Salomon Fellraiser (förövrigt på rea här). Har aldrig ägt ett par Salomon och är grymt nyfiken på att testa. Känns sköna i hemma i vardagsrummet i alla fall.

 
Orange är färgen för i år.

 
Förmodligen de skönaste tights jag ägt. Sitter som en smäck!

Ska bli kul att lysa upp skogen i vår! Och skönt att jag slipper scarfsen…

Jag har lite panik-återhämtningsvecka den här veckan. Försöker göra ALLT för att rensa ut Portugal och Köpenhamn halvmarathon ur systemet. Tränar bara pass som jag är instruktör på, men vilar i övrigt. Överdoserar foamroller och bokar tid till fotvård och massage.

Team Nordic Trail ikväll och när jag tog det lugnt fick andra jobba. Ska erkännas att det var rätt gött att med gott samvete stå bredvid och blåsa visselpipa när de andra slet. Korta intervaller på schemat och upplägget blev så här:

2×60 sek – 2×45 sek – 2x 30 sek med 30 sek vila mellan varje
2 minuter setvila
Och ett varv till…

Lite joggvila innan vi avslutade med Tabata-intervaller:
20 sekunders jobb + 10 sekunders vila. 8 ggr.

Sen såg de ganska möra ut. Själv släpade jag ihop ca 5 km lufsjogg. En liten genomblödning för vaderna som kändes bättre än väntat men inte helt på topp. Nu återgår jag till panik-återhämtningsläge. 4 dagar. Må läk-köttet vara med mig.

Stack ut till Bokskogen innan dagens TNT-pass. För att riva av tre stycken egna tusingar innan det var dags att piska de andra till stordåd. Just TRE kändes lite mesigt innan jag gav mig iväg, men det var den tid som fanns att tillgå. Programmerade klockan kring 4:30-fart, för det var ju där jag låg när jag körde tiominutrare i förra veckan. Men då tänkte jag inte på att Kävlinge är platt och Bokskogen är det INTE. Inte heller visste jag att någon hade fyllt mina ben med betong…

Fanns inte på kartan att jag kunde hålla tempot. Klockan skrek och skrek. Andades som en blåsbälg men benen förde mig inte framåt. Tre tusingar kändes plötsligt som hundra. Och jag är glad ända in i märgen att det inte fanns tid för fler.

Dålig dag alltså. Och dåliga ben. Tur att jag hade ett helt gäng TNT-are som jag kunde piska att göra det där som jag själv inte lyckades med, att sätta ordentligt fräs på benen!

Intervaller är ett sånt där läskigt ord. Förknippat med mjölksyra och hemlängtan, hyperventilering och näradödenupplevelse. Men det är ju dumt att dra alla intervaller över en kam. Det finns ju faktiskt grader i helvetet. Så här betygsätter jag några vanliga intervaller:

30-60s:  kräver snabba ben men är så korta att man hinner bli klar innan man hinner dö. Helt ok.
90 s: tiden går sakta. Man dör en smula innan klockan piper. Går att genomlida men det är på håret.
2-3 minuter: värsta möjliga. Tiden tar aldrig slut! Hemlängtan och dödsångest
4-5 minuter: bästa intervallen. Kan inte köra på tokmax utan lite mer på diesel. Här trivs jag bäst.

Igår blev det fyraminutrare på TNT. I mörker och lervälling. Bland rötter, stenar och galet branta backar. Inga tider som vinner os-medalj men med en cool känsla i kroppen. Rejsa lera är helt klart det nya svarta.

Vilken intervall är din favorit?

Efter två veckors juluppehåll drar TNT Malmö igång vår(?)-träningen ikväll. Jag har laddat med ett grymt mellanmål: quinoa-gröt (quinoa kokt i vatten/kokosmjölk) toppat med cashewnötter, pumpafrön, hallon och torkade blåbär.

Hoppas det funkar bra som bränsle till kvällens korta intervaller. Så att leran kan spruta under galoscherna. Eller nått.

I stället för att pyssla kalender har jag roat mig med att inviga bokskogens första REFLEXBANA. En slinga i skogen utmärkt med reflexer på träden. Så lätt men ändå så svårt. Och med en överhängande risk att komma vilse om man för en sekund tappar fokus. Och det gjorde vi…

Mörkt, ruggigt och blåsigt. Härligt uppfriskande i kombination med rädslan att inte orka hänga på. Att bli ensam i mörkret. För där inne i de becksvarta skogarna känner man sig rätt liten. Och inte så väldigt kaxig. Men väldigt, väldigt fri.

Älska pannlampa! Älska reflexer!

Bild lånad av Sara.

Ensam i mörkret med bara en pannlampa. Och reflexen från två små ögon uppe på en kulle…
Rassel från fåglar och löv. Livrädd. Var tog liksom elljusen vägen?

Vissa kör med Tuffa Tisdag. Och tufft är kul. Själv kör jag med Teknik-tisdag. För att skona benen lite efter helgen, men framför allt för att förmedla löpteknik till världens härligaste trail-löpargäng.

Vi kommer att se över hållning, lutning på kroppen, fotisättning, stegfrekvens och armpendling. Vi kommer att nöta, nöta och nöta lite till. Vi kommer köra klassiska löpskolningsövningar för att trimma varje del av löpsteget. Effektivisera och skadeförebygga.

Ja sånt där viktigt ni vet.

Och så är vi ju inte i Bokskogen för intet. Vi ska såklart utnyttja terrängen också. Flinka fötter. Experimentera och leka. I ljuset av många pannlampor.

Laddad!

Eller tuffa och tuffa, vetetusan. Det var mer typ fullt ös…  5 x 5 min intervaller stod på schemat och ALLA fullföljde alla fem intervallerna trots att vi var snälla och erbjöd en kortare variant…  Det är allt ett gäng hårdingar vi fått att göra med!

Angående pannlampan använder jag en X-trail Plus från Silva. Den enda pannlampa jag ägt och har därför inget att jämföra med. Men jag tycker den funkar bra. Är lätt på huvudet och jag märker faktiskt inte av att den finns. Batteripacket sitter runt midjan och håller sig bra på plats utan att skumpa. Perfekt så. Den kommer bli min trogna följeslagare i vinter. Så ökar sannolikheten att komma hem utan stukade fötter…

Premiären avklarad!

Kvällen bjöd på korta intervaller i en serie på 2:15 min + 3 x 45 sek. Vila 45 sekunder mellan varje intervall. Två varv för basgruppen och tre varv för övriga.

Jag hade nästan glömt bort hur kul det var med intervaller. Eller så är det så enkelt att det är roligare i grupp. Alltid någon att gasa förbi och någon annan att bli omgasad av! Längtar redan till nästa vecka!