Men. Plötsligt händer det. Jag har för första gången blivit kontaktad av ett danskt företag, Yogalove, och fått testa ett par av deras yogabrallor. Brallor som förövrigt var otroligt sköna och lite wild and crazy i sitt utseende. Me like. Och efter premiären i kväll vägrar jag ta av dem. Så himla fina! Nu håller jag tummarna för att danskarna är på väg att vakna. Så att jag också får gå på mingelfrukost med coola smoothies och förhandstitt på snygga träningskläder.

Fast jag skulle ändå inte förstå vad de sa, så det kanske är onödigt…

Och av ren nyfikenhet… har jag någon dansk läsare här inne idag?



Anyway. Jag tycker inte om det. Det är obekvämt och gör ont. Att stanna fem minuter i oskön ställning är rena plågan. Det känns som kroppsdelarna ska lossna… Duvan funkar för där är jag tillräckligt smidig för att landa i golvet. Vila i positionen. I övriga positioner blir det en kamp för att hålla upp ett tungt huvud eller överleva trycket mot en stackars knäskål! 

Instruktören var hur bra som helst, det är inte där felet ligger. Jag tror bara jag är för stel för att det ska bli kul. För ont för att jag ska kunna slappna av. 

Jag har inget emot lugn och stillsam yoga, men jag behöver byta position oftare. Jag hade emellanåt grymma problem att härda ut. En känsla jag inte ens har i slutet av ett marathon! 

Och nu måste jag väl ge det tre gånger till – enligt mitt eget råd. Känns lite jobbigt…. 

Vilken yogaform tycker du bäst om? 

Men det finns teknik för allt. Såklart. Här är mattan som känner av hur du står. Hur du fördelar vikten över fötter och händer. Som ger dig poäng efter avslutad klass.

Hiss eller diss? Jag vet inte.

Såklart kanske det kan vara till en hjälp för att hitta in i positionerna. För att lära sig hur det känns, när vikten är “jämnt fördelad”. Kanske som teknikträning. Men till vanliga yogapassen fortsätter jag nog gladeligen att lulla runt i min egen värld.  På en ekologisk matta med bra fäste, helt befriad från elektronik.

 
Bild lånad här. Mattan har stenkoll på dina händer och fötter. En instruktör hade kunnat påpeka nacken…

För det är visst inte så himla lätt att bara släppa allt och slappna av. Ett par fötter som sprallar. Tår som kniper och slappnar av. Uppspärrade ögon i taket. Någon som vaggar otåligt från ena skinkan till den andra. I två minuter. Sen kommer gummiklubban och alla ligger som fromma lamm på mattan. Så mycket spännande som händer när man tror att alla slappnar av.

Efter att ha sett första filmen insåg han att han inte alls såg ut som en elitcyklist utan mer som typ en OSTBÅGE! Det saknades minst sagt en god portion rörlighet för att komma ner i positionen.

Fullt alarm och åtgärdsplan. Yoga fick bli lösningen. Under tre veckor av julledighet har vi yogat. Tidiga morgnar och sena kvällar. Yin Yogat, poweryogat, yogat för cyklister, simmare, löpare, you name it.

Resultatet ser ni på bilden till höger. Ostbågen har blivit rak. Yoga är coolt.

Medan jag sprang långpass i ett nyvaket Skrylle gjorde dottern film. Om yoga. Här snackar vi miljöskadade barn. Igen. Anyway, se filmen och lär dig om vem som egentligen uppfann yogan…

Mitt i lyckoruset började jag drömma om yogahundar och kunde liksom inte behärska mig. Klickade in mig för en prövoperiod på Yogobe och satte igång. 30 minuter av trevande och utforskande. Skulle de gå? Skulle det inte?

Över förväntan I must say. Men stelt som attan. Känns att det var länge sen. Men vad gör väl det? Yogan är inom räckhåll. Bra mycket tidigare än jag vågat hoppas. Min axel kommer inte ta några år att läka, den är på G. Jag känner det. Och vad vetenskapen än må säga så tror jag det är löpningens förtjänst. Min axel har aldrig fått stelna till, den har fått hänga med mig på äventyr, skakas i takt till mina löpsteg och fått en blodgenomströmning den aldrig sett skymten av hemma på sofflocket.

Så. Otroligt. Tacksam.

Alltså jag vill åka till Göteborg och gå på Yoga games. Jag har varit på väg i flera år men aldrig kommit till skott. Nu har jag nästan bestämt mig för att unna mig en dag. Så går jag in och kollar schemat och känner knappt igen ett enda namn. Vet inte hur jag ska välja. Det blir ett enda lotteri känner jag.

Monika Björn borde vara ett säkert kort. Men resten? Kan ingen bara välja till mig? Ge mig era bästa tips!

Någon annan som ska dit förresten?

Två övningar för mjuka höfter, om ni också vill vakna smidiga:

Vik in bakbenet parallellt med kortsidan på mattan. Sjunk ner i främre benet, i den mån det går. Obekvämt så in i bängen. Men andas och slappna av. Det lättar så småningom…

Fiska tag med handen om motsatt fot. Älskar denna. Överhängande risk för kramp i hamstrings om man har spinnat precis innan. Slår liksom aldrig fel!

Och så en bild på min yogamatta:

Tror aldrig jag har recenserat den tidigare, men den blev min efter att ha velat ihjäl mig mellan Manduka och Jade.  Det var inte kärlek vid första ögonkastet, jag tyckte den luktade illa och var lite tung i början. Nu har jag vant mig. Älskar den robusta känslan. Att den ligger tung i marken och inte glider. Att jag inte glider. Fästet är extremt bra. Min gamla Casall-matta känns som en plastleksak när jag jämför med den här. Så värd sina pengar!

Så här kan man roa sig en helt vanlig måndag. Nästan hela familjen inblandad i ett huvudstående. Dottern filmar, mannen som (outnyttjad!) vägg bakom.

Vet inte om ryckigheten beror på att jag dubblat hastigheten på filmen eller att jag helt enkelt skakade så mycket. Trött blev jag i alla fall. Maxpuls och svett-overload.

Nu har jag svart på vitt vad jag behöver jobba på i alla fall…