Som svar på anneliten.

Aldrig vad jag minns…

Jag har alltid kunnat stå på huvudet med handflatorna i golvet, som jag gjort sedan jag var barn, men har svårt för den yogavarianten. Det går bättre med träning dock.

I går kväll assisterade jag på min yogalärares klass och fick gå runt och justera riktiga deltagare. :) Kul men nervöst! Om två veckor ska jag leda en klass under hennes övervakning, ännu mer nervöst.. :P

Som svar på anneliten.

Klart jag gjorde. Jag åkte slalom också…. Fast det är ÄNNU läskigare än huvudstående nuförtiden! Barnets är ju underbar, där hade jag kunnat ligga till nästa fredag!

Som svar på Staffan.

Jag ska se om jag vågar mig på att filma min uppgång. Risken är att jag välter av nervositet :)

MEN! Staffan och Anna – stod ni inte på huvudet som barn? Den enda yogaposition som känns bekväm för min stela kropp, utom kanske död mans position, är just huvudstående. Jag kan inte ned sitta i ”barnets” utan att få kramp i fötterna.

Alltså, jag hade detta som ett hemligt mål i somras, att lära mig huvudstående. Jag kan inte ens skriva att jag inte ens var nära, hur gör man???

Jag misslyckades direkt när jag skulle försöka få fötterna att lämna marken, först gick jag in med dem så nära överkroppen som möjligt med rumpan upp i vädret men sen då? Helt omöjligt.

De äldsta barnen tyckte dessutom jag var omätbart, astromiskt pinsam när jag övade där på gräsmattan så jag lade tyvärr ner det. Kanske får ha det som mål igen,

En steg.för-steg instruktion skulle uppskattas :-)