Som svar på Staffan.

Nej stanna mitt i en intervall känns onödigt. Speciellt för en som springer intervaller extremt sällan och äntligen samlat kraft…
Men det var ju trevligt med rullande sällskap även om jag inte var så pratsam.

Som svar på Lomma-Eva.

Haha, det var inte många sekunder i den farten. När farthållarcykeln vikt av sjönk tempot snabbt! Ja den är lurig. Är det en lufsrunda kan jag tänka mig att stanna för ett par ord, men man vill ju inte bli en halvtimme sen ut på sitt pass… då blir ju väntan på post-run-cappuccinon alldeles för lång!

Som svar på ingmarie Nilsson.

Jasåklart! Samma på lopp. Man kan alltid uppbringa ett leende till någon som hejar på en!

Som svar på Olof.

Haha, nej det var bara trevligt. Jag tänkte att du kanske förstod varför jag var fåordig, men dottern måste ju ha undrat vad jag var för någon flåsig typ….

Som svar på Olof.

Haha, har du slarvat med dina utfall i år? :D
Oklart vilka söndagar vi är hemma, men hoppas jag kan! Eller inte :D

Just under en intervall/snabbdistans eller liknande så skulle jag inte komma på tanken att stanna och prata, hur trevligt det än vore, som Ingmarie skriver, en kort nick eller ett kort ”Hej” blir det på sin höjd. Har jag tagit mig tid för att springa intervaller vill jag genomföra passet som tänkt.

Snabbis där! Och som svar på din fråga: springer jag intervaller så hoppas jag att mitt flåsande är tillräckligt högt för att folk ska fatta att ett frampressat snabbt hejande och en vinkning är allt man kan förvänta sig av mig för tillfället.
Men en vanlig löprunda är svårare, och frågan blev aktuell senast igår. Ska jag sakta ner och promenera en stund med en bekant som börjar prata med mig och ställer frågor osv medan jag, obekvämt bakåtvriden – försöker formulera ett artigt svar för att slippa stanna? Jag lufsar ju bara fram i skönt tempo… Den är inte lätt😊!

Såklart det inte är oartigt! Men hur trött jag än är så bjuder jag alltid på en nick, ett kort ”hej” (eller ”tack” om någon säger något snällt) alt en lätt höjning av handen.
Bra jobbat!Sjukt snabbt!

Vi har haft en diskussion vid matbordet nu och kommit fram till att om någon/några var oartig(a) så var det vi, som störde mitt i intervallen.

Egentligen skulle jag nog vilja låta traditionen dö ut nu, men samtidigt är det ju tioårsjubileum i år…
Det får i så fall bli en söndag innan vecka 9.