Någon kommenterade redan det jag tänkte, att folk som genast ska truta med munnen och säga vad var det jag sa, ligger väldigt långt ner på min priolista! Det är så mycket man man kan säga mycket om ofta, man kan vara efterklok och förklok… och så kan man vara bitter. Eller. Vara som du Anna, ta det för var det är! Hälsa benet från mej!

Som svar på Ingmarie.

Nej varför klackskor när det finns joggingskor! Det får bli mer lopp istället så slipper man festerna! ;) Loppen är ändå bäst!

Som svar på Erika – Löpningen & jag.

Men eller hur! Jag var hos en en gång som tyckte att jag borde tagga ner för jag var ju faktiskt över 40. Då behöver kroppen ta det lugnt. Jo tjena. Gick aldrig dit igen….

Som svar på Mia.

Haha, din elaking! Jag ska sätta en penna i handen på benet (EEEEH?) så du blir nöjd och sen kan det väl få gå över? :)

Som svar på Johanna.

Tack tack :)

Som svar på A-mamman.

Det är en bra plan! Det kommer bli bra!

Som svar på Ingmarie.

Vi kan ge ut en tillsammans. Som alla naprapater/kiropraktorer/whatever borde ha i sin bokhylla. Tillsammans har vi hog haft allt :)

Som svar på Pernilla.

Eller hur! Fast dom finns alltid. Men skitsamma. Jag kunde ju ha sagt det själv, för jag tiggde lite om det. Men vad fasen. Ibland är det värt det. Bryta armen låter jättetrist. Använd inte klackeskor fler gånger :)

Visst älskar man terapeuter som låter en att fortsätta springa?! Det är dem man gärna går tillbaka till, för man vet att dem inte är så tråkiga av sig ;D

Som jag har väntat på högerbenet! Det kanske är aningens egoistiskt av mig eftersom det då betyder att du har ont…. Glöm att jag skrev det där. Jag hoppas såklart att det ordnar upp sig så fort som möjligt, men se till att få ett brev först…