<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:wfw="http://wellformedweb.org/CommentAPI/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	xmlns:slash="http://purl.org/rss/1.0/modules/slash/"
	>

<channel>
	<title>race reports &#8211; Piggelina</title>
	<atom:link href="https://piggelina.se/tag/race-reports/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>https://piggelina.se</link>
	<description></description>
	<lastBuildDate>Mon, 09 Nov 2026 05:31:49 +0000</lastBuildDate>
	<language>sv-SE</language>
	<sy:updatePeriod>
	hourly	</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>
	1	</sy:updateFrequency>
	<generator>https://wordpress.org/?v=7.0.8</generator>
	<item>
		<title>Race report: Nice-Cannes marathon 2026</title>
		<link>https://piggelina.se/2026/11/race-report-nice-cannes-marathon-2026/?utm_source=rss&#038;utm_medium=rss&#038;utm_campaign=race-report-nice-cannes-marathon-2026</link>
					<comments>https://piggelina.se/2026/11/race-report-nice-cannes-marathon-2026/#comments</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Anna]]></dc:creator>
		<pubDate>Sun, 08 Nov 2026 22:49:09 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Aktuellt]]></category>
		<category><![CDATA[Race reports]]></category>
		<category><![CDATA[race reports]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://piggelina.se/?p=31570</guid>

					<description><![CDATA[Jag har spanat på det här loppet i två år. Lockats av bansträckningen längs det turkosa havet. Palmerna. Och av hela den pastelliga inramningen. När någon sedan kommer på den briljanta idén att åka ner i en hel familjekonkarong är jag inte sen på anmälningsknappen. Helmaran för mig. Dottern, hennes man och svärmor ska dela sträckan på tre och The Svärfars förunnas en halvmara var! All information är på franska eller mycket bristfällig engelska. Jag ska skriva ett helt inlägg om det. Tills dess nöjer vi oss med att det är helt omöjligt att hitta till start. En vakt säger NO när jag försöker ta mig in i fållan utan att alls förklara varför. Efter hjälp från lite medlöpare lyckas jag hitta en öppning i staketet lite längre fram och där är jag välkommen. Min start ska gå 8:25 och jag vandrar långsamt framåt. Väntar på fyrverkeriet och nerräkningen. En ösig speaker peppar igång löparna och jag kommer i stämning. 6 minuter till start, men varför börjar folk springa? Fattar inget, har vi börjat? Var är fyrverkeriet? Men jo. Vi är igång och jag är jättelångt bak. Det är smockat med folk i högst slumpmässiga farter. Har ingen möjlighet att [&#8230;]]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<p>Jag har spanat på det här loppet i två år. Lockats av bansträckningen längs det turkosa havet. Palmerna. Och av hela den pastelliga inramningen.</p>
<p><img fetchpriority="high" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31584" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/11/IMG_5887-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"><br>
När någon sedan kommer på den briljanta idén att åka ner i en hel familjekonkarong är jag inte sen på anmälningsknappen. Helmaran för mig. Dottern, hennes man och svärmor ska dela sträckan på tre och The Svärfars förunnas en halvmara var!</p>
<p><img decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31571" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/11/IMG_5965-560x420.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"><br>
All information är på franska eller mycket bristfällig engelska. Jag ska skriva ett helt inlägg om det. Tills dess nöjer vi oss med att det är helt omöjligt att hitta till start. En vakt säger NO när jag försöker ta mig in i fållan utan att alls förklara varför. Efter hjälp från lite medlöpare lyckas jag hitta en öppning i staketet lite längre fram och där är jag välkommen.<br>
<img decoding="async" class="alignnone size-medium wp-image-31576" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/11/IMG_5931-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;">Min start ska gå 8:25 och jag vandrar långsamt framåt. Väntar på fyrverkeriet och nerräkningen. En ösig speaker peppar igång löparna och jag kommer i stämning. 6 minuter till start, men varför börjar folk springa? Fattar inget, har vi börjat? Var är fyrverkeriet?</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-31577" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/11/IMG_5971-560x583.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Men jo. Vi är igång och jag är jättelångt bak. Det är smockat med folk i högst slumpmässiga farter. Har ingen möjlighet att ta mig fram utan kraftigt sicksackande och avancerade balansakter på trottoarkanter. Det blir gas och tvärbroms i fyra kilometer innan en ny möjlighet öppnar sig….</p>
<p>Det är en alldeles tom gata bredvid. Folk som vill passera tar sig över till den. Me included. Äntligen ska jag få sträcka på benen. Problemet är att vätskestationen såklart inte finns här…. Missar första vätskan men tänker att jag överlever, det är ju inte supervarmt!</p>
<p>Nytt för i år är vätskestationer utan muggar. Jag har med mig medhavd mugg som ska fyllas på plats. Antingen i en self service-kran eller med hjälp av professionella vattensprutare med högtryckskran. Jag provar självservice och pillar mig i naveln en stund medan vattnet sakta strilar ner i muggen. Tålamod Anna, tålamod. Bestämmer mig för att testa proffssprutaren nästa gång!</p>
<p>En bit längre fram är det dags. Vattnet kommer med sånt tryck att nästan allt vatten studsar ut samma väg som det kom. Får en munfull och ägnar nästkommande sträcka till att lura ut en ny strategi till kommande vätska…</p>
<p>Detta är mitt 27:e marathon men så värst rutinerad är jag inte. Har glömt ladda klockan och vid åttakilometerspipet stänger den av. Från och med nu är jag förpassad till min egen känsla. Det här kan bli precis hur som helst!</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31578" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/11/IMG_5972-560x688.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Solen strålar och vi har haft glassiga platta kilometrar, men banan ska visa sig innehålla en del höjdmeter också. I Antibes ska jag försöka dokumentera en backe men att göra två saker samtidigt är uppenbarligen minst en för mycket. Plötsligt ligger jag platt på marken. Med ett blödande knä och en sprucken mobil.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31573" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/11/IMG_5953-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;">Till skillnad från när jag föll i Helsingborg för många år sen är det ingen som hjälper mig upp. Då var jag på benen och i fart innan jag ens märkt att jag ramlat. Nu får jag snällt kravla upp på egen hand. Franska gentlemen är visst bara en myt…</p>
<p>Att springa med blodigt knä är ett life hack om man vill hamna på film. Jag har en fotograf på eldriven enhjuling som åker bredvid och filmar mig i över en kilometer. Först lite mer helkropp sen med enda fokus på mitt underben!</p>
<p>Förmodligen är jag lite löparhög men jag känner inget ont från knät. Gott så. Let’s continue!</p>
<p>Kommer ifatt 3:30-ballongerna som startat långt framför mig och får en ungefärlig hint om var jag ligger. Det är skönt här. Nästan för skönt. Glider med en stund och fortsätter sedan vidare.</p>
<p>Vi passerar en massa ställen men jag vet inte vad de heter. Nånstans tutar tåget när det passerar och på övriga ställen uppbringar publiken nästan lika högt ljud. Magiskt. Våldsamt fint också.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31579" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/11/7c3ceca1f13478fdd83e060a8c5ceff4-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Med ca 17 kilometer kvar springer dottern upp bredvid. Fattar inget. Deras lag har startat en halvtimme efter och är mig veterligen långsammare. Har jag såsat till det fullständigt utan klocka? Så visar det sig att hon varit på väg mot sin växling, sett min rygg och jagat i kapp! Fått lite maxpuls som uppvärmning till sin etapp! Blir varm i hjärtat och pinnar vidare!</p>
<p>Kilometer för kilometer och jag går som ett tåg. Fast utan att tuta. Plötsligt står det Cannes på en skylt men kilometermarkeringarna avslöjar att det är ett par km kvar. Ett varv runt Pildammsparken. Från hemma till Biblioteket. Snart där. En enda kilometer. Om än så otroligt lång. Snart ska jag få min pastelliga medalj med palmer!</p>
<p>Kliver över mållinjen. Utan att trycka på klockan. Ser mig omkring. Alla trycker. Alla de som kom i håg att ladda.</p>
<p>Jag får googla resultatet. 3:24:29. På volley. Toknöjd!</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31580" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/11/IMG_5956-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
]]></content:encoded>
					
					<wfw:commentRss>https://piggelina.se/2026/11/race-report-nice-cannes-marathon-2026/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>10</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Race report: Åhus Trail 2026 (11 km)</title>
		<link>https://piggelina.se/2026/10/race-report-ahus-trail-2026-11-km/?utm_source=rss&#038;utm_medium=rss&#038;utm_campaign=race-report-ahus-trail-2026-11-km</link>
					<comments>https://piggelina.se/2026/10/race-report-ahus-trail-2026-11-km/#respond</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Anna]]></dc:creator>
		<pubDate>Sat, 17 Oct 2026 16:23:37 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Race reports]]></category>
		<category><![CDATA[race reports]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://piggelina.se/?p=31549</guid>

					<description><![CDATA[Som en mental förberedelse läser jag race reporten från förra året. Det skulle jag inte ha gjort. Jag är livrädd när jag sätter mig i bilen mot Åhus… Loppet startar inte förrän 12:40. Det betyder delvis en lugn morgon, men också gott om tid att stirra upp sig, landa i soffan, tappa motivationen och ångra att man ens anmälde sig. Dessutom får den inre mat-och-sovklockan akut identitetskris, när ska man nu äta lunch? Kommer i väg alldeles för sent men i efterhand vet vi att det var bra. Vi hann med både bajamajakön och nummerlappsutdelningen, och slapp stå ute i regnet mer än 9 minuter. Det där med uppvärmning kanske not so much. Placerar mig i startfållan baserat på klädval. Det är ett säkert kort. De som har linne idag är för snabba för mig. Långbrallorna förmodligen lite för långsamma. Bland t-thirts och shorts ställer jag mig och det ska visa sig klockrent. Startskottet går men knappt hinner jag få upp värmen innan det är dags att vika av ner mot stranden. Jag har beslutat mig för att testa det tips jag fick efter förra årets race, att springa i vattnet och inte i den blöta djupa sanden. Det isar [&#8230;]]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<p>Som en mental förberedelse läser jag race reporten från förra året. Det skulle jag inte ha gjort. Jag är livrädd när jag sätter mig i bilen mot Åhus…</p>
<p>Loppet startar inte förrän 12:40. Det betyder delvis en lugn morgon, men också gott om tid att stirra upp sig, landa i soffan, tappa motivationen och ångra att man ens anmälde sig. Dessutom får den inre mat-och-sovklockan akut identitetskris, när ska man nu äta lunch?</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31538" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/10/IMG_5189-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Kommer i väg alldeles för sent men i efterhand vet vi att det var bra. Vi hann med både bajamajakön och nummerlappsutdelningen, och slapp stå ute i regnet mer än 9 minuter. Det där med uppvärmning kanske not so much.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31540" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/10/IMG_5194-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Placerar mig i startfållan baserat på klädval. Det är ett säkert kort. De som har linne idag är för snabba för mig. Långbrallorna förmodligen lite för långsamma. Bland t-thirts och shorts ställer jag mig och det ska visa sig klockrent.</p>
<p>Startskottet går men knappt hinner jag få upp värmen innan det är dags att vika av ner mot stranden. Jag har beslutat mig för att testa det tips jag fick efter förra årets race, att springa i vattnet och inte i den blöta djupa sanden. Det isar till lite i fötterna först men sen står det klart att det här var värsta life hacket. Så mycket lättare här nere. Rena fötter på köpet. Ett tag till.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31546" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/10/IMG_5218-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Det har blivit dags att ta sig upp från stranden och in på stigarna. Det är kanske tio meter sand som ska forceras, men det räcker för trippelvolter bakom bröstbenet.  Tur att jag får landa in bakom en lång orm av löpare och låta pulsen komma i balans.</p>
<p>Vi ringlar ihop genom hela första halvan av loppet. I en perfekt fart. Farten för t-shirths och shorts. Det är fina mjuka stigar och nästan ingen kupering. Tar en klunk sportdryck vid vätskan efter 5 kilometer för nu behövs alla hjälpmedel i världen. Det är nu det börjar. Backarna, sanddynerna, sanden, och den omskrivna nära-döden-upplevelsen.</p>
<p> </p>
<p>Jag håller mig på benen hela vägen i år. Även om jag nästan snubblar på mig själv av ren trötthet ibland. Mot slutet blir jag omsprungen av en tjej. Jag som inte bryr mig om resultatlistor på traillopp blir ändå lite triggad. Särskilt som vi kommer ut på platt fast mark. Jag tänker att jag ska kunna svara här, men det verkar vara hennes paradgren också. Jag kommer inte förbi.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31544" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/10/IMG_5205-560x420.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Sen kommer avslutningen. Den bottenlösa sanden. Omvägen ner till vattnet i hopp om lite mer lättsprunget. Och här, på underlaget jag tror jag är som allra sämst, lyckas jag plocka tillbaka min plats i listan. Stapplar upp för den lilla sandkullen upp mot målrakan, helt övertygad om att det kommer en spurt bakifrån. Och för första gången någonsin känner jag mig redo att ge det en fight. Men det kommer ingen.</p>
<p>Går i mål och när jag ska stänga av klockan ser jag att den är död. Surar till för jag vet att varannan gång när den dör, försvinner passet. Och jag vill ju liksom veta att jag varit här…</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone wp-image-31550 size-full" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/10/IMG_5197-scaled-e1792253897736-560x400.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p> </p>
<p>Anyway. Träffar Solsidan-Linda och Liten Räka (älska instagram-namn!)  som jag hinner prata med i ett par minuter innan Fredrik kommer i mål. Det är också precis då jag håller på frysa ihjäl och sliter med honom för att hämta väskan innan han ens hunnit torka snoret och svälja sin mjölksyra…</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone wp-image-31551 size-full" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/10/2D654A8F-960F-4783-B551-0125C561352A-scaled-e1792254109764-560x543.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Kommer in på resultatsidan och ser att jag slog min egen tid från förra året med två minuter. Landar på 1:00:20 vilket räcker till en sjundeplats. På ett traillopp! Jag är mer än nöjd.  Ända tills jag inser att bilen är 1,5 kilometer bort….</p>
<p>Mat &amp; Sovklockan har gått ut i strejk. Inte så mycket för sömn utan för att tanken är tom. Och promenaden ska visa sig bli den längsta i hela mitt liv, den tar liksom inte slut. Desstutom ska vi trängas med en massa bilar som stör min framfart. Jag är hangry. Och rungry. I en ytterst osmickrande mix.</p>
<p>Överlever de tre åren det tar att komma till bilen bara för att kasta mig över en hel påse salta nötter som av rutin råkar ligga där.</p>
<p>Sätter stjärtvärmen på max och påbörjar resan hem. Glad att jag någonstans grävde fram motivationen, höll ihop det fint och faktiskt fick lite horn på slutet. Det har jag nog aldrig haft…</p>
<p>Tack Åhus Trail för ett som vanligt fint lopp!</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31545" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/10/IMG_5214-560x420.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
]]></content:encoded>
					
					<wfw:commentRss>https://piggelina.se/2026/10/race-report-ahus-trail-2026-11-km/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>0</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Race report: Malmö Marathon 2026</title>
		<link>https://piggelina.se/2026/10/race-report-malmo-marathon-2026/?utm_source=rss&#038;utm_medium=rss&#038;utm_campaign=race-report-malmo-marathon-2026</link>
					<comments>https://piggelina.se/2026/10/race-report-malmo-marathon-2026/#comments</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Anna]]></dc:creator>
		<pubDate>Sat, 03 Oct 2026 19:32:56 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Race reports]]></category>
		<category><![CDATA[race reports]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://piggelina.se/?p=31536</guid>

					<description><![CDATA[Så glad att bästa Malmö förärats ett sånt här fint lopp. Idag var det fest från start till mål. Och 6 timmar efter målgång har jag återhämtat tillräckligt med krafter för att orka ta mig upp från golvet och författa dagens race report. Here goes… Det är en lyx att bo tio minuter från starten. Man slipper tänka ut strategier för bajamajaköandet och kan glida in till startområdet men bara precis så mycket tid tillgodo att man hinner slänga in väskan och ta några uppvärmande steg. Det blir i ärlighetens namn inte så många, det är roligare att mingla omkring på den lilla tid jag har. Kommer till startfållan och placerar mig helt random mellan 3:15-ballongen och 4:15- ballongen. Ballongerna däremellan är inte på plats men hoppas att de ska hinna dyka upp innan starten. Planen är klar. Köra med 3:30 till halva och sedan utvärdera om det finns mer krut. Om jag inte redan tappat dem vid det laget vill säga. Med några minuter till start infinner sig ”mina” ballonger.  Killarna jag ska hänga med i minst 21 kilometer. Eller kanske bara två… Jag är van vid peppiga pejsers som drar igång publiken. De här två är säkert jättetrevliga [&#8230;]]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<p>Så glad att bästa Malmö förärats ett sånt här fint lopp. Idag var det fest från start till mål. Och 6 timmar efter målgång har jag återhämtat tillräckligt med krafter för att orka ta mig upp från golvet och författa dagens race report. Here goes…</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31535" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/10/IMG_4775-560x420.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Det är en lyx att bo tio minuter från starten. Man slipper tänka ut strategier för bajamajaköandet och kan glida in till startområdet men bara precis så mycket tid tillgodo att man hinner slänga in väskan och ta några uppvärmande steg. Det blir i ärlighetens namn inte så många, det är roligare att mingla omkring på den lilla tid jag har.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31534" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/10/IMG_4787-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Kommer till startfållan och placerar mig helt random mellan 3:15-ballongen och 4:15- ballongen. Ballongerna däremellan är inte på plats men hoppas att de ska hinna dyka upp innan starten. Planen är klar. Köra med 3:30 till halva och sedan utvärdera om det finns mer krut. Om jag inte redan tappat dem vid det laget vill säga.</p>
<p>Med några minuter till start infinner sig ”mina” ballonger.  Killarna jag ska hänga med i minst 21 kilometer. Eller kanske bara två…</p>
<p>Jag är van vid peppiga pejsers som drar igång publiken. De här två är säkert jättetrevliga men pratar mest med varandra. De är så inne i samtalet om den utbildning de läser att jag undrar om de egentligen har koll på klockan. De har de såklart men ändå, men när jag vet allt om just den utbildningen bestämmer jag mig för att lämna gruppen. Bara litegrann…</p>
<p>Hinner inte så långt innan bästa Charlotta dyker upp. Vi hade <a href="https://piggelina.se/2025/10/race-report-malmo-marathon-2025/">jordens upplevelse ihop</a> förra året och drömmen hade varit en favorit-i-repris. Men det känns som hon har snabbare ben idag. Jag tänker att jag får hålla ut till slutet av Ribban där jag tror svärföräldrarna ska stå med kameran redo. Men det blir tre fail av tre.</p>
<p>Charlotta behöver knyta skorna och faller bakom. Och svärisarna har dragit vidare till nästa utpost. Ok, två fail. Av två.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31530" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/10/E5BB66E2-9BC1-4A3D-B205-36FB9985F1E7-560x746.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Förra året hade jag två förbättringspunkter i min feedback till loppet. Det ena var förvarningar 200 meter innan vätskan. Det andra var bananer i mål. När jag efter 4 kilmeteter ser skylten som säger ”Vätska 200 meter” blir jag glad i själen. Hinner fiska upp en salttablett i god tid och blir inte överrumplad och nära att missa vätskan som förra året. Älska lopp som lyssnar på feedback!</p>
<p>Det är ingen vind i Malmö idag. Hur ofta händer det? Vattnet ligger spegelblankt och det är så galet fint längs vägen runt Ön och hela vägen ner till Sibbarp. Publiken visar lite blandad energi. På vissa ställen grymt pepp och men också de som bara står och hänger, i väntan på just deras löpare. Älskar de som hejar ohämmat. På allt som rör sig. De som skriker ens namn och säger att man ser pigg ut. De får ljuga hur bäst de vill, jag blir glad i själen. Blir glad över alla barn med sina små händer som samlar high fives.  Jag ber om ursäkt om jag missade någon, jag ville verkligen hajfajva alla. Blir glad över alla skyltar med fyndiga texter och älskar när jag får skratta en stund.</p>
<div id="attachment_31523" class="wp-caption alignnone"><img loading="lazy" decoding="async" aria-describedby="caption-attachment-31523" class="wp-image-31523 size-full" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/10/att.LKc8A4qayZGQxHtp_st4Kzh5N63cTx_dUXf8RZAOs9w-560x1047.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"><p id="caption-attachment-31523" class="wp-caption-text">Foto: @gabs_running24</p></div>
<p>Vi har vänt i Sibbarp och är tillbaka samma väg. Hejar på folket som ligger lite bakom och börjar längta till halvmaramarkeringen. Jag springer fortare än planen, fullt medveten om att jag kan få äta upp det. När som helst. Men benen är fortsatt pigga men nu vill jag in i city, möta mer folk.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31525" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/10/att.-XVAS1C9ZdJ61EEitZ7iY3e6n4SaNgiUbRKBoN69CBU-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Banan är omdragen i år och vi snurrar runt Slottsparken både yttervarv och innervarv. Och här finns alla jag känner.  Jag dras med i den galna energin och blir helt andfådd på kuppen. Är det så här publiktätt resten av banan kommer jag gå in i väggen innan kilometer 30. Stay calm.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31527" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/10/att.ZlN1drSYKFNh0jV7N_oUptZx5c_4TToMTeVox6uM8gw-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Strax innan 28 kilometer har jag min enda dipp. Där i Pildammsparken hittar jag svärisarna och blir glad. Hittar även en gel som funkar som värsta dunderhonungen. Dippen blir kortvarig och snart är jag på banan igen. In i city via Triangeln och Gustav. Över sjukaste gatustenarna som får fötterna att skrika. Förbi uteserveringar och sedan över Malmös rödaste broar. Och en turkos.  Sedan en stund har jag börjat räkna ner i form av Onsdagskoko. En onsdags-koko är 7 km och går i ungefär den här farten. Nu är det mindre än en kvar och det borde gå.  Ska bara runda ett snurrande torn först. Och springa en stund åt fel håll innan vi äntligen får vända i en rikting som leder mot mål.</p>
<p>När det är två kilometer kvar kommer en kille upp vid min sida. Han låter som han håller på dö. Han skriker och stånkar och säger att han vill under 3:30. Jag säger att han nog kan chilla lite då, vi har uppskattningsvis 7 minuter till godo. Men han fortsätter skrika och springer vidare….</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31529" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/10/AA0DDB26-9E4B-4463-8030-281399021A46-560x746.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>När jag äntligen når Ribban vet jag att det bara är rakt fram kvar. Platt fin asfalt.  Just där står hejarklacken hejarklacken och jag får gåshud. Det är så himla fint med marathon ändå. Jag har ingen spurt. Det har jag aldrig. Men jag matar på. Steg för steg mot portalen som kommer allt närmare.</p>
<p>Får min medalj. Men ingen banan. Den åt halvmaralöparna upp. Men det gör inget. För precis allt annat var perfekt.</p>
<p>3:22:59 och min tredje bästa maratontid någonsin. På mitt 26:e marathonlopp.</p>
<p>TACK Malmö marathon! Det här var kul!</p>
]]></content:encoded>
					
					<wfw:commentRss>https://piggelina.se/2026/10/race-report-malmo-marathon-2026/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>5</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Race report: Landskrona halvmarathon 2026</title>
		<link>https://piggelina.se/2026/08/race-report-landskrona-halvmarathon-2026/?utm_source=rss&#038;utm_medium=rss&#038;utm_campaign=race-report-landskrona-halvmarathon-2026</link>
					<comments>https://piggelina.se/2026/08/race-report-landskrona-halvmarathon-2026/#comments</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Anna]]></dc:creator>
		<pubDate>Sat, 22 Aug 2026 17:00:56 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Race reports]]></category>
		<category><![CDATA[race reports]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://piggelina.se/?p=31438</guid>

					<description><![CDATA[Fredag kväll. Hembjudna till dotterns nyblivna svärföräldrar. Vi pratar om loppet och Fredrik säger att jag säkert vinner tantklassen. Sätter press på den som tänkte slöspringa lite…. Lördag morgon. Alldeles för tidigt. För lite sömn. Tågtabellen är gles och vi är på plats hela två timmar innan start. Det blåser vindar som bara skåningar vet hur kalla de är. Svensk sommar goes Nordpolen och jag fryser in i märgen. Har alldeles för lite överdragskläder och det enda stället jag hittar värme är på är den helt oanvända bajamajan. Förlåt toakön där ute men det kan hända att jag inte stressade där inne…. Jag fryser så mycket att jag seriöst funderar på att ta första bästa tåg hem, men kommer aldrig till skott med den tanken. När vi värmer upp börjar det regna också. Misären är nära, men nu har jag ändå lite löpvärme uppe. Det ska nog gå det här. Ser att Löpning &#38; Livet har en 1:40-pacer och tänker att det blir lagom. Låta någon annan hålla taktpinnen och bara glida med. Sen ser jag Solsidan-Linda och Hanna K. Båda K50. Och snabba. Borde jag rejsa för att leva upp till Fredriks skrytprat? Orkar inte. Jag fryser ju! Och [&#8230;]]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<p>Fredag kväll. Hembjudna till dotterns nyblivna svärföräldrar. Vi pratar om loppet och Fredrik säger att jag säkert vinner tantklassen. Sätter press på den som tänkte slöspringa lite….</p>
<p>Lördag morgon. Alldeles för tidigt. För lite sömn. Tågtabellen är gles och vi är på plats hela två timmar innan start. Det blåser vindar som bara skåningar vet hur kalla de är. Svensk sommar goes Nordpolen och jag fryser in i märgen. Har alldeles för lite överdragskläder och det enda stället jag hittar värme är på är den helt oanvända bajamajan. Förlåt toakön där ute men det kan hända att jag inte stressade där inne….</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31431" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/08/IMG_3145-scaled-e1787417386630-560x524.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Jag fryser så mycket att jag seriöst funderar på att ta första bästa tåg hem, men kommer aldrig till skott med den tanken. När vi värmer upp börjar det regna också. Misären är nära, men nu har jag ändå lite löpvärme uppe. Det ska nog gå det här. Ser att Löpning &amp; Livet har en 1:40-pacer och tänker att det blir lagom. Låta någon annan hålla taktpinnen och bara glida med. Sen ser jag Solsidan-Linda och Hanna K. Båda K50. Och snabba. Borde jag rejsa för att leva upp till Fredriks skrytprat? Orkar inte. Jag fryser ju! Och har massa lopp i pajpen. Nej. Skärpning. 1:40-ballonger bli kanon (De har inte ens ballonger, men ni fattar…)</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31439" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/08/IMG_3147-1-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Startskottet går. Jag tar tre steg, ser mig omkring, men hittar inte farthållaren. Hittar inte Linda eller Hanna heller. Var blev alla av? Har jag sprungit åt fel håll?  Hänger på någon annan random rygg som verkar bra. Och lika omotiverad jag var inför loppet, lika pepp känner jag mig nu. Benen går som klockor. Förmodligen för fort men jag är som jag är, sämst på att disponera. Efter ett kort varv i början ska vi två varv på en milbana, som till stor del består av grus. Ingen traillöpare i världen kommer någonsin förstå mig, men alltså, grus är SÅ mycket jobbigare än asfalt. Inget tjong i steget. Men ändå håller jag en konstigt hög fart. Är nerkylning innan start ett partytrick för pigga ben?</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31435" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/08/3940FC30-0853-4BE9-BC9B-D6109CB44CAD-e1787417656660-560x447.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Allt är lugnt tills förcyklisten till milloppet passerar. Sen startar stressen. Fasen vad de öser. De första på ett smidigt sätt. Sen kommer flåsarna. De där som krigar sig fram, går på råstyrka där tekniken inte räcker. Jag känner mig som en snigel på lunchpromenad i jämförelse. Lycka är när de slutar passera och jag kan återgå till min bubbla. I bubblan mår jag bra ända till vi kommer ner till havet igen. Plötsligt slår verkligheten mig i huvudet och i gruset tillbaka mot varvning känns det som jag springer mer bakåt än framåt.</p>
<p>Lyckas ta mig till varvning och nu är det bara 10 kilometer kvar. Det ska nog gå det här. Jag tappar fart men känslan känns fortsatt på topp. Men det är ett par sekunder per kilometer långsammare. Vågar inte vända mig om. Har på känn att både Linda och Hanna tuggar in på mig nu. De kommer att rejsa om på sista gruset och jag kommer inte kunna sätta emot. Jag är sämst på spurt och sämst på grus. En dålig kombo.</p>
<p>Ingen kommer. Tar sikte på en killrygg framför och låter honom dra sista biten. Över gräset där tårna lägger in en protest och krampar. Men det är bara är ett par meter. Målet är här. Jag är i mål.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone wp-image-31434 size-full" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/08/IMG_3152-scaled-e1787417824857-560x403.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Och inom en minut även Hanna och Linda. Och då vet vi inte ännu att det är just vi som ska dela pallen i tantklass K50.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone wp-image-31433 size-full" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/08/IMG_3149-scaled-e1787417884992-560x483.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Väntan på prisutdelning är lång men vi roar oss med photoshoots och byteshandel av målgångsgodis. Byter bort mina gelegodisar mot chips och känner att det är en vinst större än själva K50-vinsten.  Resten av tiden går åt att fundera ut vett &amp; etikett på prispall. Fast jag <a href="https://piggelina.se/2026/06/race-report-copenhagen-coast-run-21k/">redan varit där en gång i år</a> lär jag mig aldrig. Är det trean först eller ettan? Ska man hälsa på varandra? Kramas? Sjunga nationalsången ska vi i alla fall inte, så mycket vet jag….</p>
<p>Det är många prisutdelningar innan vår och vi hinner se och lära. Jag hinner också se att jag svettats lite osnyggt på mina byxor och dessutom spillt något kletigt på min jacka. Inget går bort med målgångsvatten. Och jag hinner inte svida om. Det är nära nu och plötsligt hör jag mitt namn. Ettan först. Klättrar upp med risk för mitt liv.  Prispallen är inte dimensionerad för personer med fötter större än storlek 34. Och vajar den inte lite? Ska jag ramla ner nu?</p>
<p>Hanna och Linda kommer upp. Någon att hålla sig i. Tar emot plaketten och gläds att stå här uppe med bästa gänget.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone wp-image-31437 size-full" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/08/IMG_3164-scaled-e1787418008492-560x499.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Jag hade med badkläder, men dagen då Nordpolen kom till Skåne var det inte läge. Det blev inte ens en målgångsglass…</p>
]]></content:encoded>
					
					<wfw:commentRss>https://piggelina.se/2026/08/race-report-landskrona-halvmarathon-2026/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>8</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Race report: Änglamilen 2026</title>
		<link>https://piggelina.se/2026/05/race-report-anglamilen-2026/?utm_source=rss&#038;utm_medium=rss&#038;utm_campaign=race-report-anglamilen-2026</link>
					<comments>https://piggelina.se/2026/05/race-report-anglamilen-2026/#comments</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Anna]]></dc:creator>
		<pubDate>Sat, 30 May 2026 17:27:26 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Race reports]]></category>
		<category><![CDATA[race reports]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://piggelina.se/?p=31226</guid>

					<description><![CDATA[Jag lovade att inte bara blogga rejsrapporter, men alltså nu duggar det lopp mest hela tiden. Ska försöka knåpa ihop lite vardagsinlägg också, men först blir det race report. Igen. Änglamilen. Jag signade upp som ambassadör för loppet långt innan jag insåg att det krockade med både Stockholm marathon och bästa Peterson-maran i Malmö. Det blev en del vånda över beslutet och jag fick t om ok från självaste Änglamilen att stå över deras lopp för Stockholm. Vilken förståelse! Men nu blev det inte så. När det kom till kritan var jag faktiskt inte sugen på marathon. och ett myslopp i Ängelhom kändes helt rätt! Det mysigaste med mysiga lopp är att man inte behöver vara ute i så god tid. Att hämta nummerlappen tar 4 sekunder, toakön nått liknande och då är det ändå över 800 anmälda. Tar en kort uppvärmningsrunda i skogarna och förirrar mig någonstans mellan Pytteskogen och Äventyrsparken. Ser mig själv missa starten men uppfattar ljudet från speakern och lyckas ta mig tillbaka lagom till uppvärmningen. Att försöka ta sig framåt i startfållan bland människor som gör step touch och snurrar armarna som väderkvarnar är förenat med livsfara, men jag lyckas slingra mig fram till någonstans [&#8230;]]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<p>Jag lovade att inte bara blogga rejsrapporter, men alltså nu duggar det lopp mest hela tiden. Ska försöka knåpa ihop lite vardagsinlägg också, men först blir det race report. Igen.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone wp-image-31218 size-full" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/05/IMG_0186-scaled-e1780161470126-560x470.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Änglamilen. Jag signade upp som ambassadör för loppet långt innan jag insåg att det krockade med både Stockholm marathon och bästa Peterson-maran i Malmö. Det blev en del vånda över beslutet och jag fick t om ok från självaste Änglamilen att stå över deras lopp för Stockholm. Vilken förståelse! Men nu blev det inte så. När det kom till kritan var jag faktiskt inte sugen på marathon. och ett myslopp i Ängelhom kändes helt rätt!</p>
<p>Det mysigaste med mysiga lopp är att man inte behöver vara ute i så god tid. Att hämta nummerlappen tar 4 sekunder, toakön nått liknande och då är det ändå över 800 anmälda. Tar en kort uppvärmningsrunda i skogarna och förirrar mig någonstans mellan Pytteskogen och Äventyrsparken. Ser mig själv missa starten men uppfattar ljudet från speakern och lyckas ta mig tillbaka lagom till uppvärmningen.</p>
<p>Att försöka ta sig framåt i startfållan bland människor som gör step touch och snurrar armarna som väderkvarnar är förenat med livsfara, men jag lyckas slingra mig fram till någonstans mellan 4:30-skylten och 5:00-skylten. Mittemellan känns som en lagom ambition. Även för Maria som jag stöter ihop med precis där. Jag har egentligen inget mål med loppet, men hade det inte känts lite bra att komma före henne? På pappret är vi sjukt jämna och utgången är verkligen oklar.  Och jag är ju ingen tävlingsmänniska…</p>
<p>Starten går och vi är ute på gruset. I virrvarvet tappar jag henne, och eftersom jag inte ser henne framför tänker jag att hon ligger och smyger mig i hälarna. Att hon när som helst tänker passera och säga hej på det gladaste av sätt. Jag nojar över detta i ungefär en minut innan jag får nog med att hålla mig levande.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31229" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/05/IMG_0209-560x373.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Milen är jobbig. Speciellt på grus och backar. Försöker hitta något flow men jag behöver uppenbarligen asfalt för flow. Och enligt Maria ska det bara finnas 1 km av den varan. Lyckligtvis har hon fel och jag hittar några riktigt goa partier av flyt innan motvinden tar mig.</p>
<p>Nackdelen med myslopp är att jag alltid hamnar ensam. Och i motvind hade jag föredragit en fem-sex breda axlar framför mig, men icke. Farten dippar som en kanonkula mot havets botten, men jag ser en 180 graders sväng efter järnvägsundergången. Det bör i teorin betyda medvind…</p>
<p>Sneglar bakåt efter svängen men ser ingen Maria. Antingen är hon i tunneln, dvs väldigt nära, eller så är hon långt bakom. Jag hoppas på det sista men såklart är det inte så!</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31228" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/05/IMG_0210-560x373.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Med 2-3 kilometer kvar ser jag henne nästa gång och nu är hon supernära. Och trots att jag inte är någon tävlingsmänniska känner jag mig tvungen att öka. Springer om en man som springer mikroskopiskt mycket långsammare än mig,  och får mjölksyrachock, hjärtklappning och blåsbälgsfeeling på köpet. Så ovärt. För en mikrosekund. Sansar mig lite och springer vidare.</p>
<p>Det är många som springer om mig nu och varje gång tänker jag att det är Maria. Och varje gång blir jag glad när det visar sig vara en kille.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31227" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/05/IMG_0211-560x373.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Tar mig över mållinjen på 45:51, hinner få medaljen runt halsen och bara precis vända mig om innan Maria kommer. 22 sekunder efter. Jämna på papperet. Jämna i verkligheten.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31221" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/05/IMG_0190-560x420.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Tack till <a href="https://anglamilen.se/">Änglamilen</a> för att jag fick komma och springa. Tack för ett superhärligt lopp med glada och peppiga funktionärer. Jag kommer gärna tillbaka!</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31222" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/05/IMG_0194-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
]]></content:encoded>
					
					<wfw:commentRss>https://piggelina.se/2026/05/race-report-anglamilen-2026/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>1</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Race report: Göteborgsvarvet 2026</title>
		<link>https://piggelina.se/2026/05/race-report-goteborgsvarvet-2026/?utm_source=rss&#038;utm_medium=rss&#038;utm_campaign=race-report-goteborgsvarvet-2026</link>
					<comments>https://piggelina.se/2026/05/race-report-goteborgsvarvet-2026/#respond</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Anna]]></dc:creator>
		<pubDate>Sat, 23 May 2026 22:50:55 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Race reports]]></category>
		<category><![CDATA[race reports]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://piggelina.se/?p=31201</guid>

					<description><![CDATA[Long time no Göteborgsvarv men i år var det äntligen dags igen. Och vilken fest det skulle bli! Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig och letade upp min Göteborgsvarvsstatistik för att sätta ramarna för var jag kunde tänkas hamna. Tydligen gjorde jag mitt bästa GV 2012 och mitt sämsta 2007. Med alla möjliga resultat däremellan. Så målet för dagen var att inte göra personsämsta. Fast egentligen mest att njuta av folkfesten och inte titta på klockan. Så som jag gjorde förr. Innan jag började snegla på kilometertider, blev stressad och slutade njuta…. Nåväl. Jag avverkar en exemplariskt kort bajamajakö på max fem minuter innan det är dags att ställa sig i fållan. Men där jag tänker göra entré finns inga ingångar. Jag behöver starta akrobatiskt, med att klättra över kravallstaketet. Kommer över med ena benet och står gränsle, balanserandes gels och mobil i händerna. När jag ska lyfta över det andra räcker inte smidigheten, och lite generat får jag plocka tillbaka benet på fel sida igen. En kille (och halva Göteborg) har naturligtvis bevittnat händelsen och ler lite i smyg åt mitt misslyckade klättringsförsök. Men här kan jag ju inte stå. Så jag får snällt fråga denna vilt [&#8230;]]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<p>Long time no Göteborgsvarv men i år var det äntligen dags igen. Och vilken fest det skulle bli!</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31202" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/05/IMG_9982-scaled-e1779575904822-560x541.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig och letade upp min Göteborgsvarvsstatistik för att sätta ramarna för var jag kunde tänkas hamna. Tydligen gjorde jag mitt bästa GV 2012 och mitt sämsta 2007. Med alla möjliga resultat däremellan. Så målet för dagen var att inte göra personsämsta. Fast egentligen mest att njuta av folkfesten och inte titta på klockan. Så som jag gjorde förr. Innan jag började snegla på kilometertider, blev stressad och slutade njuta….</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31208" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/05/IMG_0020-scaled-e1779575983292-560x734.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Nåväl. Jag avverkar en exemplariskt kort bajamajakö på max fem minuter innan det är dags att ställa sig i fållan. Men där jag tänker göra entré finns inga ingångar. Jag behöver starta akrobatiskt, med att klättra över kravallstaketet. Kommer över med ena benet och står gränsle, balanserandes gels och mobil i händerna. När jag ska lyfta över det andra räcker inte smidigheten, och lite generat får jag plocka tillbaka benet på fel sida igen. En kille (och halva Göteborg) har naturligtvis bevittnat händelsen och ler lite i smyg åt mitt misslyckade klättringsförsök. Men här kan jag ju inte stå. Så jag får snällt fråga denna vilt främmande person om jag får hålla i honom lite när jag gör ett andra försök. Det går bra. Allt är lugnt. Jag är redo för start.</p>
<p>Jag startar i startgrupp två, en grupp som speakern kallar ”nästan elit”.  Och ett gäng löpare ”som har koll på sina kilometertider”. Tittar mig omkring. Snabba killar. Och så jag. Hur hamnade jag ens här? Försöker smyga mig bakåt men det är liksom stopp. Skitsamma. Vi kör.</p>
<p>Från steg ett känner jag att är på ett bra ställe. Det går inte hysteriskt fort. Det går i min fart. Och vi går som ett tåg. Det känns som jag inte springer själv utan att alla andra springer åt mig. Och jag har bestämt mig. Idag är det bara FLOW som gäller.</p>
<p>Backen inne i Slottskogen är brant, och alla Göteborgare tutar förbi. De som liksom äter backar till frukost. Ändå är den bara en liten försmak av vad som väntar: backen upp till Älvsborgsbron ett par kilometer senare. Backmusklerna har jag uppenbarligen lämnat hemma, eller så äger jag helt enkelt inga. Det känns som jag springer på stället. Och då har vi inte ens nått bron. Den som sägs vara både lång och jobbig!</p>
<p>Meeeen. Bron bjuder på medvind och en lutning som mina ben kan hantera. Det blir inte så farligt som jag befarat och jag rullar ner på andra sidan med en positiv känsla i kroppen.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-medium wp-image-31209" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/05/IMG_9970-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Det är mycket publik, mycket musik och en bra stämning. En dagsfest av rang. På Hisingen är det platt och fint men åt vissa håll en del motvind. Och så har det börjat regna. Skönt faktiskt. Men kan inte låta bli att tänka på mina överdragskläder i väskinlämningen under bar himmel….</p>
<p>Hisingsbron är ny för mig. Senast jag sprang var det på Göta Älvsbron men det var åtta år sedan. Things have changed. Den här funkar lika bra. Till och med i motvind. Jag får lite flashbacks till Broloppet som ju också innehöll just bro i motvind. Och drömmen om nerförsbacken som aldrig blev så drömmig på grund av vinden.</p>
<p>Tillbaka på fastlandet börjar jakten på Avenyn. Efter varenda hörn vi svänger runt tror jag att jag hamnat på Avenyn, men nej, det tar många fler kilometer än jag trott. Hade för mig att Avenyn var flera kilometer lång men det var den inte. Inte så backig heller. Plötsligt är jag uppe och snurrar runt statyn och nu har vi bara fyra kilometer kvar.  Och det största publikstödet of all times någonstans lite längre fram på vägen…</p>
<p>På Skanshofs uteservering sitter värsta klacken. Musiken är lite ösigare, skriken lite högre, det ryker och gåshuden är ett faktum. Den här energiboosten kommer att ta mig hela vägen in i mål! Med marginal!</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31210" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/05/IMG_9985-1-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Jag kliver över mållinjen på 1:37:54 och långt i från personsämsta. Jag har inte tittat på klockan en enda gång och vet inte om den ska visa 1:37, 1:45 eller 2:00. Känslan i kroppen är helt fantastiskt och jag hade blivit precis lika glad vilket som!</p>
<p>Det är utan tider jag springer som bäst. När jag får gå på min egen känsla och se var den bär mig. Jag vill ha klockan med, för statistiken, men jag trivs bäst med att inte se den.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31205" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/05/IMG_0008-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Göteborgsvavet 2026 blev precis den fest jag ville. En återupptäckt av hur jag själv fungerar. Och en liten känsla av att äntligen vara på väg tillbaka. 7 månaders löpskada tog hårt, men nästan ett år senare har jag äntligen en känsla av att formen börjat vända upp.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31212" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/05/IMG_0002-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Löpningen i all ära. Den var grym. Men jag hade också 2,5 timmars väntan på Fredrik efteråt. Han som startade efter jag gick i mål och springer aningens långsammare. Sån tur att hela stället kryllar av löparkändisar. 2,5 timmars mingel är precis lagom. Tack till alla jag fick dela upplevelser och fördriva tid med. Som jag brukar säga: löparmingel är bästa sortens mingel. Och faktiskt det enda mingel jag behärskar.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31206" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/05/4CAB0C5D-2ACD-4BDE-9C35-4B9C378A0117-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Och Fredrik då? I mål som en solstråle. Nöjdast i hela stan! Kanske för att han lyckades springa 21 kilometer med bara 8 mil i benen 2026. Eller för det faktum att han smygköpt ett par löparskor efter jag startat. Göteborgsvarvet 2026: 10 Glenn av 10!</p>
]]></content:encoded>
					
					<wfw:commentRss>https://piggelina.se/2026/05/race-report-goteborgsvarvet-2026/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>0</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Race report: Blodomloppet 2026</title>
		<link>https://piggelina.se/2026/05/race-report-blodomloppet-2026/?utm_source=rss&#038;utm_medium=rss&#038;utm_campaign=race-report-blodomloppet-2026</link>
					<comments>https://piggelina.se/2026/05/race-report-blodomloppet-2026/#comments</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Anna]]></dc:creator>
		<pubDate>Mon, 18 May 2026 20:27:05 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Race reports]]></category>
		<category><![CDATA[race reports]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://piggelina.se/?p=31193</guid>

					<description><![CDATA[Jag vet inte vad jag hade väntat mig. En fin sommarkväll på Ribban. Lätta ben och en skön genomkörare inför Göteborgsvarvet på lördag. Men framför allt hade jag väntat mig ett resultat, men den detaljen smög sig…   Det finns två startgrupper för 10 kilometer. En för de som springer under 45 minuter och en som springer över. Jag ställer mig i den bakre. Lite för att jag sitter i en buske när första starten går, men också för att jag faktiskt inte är god för 45 minuter nowadays. Busken är lite väl långt bort så jag kommer i vanlig ordning lite sent till min startgrupp. Den har tjockat på sig och jag får starta lite längre bak än jag vill. Men jag tänker att det ska ordna sig. De som står först borde ju rimligen springa på 46 minuter, men den logiken var det bara jag som hade. Framför mig startar en samling som knappt har styrfart. Ett par killar gör en detour ute på gräset och jag hänger efter. Vi sicksackar mellan soptunnor, publik med barnvagn och allehanda grästuvor innan vi kommit så långt fram att tåget går i rimlig fart och vi vågar oss tillbaka på asfalten. [&#8230;]]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<p>Jag vet inte vad jag hade väntat mig. En fin sommarkväll på Ribban. Lätta ben och en skön genomkörare inför Göteborgsvarvet på lördag. Men framför allt hade jag väntat mig ett resultat, men den detaljen smög sig…</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31194" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/05/IMG_9877-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p> </p>
<p>Det finns två startgrupper för 10 kilometer. En för de som springer under 45 minuter och en som springer över. Jag ställer mig i den bakre. Lite för att jag sitter i en buske när första starten går, men också för att jag faktiskt inte är god för 45 minuter nowadays.</p>
<p>Busken är lite väl långt bort så jag kommer i vanlig ordning lite sent till min startgrupp. Den har tjockat på sig och jag får starta lite längre bak än jag vill. Men jag tänker att det ska ordna sig. De som står först borde ju rimligen springa på 46 minuter, men den logiken var det bara jag som hade. Framför mig startar en samling som knappt har styrfart. Ett par killar gör en detour ute på gräset och jag hänger efter. Vi sicksackar mellan soptunnor, publik med barnvagn och allehanda grästuvor innan vi kommit så långt fram att tåget går i rimlig fart och vi vågar oss tillbaka på asfalten.</p>
<p>Den första kilometern går så sakta, men sicksackandet tar på krafterna. Och det svider i själen att inte kunna brassa på i medvinden på asfalten. Det är ju min paradgren. Lagom tills vi ska ut på gruset lättar det. När vi lämnar Ribban flyter det fint, och hela vägen genom Västra Hamnen och tillbaka mot Ribban igen. Det ÄR en fin sommarkväll och jag njuter trots den höga pulsen. Njuter av andningen som är rytmisk och som hjälper mig framåt. Kilometerna tickar. Sen kommer 7 kilometersskylten.</p>
<p>Här nånstans möts banorna för 10 kilometer och 5 kilometer.  Och kollisionen är ett faktum. Stigen är proppfull och femkilometerslöparna har inte bråttom. De går flera i bredd, till höger och vänster och i mitten. Dags att sicksacka igen. I början går det ok. Det är gräs vid sidan om som man kan snubbla sig fram på. Men det ska bli sämre sen.</p>
<p>Vi springer på grusvägen nedanför Limhamnsvägen. Till vänster om stigen sluttar marken hyfsat brant uppåt. Omkörning på skrå är sådär kul. Och jag är rädd för att stuka fötterna med fem dagar till varvet. Muttrar tyst i mungipan först och sen bara kommer det ur mig. En bitchig Karen-kommentar om att de som går kan hålla höger…  Vet inte vad det kom ifrån, jag som är konflikträddast i stan och ALDRIG skulle säga något så otrevligt. Men nu gjorde jag visst det. Hur gick det till?</p>
<p>Sista 500 meterna lättar det igen och det går att lägga på en obefintlig spurt för att ta sig över mållinjen.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone wp-image-31195 size-full" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/05/IMG_9879-scaled-e1779135754194-560x600.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Första kilometerns missöde kan vara självförvållat. Jag kunde ha dykt upp tidigare och fått en bättre plats i fållan. Men krocken med femkilometerslöparna skyller jag helt och hållet på arrangören, de borde de kunnat räkna ut.</p>
<p>Men jag är inte långsint. Efter att ha minglat runt i målområdet tills jag frös ihjäl och sedan tagit mig hem, hade jag redan glömt trängseln och kom bara ihåg den soliga majkvällen och alla glada människor.</p>
<p>Det var då jag tittade på resultatlistan och insåg att jag inte fanns med. Jag hade gått i mål men tydligen inte startat…</p>
<p>Så nu är jag lite sur igen. Tur att man har en egen klocka! 46:26 visade den. Inte för att ni bryr er. Men för att jag kommer att leta upp det här inlägget till nästa Blodomlopp. För att veta vad jag sprang på och kunna bestämma vilken startgrupp jag ska ställa mig i. Och då ska jag inte starta i startgrupp 2. Note to self…</p>
]]></content:encoded>
					
					<wfw:commentRss>https://piggelina.se/2026/05/race-report-blodomloppet-2026/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>1</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Race report: Österlen Spring Trail 2026 &#8211; DUO 34K</title>
		<link>https://piggelina.se/2026/04/race-report-osterlen-spring-trail-2026-duo-34k/?utm_source=rss&#038;utm_medium=rss&#038;utm_campaign=race-report-osterlen-spring-trail-2026-duo-34k</link>
					<comments>https://piggelina.se/2026/04/race-report-osterlen-spring-trail-2026-duo-34k/#comments</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Anna]]></dc:creator>
		<pubDate>Sat, 18 Apr 2026 18:40:30 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Race reports]]></category>
		<category><![CDATA[race reports]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://piggelina.se/?p=31142</guid>

					<description><![CDATA[Förra året blev lite antiklimax pga skada. Jag fick byta ner mig till 14 kilometer och springa på söndagen. Men det är ju på lördagen festen är. När alla löparvänner i hela världen åker till Österlen för löparmingel. I år fick jag var med igen! Och vilken pangdag det blev! Jag tar tåget till starten i Simrishamn. Vis av erfarenhet vågar jag inte lita på Skånetrafikens punktlighet utan tar ett tidigare tåg. Går upp i ottan och är i startområdet nästan först av alla. Långt innan startportalen är rest och fållorna riggade. Men bajamajorna är på plats och jag har typ 10 stycken för mig själv! Solen skiner och jag hittar ett gäng att hänga med fram till start. Faktum är att efterhand som folk strömmar till blir det nästan FÖR trevligt. Jag vill mingla med alla så att jag tillsist glömmer bort vad jag ska på mig, vad jag ska ta med mig och vad jag egentligen heter och gör där… Men framför allt glömmer jag att gå in i startfållan. Slänger mig in i panik och hamnar alldeles för långt bak. Orutinerat. Men jag har ju inget mål med dagen så det kan ju kvitta. Har faktiskt ingen [&#8230;]]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<p>Förra året blev lite antiklimax pga skada. Jag fick byta ner mig till 14 kilometer och springa på söndagen. Men det är ju på lördagen festen är. När alla löparvänner i hela världen åker till Österlen för löparmingel. I år fick jag var med igen! Och vilken pangdag det blev!</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31127" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/04/IMG_9041-560x420.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Jag tar tåget till starten i Simrishamn. Vis av erfarenhet vågar jag inte lita på Skånetrafikens punktlighet utan tar ett tidigare tåg. Går upp i ottan och är i startområdet nästan först av alla. Långt innan startportalen är rest och fållorna riggade. Men bajamajorna är på plats och jag har typ 10 stycken för mig själv! Solen skiner och jag hittar ett gäng att hänga med fram till start. Faktum är att efterhand som folk strömmar till blir det nästan FÖR trevligt. Jag vill mingla med alla så att jag tillsist glömmer bort vad jag ska på mig, vad jag ska ta med mig och vad jag egentligen heter och gör där…</p>
<p>Men framför allt glömmer jag att gå in i startfållan. Slänger mig in i panik och hamnar alldeles för långt bak. Orutinerat. Men jag har ju inget mål med dagen så det kan ju kvitta. Har faktiskt ingen plan alls, och då kan det ju bli som det blir!</p>
<p>Startskottet går utan föregående nerräkning. Plötsligt är vi i väg och det går riktigt långsamt. De flesta ska ju springa 60 kilometer och har ju ingen anledninga att stressa iväg. Och jag har det ganska skönt och låter mig inte stressas.  Första kilometrarna är underbara. På cykelväg istället för den plågsamma stranden som annars är loppets signum. Det är oljespill på sanden och stranden behvöver saneras. Vi får inte springa där och ingen är lyckligare än jag. Med tanke på ångesten jag haft för sanden ligger det nära tillhands att tro att det är JAG som spillt oljan, men så är det faktiskt inte!</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31133" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/04/IMG_9070-scaled-e1776537110295-560x393.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Kommer ifatt Bjärred-Anna och Kävlinge-Jonas, och de har ett skönt tempo. Dessutom är de glada, peppiga och allmänt trevliga att ha att göra med. Jag hänger på. Att de får bli ofrivilliga fotomodeller på ALLA mina bilder under loppet får de liksom leva med. Anna ska springa 60 kilometer och Jonas kör Duon som jag. Ändå är det Anna som håller taktpinnen och hon är stark! Ibland tänker jag att det går lite fort, men det är ju inte läge att gnälla för den som ska springa typ dubbla sträckan.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31132" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/04/IMG_9069-scaled-e1776537198952-560x447.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Vi slipper den värsta sanden men går inte lottlösa vad gäller strandlöpning. Det hade jag heller inte velat. För stranden är magisk idag, solen skiner och himlen är blå. Vem kan inte älska det här? Från sandstrand till stenstrand till äppelodlingar, ramslöksdungar, och plötsligt är vi i Kivik. I en evighetslång nerförsbacke på asfalt har jag rullat i från mina kumpaner och tar tillfället i akt till långfika i Kivik. En kopp sportdryck och några nävar chips that is. Men mest av allt lite mingel med bästa Ann-Elise som skulle varit min teammate men fick avboka i sista stund. Plötsligt är gänget i fatt och förbi, de har inte alls fattat det där med att fika. Jag slänger i mig resterna av sportdrycken och hänger på.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone wp-image-31130 size-full" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/04/IMG_9065-scaled-e1776537286356-560x507.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Vi springer genom Kivik och över Ravlundafältet där det skjuts friskt. Jag hoppas att de siktar åt ett annat håll, för än är jag inte så trött att jag vill bli träffad! Jonas har börjat muttra lite över att ha två traktor-Annor i gänget. Vi som bara tutar på. Aldrig kroknar. Fast jag känner att andra Anna är snäppet mer traktor, och imponeras över farten hon håller när hon ska springa SÅ mycket längre. Och dessutom jobba på kvällen…</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31134" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/04/IMG_9073-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Anyway. Någonstans efter Haväng tappar vi Jonas. Vi tuggar på och räknar kilometrarna. Nu är det inte långt kvar. Jag längtar efter kaffe och att få klättra genom ett tåg. Tåget som ska stå på rälsen strax före Bengtemölla, men som inte stod där förra gången jag sprang. Nu ska jag äntligen få tåg. Trodde jag.  Inte heller i dag har tåget behagat infinna sig och jag känner mig snuvad på tågkonfekten.  Plötsligt säger Anna att vi är framme. Hon har sprungit här 4 ggr tidigare och jag litar på att hon har rätt.  Nu är det bara att hoppas att Jonas är redo för växling. Att han inte sitter och fikar nånstans…</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31144" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/04/E61BBED1-95EE-4989-81D4-FBBBB8D290A5-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Efter 3 timmar och 14 minuter lämnar jag över. Det är Jonas time to shine. Och jag ska bara chilla.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31138" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/04/IMG_9088-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>I Bengtemölla samlas alla vi lättade, som sprungit klart. Alla nervösa som är på väg ut. Och alla som önskade att de var klara men har 27 km kvar. Det är ett mingelparty av rang. Och tillräckligt varmt för att slänga sig handlöst i gräset.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31137" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/04/IMG_9084-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Första sträckan må va värre än den andra. Men det är sjukt värt att ha sin del avklarad. Att kunna cruisa runt och heja efteråt istället för att stirra omkring före. Vi stannar till vid Brösarpsbackar och Hallamölla för hejarop och support innan vi beger oss mot mål. I bilen ser jag att jag och Jonas kommit trea, men tycker det verkar lurt. Blir ändå lite stressad över att vi är långt bort och att Jonas ska få stå på pallen själv.</p>
<p>Men det blir ingen pall. Ett par som sprungit 40 minuter fortare än oss är inte med på listan och det känns fel att ställa sig på pallen. Smyger fram till speakern och säger att det är fel i resultatet. Prisutdelningen avbryts och tidtagarna får göra om och göra rätt. Vi får hoppa ner två platser i listan och slutar femma i mixklassen. Gott så. Sen blir det kaffe, bilresa och hallgolv.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31139" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/04/IMG_9107-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Och eftersom Fredrik är på svensexa är det ingen som bryr sig om hur länge jag sitter här. Ändå lite lyxigt!</p>
<p>Och som slutkläm. Tacktalet.</p>
<p>Tack till Gael &amp; Crew för ett som vanligt fantastiskt lopp. Nu dessutom med helt perfekt löparväder.</p>
<p>Tack till den dansande hejarklackstjejen för all pepp längs vägen. Så grym!</p>
<p>Tack till mitt eminenta sällskap Anna och Kävlinge-Jonas längs banan.</p>
<p>Tack Cykel-Jonas för att du hoppade in med kort varsel och räddade min start.</p>
<p>Tack Skånetrafiken för att jag kom fram i tid.</p>
<p>Tack Kävlinge EIite Runners för att jag fick hänga med er.</p>
<p>Tack kroppen för att du ställer upp på allt jag hittar på.</p>
<p>Har jag sagt att jag älskar löpning?</p>
]]></content:encoded>
					
					<wfw:commentRss>https://piggelina.se/2026/04/race-report-osterlen-spring-trail-2026-duo-34k/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>2</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Race report: Hässleholmsloppet 21K 2026</title>
		<link>https://piggelina.se/2026/04/race-report-hassleholmsloppet-21k-2026/?utm_source=rss&#038;utm_medium=rss&#038;utm_campaign=race-report-hassleholmsloppet-21k-2026</link>
					<comments>https://piggelina.se/2026/04/race-report-hassleholmsloppet-21k-2026/#comments</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Anna]]></dc:creator>
		<pubDate>Sun, 12 Apr 2026 14:50:06 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Race reports]]></category>
		<category><![CDATA[race reports]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://piggelina.se/?p=31119</guid>

					<description><![CDATA[Long time no race report men nu är det dags. Jag har rejsat. Eller mer kanske överlevt. Hässleholmsloppet levererade i vanlig ordning höjdmeter av rang, chockstart i backe, exemplarisk banmarkering och galet fin natur. Häng med! Starten vid Hovdala slott ligger ca 4 km vår Sportstuga. Det betyder att man kan avklara alla toalettbestyr hemma och ramla in i tävlingsområdet 25 minuter före start. Underbart sånt. Jag är nervös i magen, så som en asfaltlöpare kan bli vid blotta tanken på kupering och rötter. Jag vet att det kommer bli apjobbigt hur lugnt jag än tänker ta det. Jag rejsar nämligen inte i terräng, det är jag för tekniskt inkompetent för.,,, Startfältet är ganska litet och som vanligt är det inte många jag känner igen. Som varje år tycker jag synd om alla Malmöbor som inte orkar ta sig hit. De hade älskat det! Jag får muta med post run pizzaparty i Sportstugan nästa år… Anyway. Speakern räknar ned. Det är dags. Och så är vi iväg… Vi njuter av lite bred grusväg ett par hundra meter innan backbonanzan börjar. Jag trippar försiktigt upp men pulsen tar älgakliv. När pulsen återhämtat sig en aning konstaterar jag att jag har 20 [&#8230;]]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<p>Long time no race report men nu är det dags. Jag har rejsat. Eller mer kanske överlevt. Hässleholmsloppet levererade i vanlig ordning höjdmeter av rang, chockstart i backe, exemplarisk banmarkering och galet fin natur. Häng med!</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31121" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/04/IMG_8931-560x420.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Starten vid Hovdala slott ligger ca 4 km vår Sportstuga. Det betyder att man kan avklara alla toalettbestyr hemma och ramla in i tävlingsområdet 25 minuter före start. Underbart sånt. Jag är nervös i magen, så som en asfaltlöpare kan bli vid blotta tanken på kupering och rötter. Jag vet att det kommer bli apjobbigt hur lugnt jag än tänker ta det. Jag rejsar nämligen inte i terräng, det är jag för tekniskt inkompetent för.,,,</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31120" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/04/IMG_8923-scaled-e1776004933333-560x396.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Startfältet är ganska litet och som vanligt är det inte många jag känner igen. Som varje år tycker jag synd om alla Malmöbor som inte orkar ta sig hit. De hade älskat det! Jag får muta med post run pizzaparty i Sportstugan nästa år… Anyway. Speakern räknar ned. Det är dags. Och så är vi iväg…</p>
<p>Vi njuter av lite bred grusväg ett par hundra meter innan backbonanzan börjar. Jag trippar försiktigt upp men pulsen tar älgakliv. När pulsen återhämtat sig en aning konstaterar jag att jag har 20 kilometer kvar. Kommer jag ens att överleva det här?</p>
<p>Första delen av banan är slingrande på mjuka stigar. Här finns inga rötter och stenar som stör och jag kan hålla ett skönt flow. Det gäller att njuta innan vi kommer in på 10-kilometersslingan.  Det är där de värsta höjdmetrarna återfinns och jag laddar mentalt. Tar en gel vid kilometer 7, för huvudet. Jag måste orka peppa mig själv när det inte finns några grusvägar för traktorn att kicka in.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31125" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/04/IMG_8946-560x995.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Sen börjar berg-och-dal-banan. Flåsande människor kommer upp bakom och vill springa förbi. Jag är inte van att bli omsprungen så här. Känner mig kass. Kommer ifatt en tjej och lägger mig bakom. Så skönt att låta någon annan styra farten och hitta vägen. Vid 13 kilometer är det värsta över. Jag har överlevt backarna men nu kommer rötterna. Inser att alla andra är så mycket bättre på både backar och rötter. Självförtroendet får sig en törn men återhämtar sig så fort vi kommer ut på grusväg. Från att vara dödens död kickar maskinen in och jag känner mig odödlig. Men inget varar förevigt, plötsligt ska vi ut bland stenar och elände igen.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone wp-image-31124 size-full" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/04/IMG_8947-e1776005251657-560x458.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Mentalt har jag tänkt att jag bara behöver uthärda 18 kilometer och sen är det nerför hela vägen in i mål. Men banan är omlagd i år, och naturligtvis märker jag inte att den är lite snällare än vanligt på mitten. För den avslutande backen är senarelagd och framflyttad. När jag tror att jag ska gå på autopilot rakt in i mål ska jag plötsligt uppför värsta Kilimanjaro. Och någonstans i buskarna när jag nästan är döende hoppar Fredrik fram med kameran. Jag har snor i hela ansiktet och orkar bara lyfta ena mungipan. Mer energi finns inte kvar.</p>
<p>Som tur var kommer en ytterst peppig funktionär och upplyser om det bara är 50 meter till krönet. Jag tackar, bugar och kravlar mig upp.</p>
<p>Nedräkningen har börjat. Lite kringelikrokar och sen är vi framme vid punkten där jag VET att det bara är nerför kvar. Underbar känsla att rulla ner för den alldeles för branta backen, korsa vägen, passera slottet, se prisutdelningen i ögonvrån, snubbla fram över sanden på målrakan (vad kom den ens ifrån?) och äntligen passera mållinjen.</p>
<p>Och det är precis här i målet jag saknar löparcommunityt från södern. Jag känner ingen. Vem ska jag älta backar, maxpuls och dålig trailteknik med? Vem ska jag få berätta om mina fula gula stumpor för?  Som sagt, post-run pizza party till nästa år. Alltid kan man lura någon!</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-31122" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2026/04/IMG_8938-scaled-e1776005348538-560x495.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Hässleholmsloppet är världens mysigaste lopp. Så plågsamt och så vackert. I år låg det lite tidigare i april och vitsipporna var lite mer sparsamma med sin närvaro, men ändå, utsikterna och naturen, så magiskt fint.</p>
<p>Tack Hässleholmsloppet för ett grymt arrangemang. För en vägvisning så exemplarisk att inte ens jag kom vilse, fast jag sprang stora delar helt ensam. För peppiga funktionärer och en kanonfin bana. Nya omdragningen riktigt bra, och till nästa år ska jag se till att vara mentalt förberedd på sista backen!</p>
<p>För ja, det blir ett ”nästa år”. Jag har sedan länge glömt alla ”aldrig mer”-tankar som dök upp längs vägen…</p>
]]></content:encoded>
					
					<wfw:commentRss>https://piggelina.se/2026/04/race-report-hassleholmsloppet-21k-2026/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>6</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Race report: Hallandsåstunneln 10 år</title>
		<link>https://piggelina.se/2025/12/race-report-hallandsastunneln-10-ar/?utm_source=rss&#038;utm_medium=rss&#038;utm_campaign=race-report-hallandsastunneln-10-ar</link>
					<comments>https://piggelina.se/2025/12/race-report-hallandsastunneln-10-ar/#comments</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Anna]]></dc:creator>
		<pubDate>Sat, 13 Dec 2025 15:51:05 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Race reports]]></category>
		<category><![CDATA[race reports]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://piggelina.se/?p=30916</guid>

					<description><![CDATA[Jag har sällan varit så opepp inför ett lopp. Att mitt i den stora vinter-tröttman behöva uppbringa fart och energi. Dessutom i ösregn och dimma. Jag var nära att dra mig ur, men så började några prata om njutlopp, snacketempo och ”bara ta det lugnt”…. Det är med det mindsetet jag ställer mig på startlinjen. Jag ska bara glida runt och ha ett trevligt 21 kilometer långt mingel. Men minglet uteblir… Kommer till startområdet alldeles för tidigt med tanke på vädret. När nummerlappen är uthämtad sätter jag mig i bilen och vägrar att gå ut därifrån förrän alldeles i sista stund. Offrar båda uppvärmning, löparmingel och bajamajabesök för slippa regnet. Men blöt ska jag bli ändå. Det plaskar i skorna innan jag ens är halvvägs till starten. Det är ett kändistätt startfält. Ja inte så att Harry Styles dyker upp i fållan, men insta-löparvärldens kändisar blandat med Gerillalöpare och allehanda kompisar och bekantskaper. Extra kul ska det visa sig då det är en fram-och tillbaka-bana som gör att man får chansen att heja på dem alla! Fram-och-tillbaka-bana alltså. På asfalt. Nästan uteslutande rakt fram. Och med en höjdprofil där det går uppför i 5,5 kilometer och sedan nerför i 5 [&#8230;]]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<p>Jag har sällan varit så opepp inför ett lopp. Att mitt i den stora vinter-tröttman behöva uppbringa fart och energi. Dessutom i ösregn och dimma. Jag var nära att dra mig ur, men så började några prata om njutlopp, snacketempo och ”bara ta det lugnt”….</p>
<p>Det är med det mindsetet jag ställer mig på startlinjen. Jag ska bara glida runt och ha ett trevligt 21 kilometer långt mingel. Men minglet uteblir…</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-30918" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2025/12/IMG_6547-560x420.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Kommer till startområdet alldeles för tidigt med tanke på vädret. När nummerlappen är uthämtad sätter jag mig i bilen och vägrar att gå ut därifrån förrän alldeles i sista stund. Offrar båda uppvärmning, löparmingel och bajamajabesök för slippa regnet. Men blöt ska jag bli ändå. Det plaskar i skorna innan jag ens är halvvägs till starten.</p>
<p>Det är ett kändistätt startfält. Ja inte så att Harry Styles dyker upp i fållan, men insta-löparvärldens kändisar blandat med Gerillalöpare och allehanda kompisar och bekantskaper. Extra kul ska det visa sig då det är en fram-och tillbaka-bana som gör att man får chansen att heja på dem alla!</p>
<p>Fram-och-tillbaka-bana alltså. På asfalt. Nästan uteslutande rakt fram. Och med en höjdprofil där det går uppför i 5,5 kilometer och sedan nerför i 5 km. Sen vänd på steken. Ni fattar. En vanlig dödlig hade förmodligen dött tråkdöden, men jag älskar ju asfalt och rakt fram. Och själva monotonin i att precis inget händer.</p>
<p>Startar ganska lugnt och första uppförssegmentet passerar hyfsat smärtfritt. Jag tappar alla snackekompisar direkt och går in i min egen bubbla. Det är svårt att vara någon annanstans, det är dimma all over the place och om utsikten är vacker så har i alla fall inte jag sett den…</p>
<p>När vi når krönet och får chansen att rulla nerför i 5 km är lyckan ett faktum. Fast jag kan inte njuta fullt ut, för någonstans i bakhuvudet gnager det att jag ska tillbaka samma väg. Och då har nerför förvandlats till uppför, medvind till motvind!</p>
<p>Med ett par kilometer till vändningen börjar vi möta täten som vänt och är på väg tillbaka. Snabba gaseller med fokuserad blick. En bit längre ner i ledet börjar jag känna igen folk. Peppar, high five-ar och får pepp tillbaka. Älska vändbanor!</p>
<p>Jag både längtar och inte längtar till vändningen. Hemväg är ju alltid skönt, men alltså inget slår svag nerförbacke. Fast om ska jag ta mig i mål finns ingen återvändo, det har blivit dags för U-turn.</p>
<p>Knappt har jag hunnit runda konen, innan jag ser Maria bakom mig. Vi är väldigt jämna och jag tävlar ju inte, men det hade ju varit roligt om hon inte kom ifatt…</p>
<p>Första kilometern efter vändning går 30 sekunder långsammare än den föregående. Inte en chans att jag kommer att hålla undan. Speciellt som det plötsligt blir motvind också. Mitt sämsta element. Vet att det är 5 kilometer till nerför. Försöker gilla läget och får hjälp på traven av två stjärngossar som kommer sjungandes! Blir glad i hela kroppen!</p>
<p>Loppets sista 5 kilometer är de skönaste kilometrar jag upplevt i ett lopp någonsin. Konstant nerför. Regnet har slutat och anstränger man sig lite kan man se solen. Jag slappnar av i hela kroppen så att mina kinder börjar flobba omkring. NI vet som på 100 meterslöpare i slow motion. Rullar ner, passerar starten och nu är det bara en kilometer kvar till mål. Och vilken kilometer sen! Med utsikt över Båstad och havet.</p>
<p>Plötsligt dyker Båstads gamla station upp framför mig, med perrongen fylld av peppande publik. Jag känner mig som ett tåg, men nu är det dags att dra nödbromsen och gå i  mål!</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-30917" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2025/12/IMG_6562-560x420.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>Det tar två sekunder efter målgång innan kylan kryper sig på. Jag tar på mig finishertröjan i hopp om att bli varm men det hjälper inte. Som räddaren i nöden dyker Fredrik upp med min varmaste jacka och det räcker för att jag ska överleva länge nog för att hinna med glöggen och lussekatterna!</p>
<p>Glögg är i vanliga fall det värsta jag vet, men att få något varmt i kroppen är precis vad som behövs just nu.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-30919" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2025/12/IMG_6550-560x747.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
<p>1.41.41 med en ansträngning som kändes kontrollerad och bra. Det får jag vara nöjd med. Jag som varken tränat fart eller distans sedan yngre medeltiden. Och som trodde jag fastnat i sexminutersträsket utan förmåga att ta mig därifrån.</p>
<p>Det här avslutar loppåret 2025. Och ett löparår som varit allt annat än problemfritt. Nu ser jag framemot ett blankt 2026 och hoppas få känna mig stark som ett troll igen.</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignnone size-full wp-image-30913" src="https://piggelina.se/wp-content/uploads/2025/12/527E070A-7EA9-4790-ADD9-993D67E565CB-560x745.jpeg" alt="" width="560" style="display:block;margin:10px auto;max-width:560px;max-width:100%;"></p>
]]></content:encoded>
					
					<wfw:commentRss>https://piggelina.se/2025/12/race-report-hallandsastunneln-10-ar/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>6</slash:comments>
		
		
			</item>
	</channel>
</rss>

<!--
Object Caching 20/355 objects using Disk
Page Caching using Disk: Enhanced 

Served from: piggelina.se @ 2026-11-17 11:11:42 by W3 Total Cache
-->