Men jag är för det mesta ordentlig med maten. Älskar grönsaker, även de som inte är trendigast för dagen.  Älskar vegetariskt sedan långt innan det var hetast på tapeten. Och nötter är mitt mellannamn. Jag älskar nötter. Och blåbärsglasstårta.

Idag ska ni få ta del av något grymt. Hade jag varit Fredrik Paulún hade jag smällt till med Paleotårta goes superbärbomb. Men nu innehåller den ju lite socker också….

Håll i hatten här är den:

BLÅBÄRSGLASSTÅRTA

Botten:
200 g pekannötter, sötmandel, valnötter eller vilka nötter som råkar finnas hemma för dagen… Efter tycke och smak
2 dl havregryn
0,75 dl strösocker
75 g smör
1 äggvita

Blåbärsglass:
250 g blåbär frysta eller färska
1 dl strösocker
3 dl vispgrädde
1 äggula
1 dl kesella 10 %
0,75 dl glykossirap

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Rosta nötterna och havregrynen 5-10 minuter under omrörning i medelvarm torr panna
3. Mixa nötterna och havregrynen ganska fint i matberedare eller mixer tillsammans med socker och smör. Blanda ner äggvitan. Tryck ut smulorna i en form, ca 24 cm i diameter, klädd med bakplåtspapper. Grädda mitt i ugnen 12-15 minuter. Ta ut och låt kallna.
4. Mixa blåbär och socker. Vispa grädden och blanda den med äggula, kesella och glykossirap. Rör ner de mixade blåbären.
5. Häll smeten i formen och täck över. Ställ i frysen i minst 5 timmar.
6. Ta ut tårtan och låt stå en stund så att den tempereras. Skär gärna i bitar medan den fortfarande är fryst. Garnera med färska blåbär!

Recept hittat i Matmagasinet nr 8 2017.

Så för att sammanfatta:

Nötter är paleo.
Kesella=kvarg=livsnödvändigt om man vill leka hälsosam.
Blåbär är superbär om än lite otrendigt svenskt.
Vispgrädde är kanon om man har dragning åt lchf-hållet.
Ja ni ser, en riktig hälsobomb! Och då nämnde jag inte ens betaglukanerna i havregrynen…

Eller så tar vi det som det är. En sjukt god kaka. Raketbränsle till långpasset dessutom!

Those were the days. I år är förutsättningarna annorlunda. Trailloppet struntade i etappgrejen och valde måndagen som race day. När jag ska löpvila.

Jag är på plats för att vinka av mannen och dottern. Ser de där trail-löparna. Med nummerlappar, vätskevästar och ladd i ögonen. Ser skyltar mot start, och känner vibbarna. Högsta gradens självplågeri.

Själv har jag en karta med en femkilometers runda som jag ska promenera. Jag har långa tights, långärmad tröja och vindjacka. För att inte frysa där jag strosar omkring.

Skogen är fantastisk. Som värsta fina trollskog. Jag sätter mig ner för en photoshoot mitt i mossan. Jag har all tid i världen. Men det är något i det gröna som är oemotståndligt.  Att inte ta tillvara på tillfället att få tassa fram lite lätt i mossan vore nästan tjänstefel. Jag provar. Bara några steg.

Att säga lätta steg vore att ljuga men det känns helt ok. Så när som på vintermunderingen. Bara nybörjare springer i jacka vid 20 grader. Riktiga löpare har kortkort. En kille från trail-loppet passerar i 180 och ropar BRA JOBBAT där jag lufsar fram. Alltså hallå! Jag kan också springa på riktigt. Jag är bara lite återhållsam efter ÅTTIO kilometer i förrgår. Vill jag säga. Fast han kunde nog inte bry sig mindre.

Lufsar vidare. Struntar i de riktiga löparna. Njuter av att jag ens kan springa två dagar efter värsta långpannan. Tack kroppen.

Nu semestrar vi vidare på Österlen. Letar efter bästa maten, godaste cappuccinon och försöker övertala tonårsbarn om att man kan spela minigolf fast man är över 12. Jag har ju en revansch att ta…

Eftersom jag älskar cappuccino på havremjölk letar jag kaffebarer via världens bästa oatfinder. På Risteriet  startar vi dagen med en galet god cappuccino modell stor. Hit ska du gå om du har vägarna förbi. En cool liten lokal med udda inredning, nära centrum men ändå långt från Strögets turistfeeling.

Efter en midsommarafton med mycket mat och tre omtag på jordgubbskakan (recept längst ner – ni måste prova!) är längtan stor efter en fräsch lunch.  Gör min research och hittar Souls. Ett vegancafé med sallader, mackor, pizza, smoothies, och coola frukostar.

Blir kär vid första ögonkastet. Lastpallar på väggarna, växter ur lamporna och coola detaljer. Fredrik och jag tar varsin Viking sallad och Alva går loss på en sandwich. Medan vi njuter av den überfräscha lunchen smygkikar vi på paret bredvid som helt uppenbarligen spelar in en youtube-video om sitt besök. De har värsta proffsutrustningen i form av lampor, speglar och ljudupptagningsutrustningen Allan. Jag känner mig not so proffsig när jag tar fram mobilkameran och knäpper en snabb bild till min något mindre glammiga blogg….

Glammigt eller inte, vi verkar i alla fall vara lika nöjda med maten!

Men tillbaka till midsommarkakan. Den är signerad Sandra Mastio. Henne kan man alltid lita på! Så här gick det till:

1. Gör grov mandelmassa genom att mixa 100 g blötlagd mandel (med skal), med 0,5 dl kokossirap, 1 tsk kardemumma och 2 msk vatten)
2. Dela 6-7 jordgubbar
3. Skär små bitar av rabarber och doppa i socker
4. Hacka 1 dl vit choklad (vi tog 0,5 dl)
5. Ta ett sockerkakarecept och bryn smöret som ska vara i ordentligt! Ta mjölk om receptet säger vatten!
6. Häll smeten i en smord form, bröad med kokos.
7. Tryck ner jordgubbar, rabarber, vit choklad och kluttar av mandelmassan.
8. Hyvla över 50 g smör
9. Baka långt ner i ugnen, 175 grader, ca 40 min eller tills provstickan är torr.

Vi serverade med grädde och tjugo ton färska jordgubbar. Sa jag att jag tog om tre gånger….?

Bilden smyglånad av Sandra Mastio. Jag hoppas hon inte misstycker. Jag hann äta upp min innan jag fick fram kameran….

PLANT

Plant är ett veganskt lunchställe som finns på två ställen. En i city bowl där man kan hitta allt från juicer, smoothies, burgare, tacos, quesadillas, sallader och wraps. Inredningen är fräsch och hela stället känns trendigt. Förutom oväsendet av en ständigt malande kvarn älskade vi stället och kom tillbaka flera gånger. Jättegott! Filialen i Observatory var mindre och inte alls lika fancy. Skippa den!

GRAND DADDY

Ett av målen med resan var att besöka en roof top bar och vi lyckades av en slump hamna där redan första kvällen. På taket till Grand Daddy hotel finns värsta coola husvagnsparken. Ja det bor faktiskt folk i husvagnarna och vi kunde gladeligen studera vem som bodde var medan vi åt vår middag.  Maten i sig var enkel men god. Vi testade tacotallrik och en sallad och var nöjda med det, men det var själva omgivningen som var största behållningen. Absolut värt ett besök. För enklare mat eller färgsprakande drinkar.

LA MOUETTE

På La Mouette i Seapoint firade vi vårt nyår med en smarrig sjurättersmeny. Prisläget är bra i Sydafrika just nu och man ruinerar sig inte även om man unnar sig lite lyxigare mat. Middagen serverades på deras innergård och det kändes galet bra att kunna sitta utomhus i klänning på självaste nyårsafton. Maten var riktigt bra och portionerna väl tilltagna. Bland favoriterna hittade vi en ravioli med tryffel, ostbollar och en tonfisktartar.  Upplägget grymt genomtänkt och till ostbrickan serverades under namnet OSTPICKNICK där vi fick en korg med ostar, kex och olika marmelader, placerade på ett eget bord bredvid oss.  På efterrätten hade de gått all in på ÄGG, och serverade en gul sorbet (gulan) i en vit maräng (vitan) inneslutet i ett skal av vit choklad. Det var den minst goda rätten men den roligaste…

POT LUCK CLUB

En av resans bästa restauranger var Pot Luck Club i Woodstock, beläget högst upp i en silo, med en fantastisk utsikt över stan. Atmosfären är avslappnad och hela stället osar New York. Till och med från toaletten kan man begrunda de vackra vyerna innan man smörjer in händerna med den lyxiga handkrämen.  Man kan välja vanliga bord eller barhäng vid själva köket. Men första klassens inblick i kockarbetet.

Konceptet stavas mellanrätter som på de flesta ställen i Kapstaden. I menyn är rätterna indelade efter smak: sött, surt, umami, bitter och salt. Jag gick bananas på umami, salt och surt och skippade det söta och bittra. Utom efterrätten då som nog gör sig bäst som söt..

Det var på Pot Luck Club jag åt min hittills godaste Fish slider. En galet god minihamburgare som jag nästan dog smakdöden av. Det var tamejtusan det godaste vi åt på hela resan. Men även Biff tatakin och det wokade ägget var to die for. Och efterrätten i form av en risotto med frukt. För den som älskar risgrynsgröt. Fredrik som är snäppet mer wild and crazy testade efterrätt med bacon på…

Restaurangen är grymt populär och du behöver boka dig i god tid. Platserna släpps den första dagen i månaden INNAN du ska dit. Häng på låset. Vi hade fyra datorer och två telefoner och fick med nöd och näppe plats…

TJING TJING TORII

Resans sämsta service fick vi uppleva på Tjing Tjing Torii. Servitrisen lyckades inte få en bokstav rätt och vi fick fel mat, för lite mat och låååånga väntetider. Trots det struntade vi inte i dricksen. För maten var fantastisk när den väl kom! Här fanns smårätter, mellanrätter och hela rätter. Ett lite komplicerat koncept där det var svårt att avgöra hur mycket som var lagom. Å andra sidan ville vi inte vara lagom här. Vi ville äta så mycket det bara gick med tanke på hur gott det var…

Inriktning Asian fusion och favoriter i form av steamed buns och poké bowl. Väl värt ett besök. Men ha gott om tid på dig och ARTIKULERA när du beställer…

MZANSI

Mzansi är inte vilken restaurang som helst utan faktiskt någons hem. Hemmet i fråga ligger i Langa, en av Kapstadens kåkstäder, och man tar sig säkrast dit och hem med hjälp av Uber.  ”Mama” bjuder på buffé och vill att vi ska känna oss om hemma.   Maten är god och vällagad men inte fancy utan mer vardagsmat. Men vid den här middagen är det liksom inte själva maten som är huvudgrejen. Här är det inblicken i en afrikansk familjs liv i kåkstaden som är i fokus. Mama berättar sin historia och om hur hon startat sin restaurang. Om lyckan i att bli rankad nr 1 på tripadvisor och hur verksamheten därefter tagit fart.  Alltihopa avslutas med dans och hålligång till livemusik där de yngre gästerna får vara med och spela.  Väl värt ett besök!

TEST KITCHEN

Återigen ett poppis ställe som kräver sin framförhållning. Platserna släpps den första dagen i månaden innan ditt besök. Vi misslyckades vid vår första försök men eftersom vi stannade över ett månadsskifte hade vi en chans till på oss. En hel datorcentral uppkopplad och atomur på, så fixade det sig. Stället rankat nummer 20 i världen och bör inte missas!

Första delen av middagen serveras in ”the dark room”.  Vi bjuds på fördrinkar och ett helt gäng mindre rätter som alla är galet goda. Test kitchen är lite av en experimentverkstad och de jobbar uppenbarligen med att uppfinna nya konsistenser och smaker. Hur man lyckas skumma Guinness till det lenaste skum övergår mitt förstånd men det var supergott, även för mig som tycker Guinness är typ det äckligaste som finns…

Fem rätter senare får vi komma in i light room och ett helt ny värld öppnar sig. Köket är placerat så att det är fri insyn för dem som sitter nära. Vi sitter en bit bort men kan ändå se kockarna jobba. Maträtterna är fortsatt kanongoda och upplevelsen innefattar inte bara smak utan också lukt, där vi emellanåt får tvätta händerna med rosvattenservett och dricka rosvatten för att matcha smaken på maten…Skumt men kul. Fast just rosvatten vet jag inte om jag köper hem till fredagsmyset…

Favoriten blir en havsabborre och en pilgrimsmussla som liksom fick smaklökarna i gungning. Note to self och alla andra: winepairingmenyn kan ge ödesdigra konsekvenser, när man liksom ska matcha 13 rätter med 13 glas vin och maträtterna i fråga är ungefär i storleksordningen tändsticksask… För vidare information, rådfråga Fredrik. Vi som höll oss till mindre omfattande dryckesalternativ fick en trevligare morgondag…

FOXCROFT

En bit utanför centrum ligger Foxcroft som blir vårt näst sista matmål för resan. Efter två veckor av smårätter och tapas är vi glada att få välja en trerätters ur en meny. Eller fyra. För förrätten består av två tapas… Tapas är värsta inne i Kapstaden, så helt utan kan man inte bli. Men vad gör väl det, tapas är ju gott som tusan. Lokalen är mysig och maten god men lite snålt tilltagen.  Dagens bästa blir efterrätten som är något av det vackraste jag sett.  Jordgubbar, sorbet, mascarpone och stekt croissant. Och en hel blombukett på det. Så himla gott!

CHEF’S WAREHOUSE

På coolaste matgatan Bree Street i citybowl hittar vi restaurangen Chef’s warehouse som också serverar tapas. Till skillnad från andra restauranger går det inte att boka bord i förväg och man får snällt vänta i baren om platserna skulle vara slut. Det fick vi. Andra gången. Första gången var vi för hungriga och fick se oss om efter annat alternativ.

Anyway. Tapas för två är grejen. Det är 8 rätter som ska smakas igenom och det går undan. Här kan man äta tapas utan att ha hela kvällen ledig. Skönt tycker vi efter två veckor där måltiderna ibland varit 4 timmar långa.

Förutom den goda maten finns det hyllmeter med spännande saker att botanisera bland. Delikatesser, köksredskap, kokböcker. Lyckan för en sån som jag!

ACTIVE SUSHI

I en steril och iskallt luftkonditionerad lokal får vi måhända den tråkigaste servicen, men också den mest fantastiska sushin. Visst finns det vanliga nigiris och makis, men här finns även sushi-sandwiches och friterade jordgubbar. Det är en fröjd för ögat att studera menyn och det är helt omöjligt att välja bort något bland allt det vackra. Därför blir vi aningens mätta…

Sådärja. Det var ett inlägg som heter duga. Hungrig blev jag också. Och sugen på att åka till Kapstaden. Men nu återgår vi till verkligheten, gröten kallar!

På matmarknaden i Waterfront smakar vi det för första gången. Kokosyoghurt med jordgubbar, banan, valnötter och choklad-nibs. Hela familjen går bananas. Godare än glass.  På den lokala affären hittar vi sedan en burk och resten är historia. Vi knarkar kokosyoghurt och önskar att en vanlig dag innehöll fler mellanmål…

Dagens recept på mellanmålslyx:
Kokosyoghurt
Skivad banan
Jordgubbar
Hackade paranötter

Jag brukar inte vara efter vad gäller sånt här, men jag har verkligen inte sett kokosyoghurt i Sverige. Finns det? Och i så fall var? Eller kan man göra själv? You tell me…

EDIT: googlade lite och hittade ett recept. Det HÄR ska jag roa mig med när jag kommer hem. Var så säker.

För att inte bli allt för avis läser jag min race report från förra året och återupplever varje sten och rot. Fnissar förtjust åt min supersnygga egendesignade nummerlapp och undrar om någon lyckas bräcka den i år.

Ovanstående rader är så mycket löpning denna blogg bjuder på idag. I övrigt äter jag mest. Sympati-kolhydratladdade mig igenom Matnatten i Lund igår.  Ett klippkort. Tio restauranger. Tio smakprov. Minst 5 riktiga höjdare och några lite mer mediokra, men ett supertrevligt sätt att upptäcka stans restauranger. Bäst mat och upplevelse fick vi på Vendels, Stadsparkscaféet och Toyo.

Ursprungsreceptet innehåller en balsamico-rippel som vi förvisso gjorde, men som kändes ganska överflödig. Glassen var liksom perfekt utan den.  Receptet:

3,5 dl naturella cashewnötter
2,75 dl vatten
2,25 dl socker
5,25 dl färska jordgubbar
1 tsk vaniljpulver (inte vaniljsocker!)
1 msk citronjuice
0,5 tsk salt

Skölj och blötlägg cashewnötterna i övertäckt burk över natten.

Häll av vattnet från nötterna och mixa nötterna med nytt vatten i en mixer. Mixa på hög fart i tre minuter.

Tillsätt resten av ingredienserna och mixa i två minuter till.

Stoppa i glassmaskinen. För en sån har väl alla ståendes långt bak i skåpet? Aldrig använd sedan 1993…
(Har man ingen glassmaskin kan man tydligen ställa smeten i en övertäckt behållare i frysen och ta fram och röra om 2 ggr i timmen de första 2-3 timmarna.)

Vi gjorde en kanontrendig swirl i glass-skålen och serverade med färska jordgubbar. Men helt utan bloggrutin slank den ner innan jag hann fota. Därför får ni en bild på resterna. Direkt från en urtjusig plastburk och (i ett desperat försök) pimpad med några överblivna jordgubbar.

Vegansk glass it is. Gott som tusan!

Testade nytt på lunchen igår. Byvägen 35 i St Olof är ett vegetariskt ställe som nyligen fått sin plats i White Guide.
(Bild lånad från deras Facebooksida)

Vi får en fantastisk cashew/dinkelbiff med vitlökssauterade brytbönor och cole slaw. Tyvärr lämnar den inget utrymme över för de gigantiska bakverken som ser helt galet goda ut.

Efter lunch guidar jag herrskapet på mina favoritställen i Kivik. Shoppar loss lite mer än tänkt men det får vara okej, det var ju inte träningskläder…

Kvällen tillbringas på Vita Stenen i St Olof. Ni vet stället med en frukost som förtjänar ett eget inlägg…

Världens bästa B&B med trevligaste ägarna ever! Middagen med tillhörande efterrätt gör ingen besviken. Mycket gott!

Däckar till Eurovision, till tänderna laddad för en morgonjogg och frukost extra allt.

Från Vita stenen väntar skogen bara någon kilometer bort. Som upplagt för en morgonrunda. Passerar hästar, kor och färsk vildsvinsbajs… Njuter av alla illgröna blad och den totala tystnaden som råder strax efter klockan 06.00.

Efter den numera berömda frukosten tar vi på vandringsmunderingen. Låter vinden blåsa tovor i håret när vi går längs havet. Och pallar ramslök på vår efterföljande tur genom skogen.

Lunch känns lagom kring 15.30 (Skalmans mat- och sovklocka går bananas när man äter fyrarätters frukost…) och vi stannar till på Mandel och Målla för en raw raggmunk med svamp och cashew-ost, rödkålsallad, granatäpple och lingon.

Alla favoritställen på två dagar. Livskvalitet that is!

Hur har din helg varit?

Anyway. Vi vill bort från turistmenyerna skrivna på fyra språk. Hitta de gömda godbitarna och få det genuint italienska. Därför har vi såklart ägnat flera veckor åt research. Nörd är vårt mellannamn, även om foodies klingar bättre.

Vi gör en avstickare från motorvägen mellan Milano och Modena och landar i Rivalta, typ världens mysigaste ställe. En medeltidsby stor som ett frimärke, men som inrymmer både kyrka, gränder, ett sagolikt slott, restauranger, en bottega med delikatesser och hotell. Restaurangen Locanda del falco ska vara en av de bästa i området och eftersom vi är hungriga går vi rakt på sak…

Bröd i all ära men när man får en sparrisbakelse blir man lycklig ända ner i tårna:

Pastatallriken ser inte mycket ut för världen men jag tror vi var rörande överens om att den hemmagjorda tortellinin är det godaste vi ätit i pastaväg. Fredrik vägrar lämna landet innan han lärt sig göra sånna, därav pastakurs i morgon förmiddag…  Har jag tur går det dåligt så vi får stanna lite längre!

Efter pastan får vi in en färgglad fisk och auberginemousse med grönsaker. Det var nog snajisgare beskrivet i menyn…

Mysig innergård och mat under bar himmel. Me like!

Nästan lika kul som en sportaffär…

I morgon nördar vi vidare. Hittar Modenas bästa cappuccino, kollar in hur man gör parmesan, och lär oss göra pasta.

Men oroa er inte. Vi ska rasta löparskor också. Och se vilken väg som har minst kullerstenar, korsningar och tutande italienare i bil…

Jag äter mycket ”nyttig” mat men inte nödvändigtvis för att jag tror det ska få mig att leva till jag blir 118. Men för att jag tycker det är gott och mår bra av det. Därför.

Jag förstår att agave och honung också är socker. Att det inte är bra att äta obegränsat bara för att det är trendigt.

I senaste numret av Naturskyddsföreningens tidning Sveriges Natur listar de fyra dyra luringar om mirakelmat. Jag sammanfattar:

Agavesirap. Trendigt som attan men enligt artikeln ”en hårt processad produkt från liljeväxten Agave som också är huvudråvaran i tequila. Inte ett dugg nyttigare än vanligt socker från sockerrör eller sockerbeta, bara dyrare!”

Chiafrön. Lever glansdagar i chiapuddningens tidsepok. Näringsrika men…. ”eftersom portionsstorleken bara är ett par gram bidrar det inte med mycket nyttigheter. Dessutom är det oklart hur mycket kroppen kan tillgodogöra sig av hela frön”.

Cashewnötter. Fint näringsinnehåll och en basvara i det råa köket. I verkligheten är de inte råa utan har alltid ångats för att kunna avlägsna skalet. En luring för rawfoodfantasterna men för oss övriga spelar det ju ingen roll.

Mandelmjölk. Som ersättning för den numera livsfarliga komjölken… Artikeln låter oss dock veta att det inte precis är någon hälsodryck. ”Rent näringsmässigt kan den liknas vid vatten som smaksatts med mandel. Förutom vitamin E är näringsinnehållet nära noll om den inte berikats på konstgjord väg”. Galet dyrt vatten alltså!

Jag är nog inte så lättlurad. Låter mig inte förledas så mycket av trender. För jag är medveten om att dagens mirakelmat mycket väl kan vara ”dåligt för hälsan” om något år. Och att det som är mindre bra idag förmodligen är morgondagens superfood.

Ja ni har väl hört den om äggen…