Snart dags igen…

Fick nys om en ledig plats på löpcoach-utbildningen steg 2. Utbildningen som jag tänkt gå först i januari. Råkade slänga iväg ett mail och anmäla mitt intresse…

Så nu blir det Stockholm nästa helg igen. För att lära mig lite till. Can’t wait!

Under ett halvårs tid har jag haft glädjen att bekanta mig med 15 nya människor. Yogamänniskor. Vi har delat förväntan, nervositet och tentaångest. I vissa fall även dubbelsäng!

Så det är med blandade känslor allting är slut nu.

Såklart helt underbart att ha klarat skivan, att kunna släppa pressen och stressen över tentor och filmningar. Men en liten sorg över att inte få träffa alla dessa fantastiska människor varje månad. För det är något särskilt härligt med yogamänniskor. Förutom den villkorslösa kärleken till mjukisbyxor, filtar och varma koppar te, finns det en otrolig värme och ärlighet som jag uppskattar massor. Där alla hjälper varandra och är uppriktigt glada för varandras framgångar. Där ingen Jante göre sig besvär.

Yoga-peeps, jag kommer att sakna er!

Utbildningens andra dag tillbringades till största delen utomhus med praktiska övningar i form av teknikträning och löpskolning. Ett frivilligt maxpulstest och en kort genomgång av löpstyrka och stretch avslutade dagen. Precis som igår under ledning av grymt duktiga lärare. Roliga, pedagogiska och proffsiga.

Även idag kände jag mig faktamässigt bekant med det mesta. Och dumt vore det väl annars då jag faktiskt redan idag löpcoachar. Däremot var det skönt att få det bekräftat att jag inte är helt ute och cyklar.  Och några nya infallsvinklar och tips finns det alltid att ta till sig. Speciellt vad gäller HUR man smidigast lär ut vad man faktiskt vill förmedla.

Förövrigt superkul att träffa ett helt gäng sköna löpare. Däribland några kända ansikten och några bloggläsare.

Nu sneglar jag drömmande mot steg 2 i utbildningen. Den som handlar om att coacha individer och lägga upp träningsprogram. Den som  går djupare på alla plan. Måste bara samla lite pengar först…

Och smälta det faktum att jag var för feg (och kissnödig) för ett maxpulstest!

Har sagt det förr och jag säger det igen: jag kan inte få nog av träningslära, fysiologi, anatomi och allt annat kul som hör kroppen till.  Dag 1 i löpcoach-utbildningen tillägnades teori. Inte så mycket nytt under solen vad gäller träningsläran men repetition skadar aldrig. Dessutom mycket matnyttiga tips angående ledarskap, om hur man leder en grupp och vilka pass som fungerar bäst i grupp.

Skällsordet för dagen: slaskzonen! Den intensitet som är för lätt för att vara tuff och för tuff för att vara lätt. Zonen som sliter mer än den gör nytta. Zonen där de flesta väljer att träna pass efter pass. Känner mig träffad ända in i märgen. Sedan jag blev skadad i vaden har jag aldrig kommit ur slasken. Dags att ändra på det nu och återgå till min varierade träning. För minskad skaderisk, för resultat!

I morgon går vi vidare med den praktiska biten och jag kan nästan inte bärga mig.

Bästa Sofia på samma utbildning! Driftig tjej med härliga planer!

På väg till Stockholm igen för PT School/Running Sweden’s utbildning till löpcoach. Grymt taggad och förväntansfull!

Hade jag haft en yogamatta hade jag passat på att göra 108 solhälsningar för fred på lördag kväll men jag orkar faktiskt inte släpa den.

Får se om Stockholm har något annat roligt att erbjuda istället. Typ invigning av nytt Löplabb kanske…

Jag älskar att plugga. Hade jag fått välja själv hade jag liksom aldrig slutat. Handlar det dessutom om anatomi och fysiologi blir livet snäppet ännu roligare.

I morgon sätter jag mig i yoga-skolbänken i 10 dagar framåt. Första halvan med fokus på filosofi och historia. Andra halvan på anatomi. I oktober är jag färdig yogalärare om allt går enligt plan.

Idag har jag dessutom anmält mig till en löpcoachutbildning som går i höst, med förhoppning att gå steg 2 nästa vår.

Bara roligheter på gång alltså!

Sista dagen på yogan för den här gången. Idag ska jag instruera 90 minuter yoga är det tänkt. På en stackars försökskanin. Huvudet snurrar av biomekanik, riktningar, passningar, och instruktioner. Klockan är 06.33.

Men vad fasen. Det ska nog lösa sig.

Jag har aldrig haft träningsuppehåll så här länge i friskt tillstånd. Har haft vilovecka sen i onsdags, fem dagar. Ganska spännande att se vad kroppen tycker. Huvudet. Liksom känna hur det känns att inte få den nästan dagliga adrenalinkicken. Att inte behöva duscha flera gånger om dagen för att man helt enkelt inte svettas.

Jag trodde jag skulle få spunk av vilan. Men jag har varit så trött på kvällarna efter yogakursen att jag bara liksom dött en smula i soffan. Beslutade tidigt för att acceptera läget och vila utan att stressas av vilan. Att ge vaden en extra chans att läka.

Och det har faktiskt varit ganska skönt.

Men i morgon är det nya tag. För nu börjar träningsdjävulen picka på min axel. Den vill flåsa igen och svettas.

I morgon blir det testlöpning och tabata-spinning. För att liksom kicka igång det vanliga livet igen.

Och så lite yoga förstås. Men det räknas som plugg.

När andra tar helg tuffar jag vidare med min utbildning. Grottar ner mig i positioner, utåtrotationer och konstiga namn på sanskrit.  Spännande och intressant på alla sätt, om det inte vore för att min mage har ballat ur fullständigt. Sedan tre dagar är den en enda stor ond ballong som kniper och gör ont. Så jag kan inte njuta till 100% av utbildningen. Halva dagarna går åt att överleva min mage.  Vet inte vad jag fått i den, men ont gör det.

Ikväll tog jag fiber-, bön- och blomkålsfritt och hoppas på en lugn och samarbetsvillig mage inför morgondagens övningar.

Tänk er en yogasal. Utplacerat i en ring ligger 18 högar med böcker, en till varje person. Varje bokhög innehåller kurslitteratur, penna samt en fin anteckningsbok. Anteckningsböckerna är i olika färg, några rosa, några lila, gröna eller svarta.

Den rosa boken skriker ANNA. Det är liksom jag. Men den ligger på en plats i rummet där jag inte känner mig bekväm. Yogalärarutbildningen startar med tvångstankar. Ska jag välja fel plats med rätt anteckningsbok, eller rätt plats men fel färg.

Beslutar mig för det senare. Rätt plats – lila anteckningsbok.

Kan inte släppa tanken på den rosa anteckningsboken. Tankarna stör liksom min existens.  Två minuter innan lektionen startar har ingen satt sig vid den rosa boken. Smyger fram och byter… 

Rätt plats OCH rätt färg. Utbildningen kan börja!