Som svar på Trailinspiration.

Den är lurig! För mig handlar det mer om vilken inställning jag har om jag vill fika eller inte. Marathon springer jag, då äter jag inte. Ultra är ofta mer en upplevelsegrej där jag både kan stanna och fota, ta kisspaus och äta. Och då är det gott med fika. Men det är inget jag förväntar mig, om det inte är 10 mil vi snackar… vet jag vad som serveras och inte är nöjd får jag snällt ta ryggsäcken. På samma sätt som den som upplevelsespringer ett marathon kanske får ta med eget om inte utbudet faller i smaken. Eller välja ett annat lopp som serverar mer!

Som svar på Johanna.

Det borde vara praktiskt taget omöjligt att få vätskebrist på 3 kilometer, om man inte är klädd i svart sopsäck, ålar fram och loppet går i Death Valley.

Om vätskestationerna kom så tätt i Helsingborg så måste löparen i fråga helt enkelt druckit för lite på de stationer som fanns.

Folk älskar att gnälla, inte minst svenskar. Finns ju lopp i Malmö som de lagt ner pga att arrangörerna tröttnade på allt gnäll.

Har inte sprungit mara, däremot ultra.
Personligen kan jag tycka att om man betalar den avgift man ändå gör borde det ingå någon typ av energi! Och som sagt, någon som springer maran på 4 timmar, kanske klarar sig på vatten och sportdryck. Medan den som är ute i 6 timmar behöver fylla på längs vägen.

Springer samma person som springer maran på 4 timmar, en ultra, gissar jag att de istället är ute i ytterligare 1-2 timmar (eller längre, berorende på sträcka såklart). Och DÅ förväntas det ofta finnas mer att äta. Logiken? Ska man ta med egen energi om man är långsam och därför ev. behöver äta mer?

Själv hade jag förmodligen klarat mig på en banan och en medhavd gel, men kan ändå delvis förstå ”båda lägren”.

Det var helt klart tillräckligt med vätskestationer i Hbg, men jag saknar saltgurkan man alltid får på cykellopp, varför kan inte löparvärlden förstå tjusningen med saltgurka längs vägen?! Dock är det alltid ens egna ansvar att se till så att man klarar sig.

Som svar på Anna.

Nä inte ens Mat-Tina kan säga annat än att den där Maurten var faktiskt riktigt rälig!

Som svar på Susanne Bornmar.

Ja vätskebord är ju lättare på varvbanor, men visst hade det varit gott att få välja sin egen sportdryck. Maurten var i ärlighetens namn inte supersmarrigt…. Inte ens Mat-Tina hade sagt JÄTTEGOTT :D

Som svar på Catarina.

Positivit tänkande liksom… Men det är klart, en cappuccino på mitten hade ju varit lovely! Den dagen det serveras lovar jag att åka vasaloppet :D
Annars är det liksom min målbild med varje lopp, en finkaffe eller två. Det är liksom vetskapen om den som håller en vid liv ibland. Dock fixar jag den själv och kräver den inte av arrangörerna :D

Som svar på Nickan.

Jättkonstigt att man ens vågar starta ett så långt lopp utan att veta att det finns det man behöver. Jag hade aldrig riskerat att få energitorsk för att det inte fanns det jag ville ha. Då får man ju liksom ta med sig! Modiga människor outthere!

Som svar på Johanna.

ja, det har jag varit med om. Eller när vätskan kom 4 kilometer senare än vad som uppgivits i pm. Då blev jag faktiskt sur….
Men som sagt, i Helsingborg var det ju hur många som helst. Och chokladen alltså…. nästan värd ett varv till!

Som svar på Michelle.

Chips, salta kex osv uppksattar jag på ultra och längre. Men det är en lyx och inget jag förväntar mig. Finns det inte och jag vill ha, så får jag se till att ordna. Så tänker jag. Men jag blir ju såklart glad om jag får!