Ego

Har ju glömt rapportera resultatet från fälttestet förra torsdagen:

Som ni ser kommer jag inte upp i några högre laktatvärden. Att jämföra med Fredrik som landade någonstans på 15. Anledningen är att jag har mycket långsamma muskelfibrer som inte producerar mjölksyra i samma utsträckning som de snabba.  De långsamma muskelfibrerna är, precis som det låter, långsamma… dvs jag har större förutsättningar att bli bra på längre distanser än korta snabba. Precis som väntat!

Jag har överkapacitet i hjärtat i förhållande till min löphastighet. Resultatet på Åstrands submaxtest var “grymt” och visar på ett mycket stort och starkt hjärta. Ett testvärde på 77 är världselit för kvinnor och även om submaxtest inte är helt tillförlitliga (visade visst 10 enheter för mycket på honom själv jämfört med när man mäter utandningsluften) så har jag god marginal ner till de 48 som är gränsen för “mycket högt”.

För att bättra på uthålligheten ytterligare är det distans, snabbdistans och tröskelintervaller som ska tränas. Dessutom korta intervaller med mycket vila (där varje intervall ges fokus på teknik), samt spänst och explosivitetsträning för att bättre på teknik och löpekonomi.

Summa summarum. Resultatet var väldigt väntat. Men det känns skönt att ha svart på vitt, att det är sån här jag är. Så får coachen också sin förklaring till att mina korta intervaller inte är så snabba…

Det firar jag med en ny cykel!

Ladda popcornen, nu blir det film!

Idag har jag och Fredrik varit hos Mattias Reck för besiktning. Som uppvärmning gjorde vi varsitt Åstrands submax-test innan vi gick loss på de tuffare grejerna: Padillatest på cykel för Fredrik och fälttest löpning (tusingar) för mig. Med stick i fingret och allt.

Fredrik var först ut och klarade sig med bravur. Testvärde 66 på Åstrand. Resultatet på Padilla har vi ännu inte fått.

Sen var det min tur. Efter första försöket på Åstrand blinkade datorn FAILED. Pulsen hade varit för låg och vi fick försöka igen med ökat motstånd. När pulsen fortfarande inte ville stiga gjordes ytterligare ett försök att vrida på motståndet – men det funkade inte! Det visade sig att man inte kunde öka motståndet mer när man var tjej och Mattias fick ändra inställningarna. Nu var jag plötsligt Anders 52 kg och MAN. En liten, liten manlig räka. Men det funkade och motståndet gick äntligen att öka. Testvärde 77 och en kniv i hjärtat på den riktiga mannen i familjen…

Ombyte till löpkläder och sen ut i det fina vädret. Framför mig hade jag en uppmätt kilometerlång sträcka på asfalt. Och motvind. Motvind är mitt öde denna vår…

Första kilometern skulle springas i långpasstempo, andra i snabdistanstempo, tredje i tröskelfart och fjärde med gasen i botten.  Efter varje kilometer kollades hastighet, puls och mjölksyranivå i blodet. Därefter en kilometer jogg till nästa arbete. Sist ut var en kortare sträcka ösa-ösa-fart för att pressa upp mjölksyran i skyarna. Den landade någonstans i höjd med hatthyllan….

Har ännu inte fått resultatet men slutsatsen han kunde dra direkt är att jag är en dieselmotor och ingen raket. Mina muskler består sannolikt till största delen av långsamma muskelfibrer och jag har inte förmågan att bilda jättehöga halter av mjölksyra.

Mitt hjärta är vältränat och det är inte det som begränsar mig. Snarare ska jag träna kortare intervaller i hög hastighet med bibehållen teknik. Satsa på bättre löpekonomi.

Så var kommer filbunken in? Filbunke är man visst när pulsen ligger på 66 under promenad…  That’s me!

Nu väntar jag på resultaten i skriftlig form. Ska bli spännande. Återkommer med dessa resultat samt en film från mitt äventyr.

Vaknade tidigt och hade inget att göra. Så jag kollade vilopulsen i väntan på att familjen skulle vakna. Dagens vilopuls landade på 39. Två slag högre än sommaren 2008, när jag sist kollade. Men det känns ändå helt ok.

Nu ska jag dock höja upp pulsen en bit på årets sista spinning. Det där med “årets sista” känns nästan sorgligt…