Förstasidan i Sydsvenskan

07.45. På plats i startområdet 45 minuter innan nummerlappsutdelningen ska öppna. Det borde räcka för att smälla upp ett bord och lägga fram grejerna. Tar fyra minuter så är första person på plats och vill hämta nummerlapp. Rotar i panik upp grejerna. Av ordningen jag planerat är ingenting kvar. Från det att jag lämnar ut hennes lapp tittar jag inte upp ur mina nummerlappspapper förrän två timmar senare. Vi är tre personer som jobbar på högvarv men kön tar aldrig slut. Sju minuter innan start är alla nummerlappar utdelade…  Trots den milslånga kön är ingen irriterad. Stämningen är fantastisk och Stävie visar upp sin soligaste sida.

10.05. Får skjuta lite på starten för att nummerlappsutdelningen drog ut på tiden. Fem minuter sena sticker första gänget. Musik i högtalarna. Och ca 25 minuters paus innan folket ska börja droppa in igen. Njuter av stämningen, snicksnackar med alla fantastiska funktionärer.

Caroline är löpande funktionär. Hon har fått paus mellan tältbygge och tältrivning och ska springa banan. Alldeles för snabbt dyker hon upp. Oro i magen. Vad har hänt?  Det visar sig att folk springer fel. Trots en minutiöst noga planerad uppsättning av markeringar har något gått galet. Vi har lånat markeringarna och på en av dem råkar det stå siffran 13. Vi har sagt att man inte ska bry sig om siffror, bara färg, men när de som ska springa 6,5 km får syn på siffran 13, tar de i panik ANDRA HÅLLET. Trots avspärrningar. Kris och panik. Caroline hänger en mössa över skylten för att inte lura fler och hämtar sedan Fredrik med släggan för att slå upp fler skyltar.

Johan Reberg in action (foto lånat här)

Förväntar mig en anstormning av arga löpare men alla är bara så glada. Ingen bryr sig om några hundra meter hit eller dit. Folk skrattar när de inser att de sitter inne med segertiden trots att de inte är snabbast. Jag kliar mitt hår över hur det ska gå att sammanställa resultatlistan. Stävie Trail har nämligen inga chip. Bara penna, papper, fyra klock-funktionärer och en klocka.

I mål värmer solen. Och kall blåbärssoppa kanske hade passat bättre än varm. Bullar, bananer och utlottningspriser. Mingel och prat. Och önskemål om favorit i repris.

Kommer hem. Slutkörd men enormt glad. Glad för den mest fantastiska feedback. För stämningen på plats. För alla som hjälpte till som funktionärer. För alla som sprang och delade med sig. För alla 50000 kronor som nu kommer diabetesdrabbade barn till godo.

Sen börjar efterarbetet. Resultatlistan. Fem timmars datorarbete. Vissa osäkerheter reder vi ut med hjälp av den film vi spelat in. Fel-springningarna kan vi inte göra något åt, men vi korrigerar några tider utifrån vad personerna i fråga berättat för oss om sina genvägar. Såklart ingen exakt vetenskap, men det gör inget. För det här var äkta glädje från början till slut.

Tack alla för igår!  Får man sova nu?

Bild lånad från Sara

Börjar med löpskola med Malin Ewerlöf. Guidad av ett proffs liksom. Meeen, det visar sig att löpskolning är löpskolning, och de övningar vi gjorde var precis samma som de jag tampas med till vardags. Men det är klart det var extra kul med lite stjärnglans! Avslutar med stafett som lockar fram de vassaste pannbenen. Vilken fart, vilken fläkt och vilken tur att jag hann bromsa innan jag sprang in i väggen… Galet roligt!

Andra klassen blir SOMA med Anna, Anna och Maja bakom ratten. Skönt flow, grym musik och öppna svettkranar. Underbart!

Ramlar på en hel massa kändisar under dagen. Bland annat Sara som är på glatt humör:

Sista klassen är yoga för Ulrica Norberg. En skön avslutning där vi fick utmana oss i några roligheter och där jag fick vara med om jordens coolaste upplevelse. Så här:

Vi står i den här positionen och ska sträcka ut benen bakom och landa i en djup planka. Har aldrig gjort det förut och med näsan som insats slänger jag ut benen bakom mig. När jag landar känner jag att armarna viker sig. Hinner se min brutna näsa för min inre syn. Allt går i slow motion. Lyckas i sista sekund rekrytera precis rätt muskler och häver kraschlandningen. Landar (som det känns) ganska smidigt och får beröm av självaste Ulrica. Det häftiga är inte att jag klarade det, det häftiga var hela den konstiga slow motion-upplevelsen. Den som man ibland har när man ramlar, sekunderna innan man kraschlandar. Grymt konstig feeling.

Hur som haver. Avslutar kvällen med melodifestival och nu är jag redo för i morgon. Dagen med stort D. Dagen då Stävie Trail har premiär! Det pirrar i hela kroppen!

Alltså jag vill åka till Göteborg och gå på Yoga games. Jag har varit på väg i flera år men aldrig kommit till skott. Nu har jag nästan bestämt mig för att unna mig en dag. Så går jag in och kollar schemat och känner knappt igen ett enda namn. Vet inte hur jag ska välja. Det blir ett enda lotteri känner jag.

Monika Björn borde vara ett säkert kort. Men resten? Kan ingen bara välja till mig? Ge mig era bästa tips!

Någon annan som ska dit förresten?

Jag trodde vårt pyttelilla lopp skulle locka max 25 stycken av våra närmast sörjande. Jag hade fel. I dagsläget har vi 145 anmälda och det fortsätter ramla in fler. Idag får vi dessutom draghjälp av Lokaltidningen Kävlinge Nya som skrivit en artikel om loppet. Det kommer bli party i Stävieskogen. Har du anmält dig?

För dig som inte tog dig till Nike Blast, eller helt enkelt bara vill ha ännu mer inspiration. För dig som tycker Lund är närmare i Stockholm. Missa inte Gerdahallens inspirationsdag. 8 mars och en perfekt uppladdning inför Stävie Trail dagen efter. Träningsvärk ska med trail fördrivas…

Själv har jag krockar i schemat och kommer inte kunna deltaga hela dagen. Men Malin Ewerlöf tänker jag inte missa. Löpartips av ett proffs liksom. Lite SOMA på det och som avslutning dynamisk yoga för Ulrica Norberg.

Mumma.

Alltså. Nike Blast. 2 dagar kvar. Jag och dottern är redo. Väskorna är packade. I alla fall min…

Så tittar vi på schemat. Och passen som vi bokat. Hittar de mest konstiga sakerna. Step liksom??? När hände det senast?! Och dottern ska visst flasha i något som kallas “Lights, Camera, Action”. Ingen förstår hur det gick till. Jag skyller på henne. Hon skyller på mig.  Och på det faktum att SOMA kan höras som ZUMBA när man får frågan på telefon. Hon trodde hon skulle få dansa, nu får hon leka kickande lejon. Jag trodde inte jag skulle välja Body Pump som klass nummer 6. Efter en hel dags träning. Men det gjorde jag visst. Eller hon. Vad vet jag?

Förvirringen är total. Men det kommer bli bra. Jättebra. Bara SJ har koll på snön…

Ni som någon gång besökt västra delarna av Skåne vet att vi har mest platta åkrar här. Ni som någon gång har läst min blogg vet att frustrationen över den uteblivna terrängen stundtals är stor. Men jag har hittat ett par träd. Och bland träden finns små stigar. Jättemånga stigar. Där kan man sno ihop en sträcka på 6.5 km och det är precis vad jag och Fredrik har gjort. Nu vill vi visa världen (nåja grannskapet i alla fall) vad grannbyn har att erbjuda och bjuder in till första upplagan av Stävie trail – ett välgörenhetslopp till förmån för diabetesdrabbade barn i Afrika. En snajsig bana bland grenar, rötter, stenar, kullar, dammar, skjutbanor och skog i allmänhet. 6,5 km lång. Ett eller två varv, du avgör.

Loppet går av stapeln den 9/3 kl 10. Mer info hittar du här.

Så kombinera nytta med nöje och anmäl dig. Och hitta skogen du inte trodde fanns…

Skönaste starten på morgonen.

Nu sätter jag tänderna i nya spännande projekt. Minst två roliga grejer kommer att ske under våren. Det handlar om välgörenhet, löpning, cykling, trail, backar, fika, varv och upprepningar.  Det ena evenemanget lite mindre och mysigare, det andra lite större och hårdare.

Stay tuned för mer info. Men 9 mars kan vara bra att hålla obokad om du befinner dig i krokarna.

Ramlar in på Gerdahallen strax efter kl 10 och hittar dessa sköna bönor innanför dörren:
Anna och Jessica som båda ska få äran att förgylla min dag!

Börjar med SOMA.
Passet jag är mest nyfiken på. Har ingen aning vad jag ska förvänta mig men det visar sig bli ungefär som jag ändå tänkte mig. Typ.

Rörlighet och styrka. Balans och kroppskontroll. I en salig blandning som blir otroligt skön. Till min stora förvåning känner jag mig faktiskt ganska smidig emellanåt! Jobbigt men aldrig plågsamt.

Linus och Cecilia på SOMA. Grymma armar på den tjejen. Jag vill också bli atletisk…

Nästa klass på tur: TRX med Jenny Ahlin.
En jättebra klass, men då jag ser framemot uppslag på nya övningar blir jag lite ledsen i ögat då passet är nästintill identiskt med det som körs hemma på gymmet. Tror bara det var EN ny övning som skiljde sig, och som jag inte testat tidigare. All cred till instruktören dock, fantastiskt peppande och pedagogisk!

(TRX –bilder lånade från Tina, som var mer på hugget med kameran…)

Tina och jag inför TRX-klassen. Vet inte varför jag ser så rädd ut. Så farligt var det inte..

Slänger i mig lunchen på 15 minuter innan jag ger mig på tredje klassen för dagen – spinning med Jessica. Eller Cykling. På riktigt. Fast på spinningcykel. En stege på tröskeln och 10 stycken 40-20 intervaller är receptet för dagen.

Tar ett tag att komma igång då matvetet från den något stressade lunchen liksom ligger och guppar lite i halsgropen. Efter en lång uppvärmning är kroppen ändå hyfsat redo och det är dags att börja jobba.

Det jag gillar med Jessicas klasser är hon inte bara instruerar och peppar utan även delar med sig av kunskap, och tar sig tid att förklara.  Alltid lär man sig något nytt! Eller får en repetition av det man redan kan. Dessutom är hennes coaching så grymt tajmad. Alltid de rätt valda orden vid rätt tidpunkt.

Avslutar dagen med två yogaklasser. En dynamisk yoga med Anna och en yinyoga med Jessica.

Annas yoga är som Annas yoga är som mest. Härligt flödande och fantastiskt skön. Här känner jag mig hemma.

Sen var det det där med yinyoga. Har aldrig testat det innan. Detta blir min premiär. Folk börjar släpa in bolster och kuddar. Filtar och block. Förstår inte hur eller var de ska användas men gör som de andra. Vill ju verka världsvan…

Så värmer vi upp lite innan vi går in i de olika positionerna. Mycket höftöppnare vilket jag älskar. I varje position stannar vi 3-5 minuter. I vissa lägen är det helt ok, i andra känns tiden evighetslång. När man stilla undrar om höften KAN gå av…

Jessica har en assistent med på passet. När vi ligger intrasslade i våra egna ben kommer de runt och lägger sina händer på ryggen eller masserar nacken. Assistentens händer är rykande varma. Jessica masserar med fasta tag. Känner mig ompysslad och myser.

En perfekt avslutning på dagen och en klass som funkar utmärkt när kroppen liksom inte vill jobba mer eller när det är mer stretchen än styrkan man vill komma åt.

Lång dag, lång rapport! Som alltid ett kanonarrangemang! Längtar redan till nästa år!

Råkade anmäla mig till Gerdahallens inspirationsdag. Och chockade mig själv med att bara välja en spinningklass!

10:30 – 11:30: 08. SOMA, Cecilia Gustafsson & Linus Johansson
11:45 – 12:45: 14. TRX* Body Blast, Jenny Ahlin
13:00 – 14:00: 22.Cykla – På Riktigt, Jessica Clarén
14:15 – 15:15: 30. Yoga Play, Anna Lindh
15:30 – 16:30: 35. Global Yin Yoga, Jessica Clarén

Är det någon fler som ska dit?