Det finns andra träningsformer och så finns det löpning. Så är det bara.
Definitionen av valborgslyx måste vara att få springa i naturen. Genom skogen och ut till havet.
Att springa utan smärta och med en vad som för första gången på LÄNGE lyckats uppbringa en studs i fotisättningen. En vad utan punktering.
Det är en sån fantastisk upplevelse att jag ler hela vägen. Mitt fånigaste leende. Blir dessutom tårögd och nästan religiös. Löpning mina vänner, det är bra grejer.
Mycket väl medveten om att det kan kännas på ett helt annat sätt nästa gång, njuter jag maximalt av känslan. Kanske dröjer det länge innan jag får smaka på den igen. Men jag håller tummarna för att det vänder nu.
Happy valborg!
