knäpp, jag försöker bara sätta ihop ny koreografi till min aerobicsklass.
Först börjar jag med några små steg. Man har liksom inte plats att ta ut rörelserna riktigt pga diverse jobbiga möbler som står överallt. Ju mer jag håller på, ju större blir stegen och ju varmare blir jag i jeansen. Jag knölar ihop mattan och flyttar fåtöljer, sen har jag världens aerobics-scen att glida runt på. Jag testar olika steg och är glad att ingen ser mig. Mer och mer lever jag mig in i min koreografi och tillslut har jag kört värsta passet här hemma. I jeans dessutom – fatta vad svettigt! Bara för att jag inte orkade byta om innan, för att jag trodde att jag skulle kunna hålla mig till dom där små stegen…. Nänä, lite bra musik och sköna moves, då går det inte att hålla igen! Inte ens i jeans i sitt eget vardagsrum! Nä, nu måste jag gå och tvätta!
Inga kommentarer