Som svar på Emma.

En miljon gånger hellre rak grusväg än att klättra, bada träsk, riva sönder underbenen och aldrig komma fram. Jag här helt med dig!

Som svar på Anna.

Gillar din beskrivning och förstår precis, jag gjorde nästan samma sak. Ute på seglingssemester kom vi äntligen till ett ställe med möjlighet till löpning. Hittade en bra slinga på en karta och tänkte att den skulle gå lite längs vattnet och lite längs skogen. Det gjorde den inte, det var typ bergsbestigning. Var så sur över att jag intw kunde springa. Nästa gång vi kom dit sprang jag 3km rak grusväg för att sedan vända. Det var inte det minsta tråkigt

Som svar på Anna T.

Haha han sprang bakom i sin takt. Och så vände jag tillbaka och fiskade upp honom varje gång det kom en korsning där jag inte visste var jag skulle….

Som svar på Johanna.

Jättehemskt ju. Speciellt när man är lite sömnig och bara vill såsa fram utan att tänka.

Som svar på ingmarie Nilsson.

Jag svarar här också :D. Den hemmagjorda yoghurten och granolan var kanon. Hembakta brödet top notch. Kaffet var äckelpeckligt och så saknade jag frukt. Bra, men med viss potential till förbättring alltså!

Igenkänning! Senast var på en ”enkel” (och kort i min tanke) promenad med hunden. Maken föreslår en liten omväg i skogen. Ok då, skog är mysigt. Typ obanad terräng och vi kom lite halvvilse (eller ja, han visste vart vi var, men inte vilken som var enklaste eller närmaste vägen hem). Jag tappade humöret och muttrade alldeles för mycket, och kände mest ”det skulle ju vara mysigt ju, det här är INTE mysigt!!”. Sen kom vi hem 2 timmar senare och jag var helnöjd över att vi minsann fick oss (inkl hunden) en rejäl promenad! Man (jag) glömmer fort …

Men vad gjorde Fredrik under de där sista 10 km undrar jag? Höll sig i bakgrunden och höll sig undan? :)

Haha fy så jobbigt det låter! Fattar exakt frustrationen i att inte kunna springa när man verkligen vill springa!

Fattar precis! Innan frukost har jag dessutom noll tålamod. maran kommer du dock klara även om du inte tar ett löpsteg från nu!
(Hur var frukosten förresten?)

Som svar på Olof.

Ledsen att säga det men alltså… skånsk skog är som en välkrattad gräsmatta jämfört med vildmarken jag råkat hamna i… Skånsk Trail kan jag tycka om. Speciellt Stävietrail-terräng som i de här sammanhangen nog klassas som autobahn 😀

Jag tycker det är väldigt fascinerande att vi lärde känna varandra under just ett par löprundor i skogen. Förvisso var det en del grusväg, men ändå.