Lundaloppet 10 km har fått ny bansträckning i år och istället för att springa två likadana varv har man trollat ihop ett enda långt varv. Tidigare bansträckning har varit kuperad, och full av kullersten, trottoarkanter och skarpa 90-graders svängar. Frågan är om den nya sträckningen innebär mindre publikstöd, när man bara passerar centrum en gång, eller om det uppvägs av att man slipper lite av trixandet genom stan? Jag gav mig ut för att testspringa banan.
Starten går precis som tidigare på Svanegatan på ”andra sidan” järnvägen och man får ett härligt medlut från start där man kan rulla igång benen i lugn och ro. Första delen av banan är platt och på sköna grusvägar i Stadsparken. Är vädret lika fint som idag kommer parken vara full med potentiell hejarklack och här är njutningsfaktorn hög.
Efter stadsparken leds vi in på små mysiga gator i Lunds centrum. Gamla hus och mycket kullersten. Mysigt att titta på, jobbigt att springa på! Det är skönt när cykelvägen tar vid och leder oss vidare över Dalbyvägen och upp i ett grönområde jag inte visste fanns.
Springer på en ganska smal stig och nu känns det nästan som Lundaloppet goes trail. Fast bara nästan. Snart är vi ute på asfalten igen och banan gör några skarpa svängar innan den går in och rundar Östervångsskolan. Småstenar gör det till en spännande upplevelse…
Vidare in i Botaniska trädgården (”Botan”) och jag konstaterar att jag trots mina 9 år i Lund aldrig varit här. Nästan lite skäms-faktor på den. Parken är full av studenter som njuter i det fina vädret och jag måste stanna till för att fota lite körsbärsträd. Sånt man kan unna sig när det inte är race på riktigt.
Efter Botan börjar uppförsbacken upp mot Gerdahallen. Som tur var blir det bara en gång i år. Har man gått ut hårt kommer det att kännas i benen här.
När man passerar Gerdahallen känns det som man är hemma. Då är det mest nerförsbacke och publikens jubel som återstår. Banan går förbi UB1, Skissernas museum och Lundagård. Sen får vi tugga lite mer kullersten innan vi når Mårtenstorget. Idag kryllar hela torget av lunchgäster på uteservering och solsökande människor på parkbänk. Här finns chans till stort publikstöd om vädret tillåter.
Passerar sedan Stortorget med dess uteserveringar innan vi korsar Kyrkogatan. Här har det hänt att folk har fått stanna för passerande bussar, men vi hoppas de har kommit på en plan för att undvika sånt. Härifrån är det raka spåret mot mål. Hittar Incognitos mysiga uteservering på Lilla Fiskaregatan där jag själv hade bänkat mig som supporter. Passerar Grand Hotell, tunneln under järnvägen och sista biten mot centrala idrottsplatsen.
Här är grinden låst och jag missar själva finalen. Spurten på bana. Men jag kan känna vibbarna och hejaropen och vet att här kommer vara grym feeling.
Så hur blev det nu med ändringen av bana? Jag tror det blev bättre. Mindre kullersten, mer parker och till och med lite stig. Och vi får ju ändå passera centrum en gång och njuta av hejaropen.
Den nionde maj smäller det. Då kan du testa banan på riktigt.
