Jag äter mycket ”nyttig” mat men inte nödvändigtvis för att jag tror det ska få mig att leva till jag blir 118. Men för att jag tycker det är gott och mår bra av det. Därför.

Jag förstår att agave och honung också är socker. Att det inte är bra att äta obegränsat bara för att det är trendigt.

I senaste numret av Naturskyddsföreningens tidning Sveriges Natur listar de fyra dyra luringar om mirakelmat. Jag sammanfattar:

Agavesirap. Trendigt som attan men enligt artikeln ”en hårt processad produkt från liljeväxten Agave som också är huvudråvaran i tequila. Inte ett dugg nyttigare än vanligt socker från sockerrör eller sockerbeta, bara dyrare!”

Chiafrön. Lever glansdagar i chiapuddningens tidsepok. Näringsrika men…. ”eftersom portionsstorleken bara är ett par gram bidrar det inte med mycket nyttigheter. Dessutom är det oklart hur mycket kroppen kan tillgodogöra sig av hela frön”.

Cashewnötter. Fint näringsinnehåll och en basvara i det råa köket. I verkligheten är de inte råa utan har alltid ångats för att kunna avlägsna skalet. En luring för rawfoodfantasterna men för oss övriga spelar det ju ingen roll.

Mandelmjölk. Som ersättning för den numera livsfarliga komjölken… Artikeln låter oss dock veta att det inte precis är någon hälsodryck. ”Rent näringsmässigt kan den liknas vid vatten som smaksatts med mandel. Förutom vitamin E är näringsinnehållet nära noll om den inte berikats på konstgjord väg”. Galet dyrt vatten alltså!

Jag är nog inte så lättlurad. Låter mig inte förledas så mycket av trender. För jag är medveten om att dagens mirakelmat mycket väl kan vara ”dåligt för hälsan” om något år. Och att det som är mindre bra idag förmodligen är morgondagens superfood.

Ja ni har väl hört den om äggen…

Idag sprang jag på Österlen. Genom fantastiska trollskogar och längs den vackra Verkeån. Dog en smula i backarna och kände lekfullhet bland prassliga löv.

Orienteringstoalett. På tjejsidan hade vi alla fall väggar mellan toalettstolarna…

Som en katt bland miljoner orienterings-hermeliner cruisade jag runt och njöt. I vaden en vag känsla men inte mer. I huvudet väcktes ett löpsug med helt orimliga proportioner.

Jag VILL springa 21 km på lördag. Det är inte förnuftigt men jag vill.

Jag VILL åka till Mallorca om två veckor. Bo i ett sagolikt mästarnasmästare-hus och knarka höjdmeter. Det är om möjligt ännu mindre förnuftigt men på något vis känns det som mitt vad-ont kommer att retirera. Inse att det inte är lönt. Att jag kommer springa bort det.

Farligt kaxigt tänkt. Garderar mig med peppar, peppar och hela köret, men jag känner mig så in i bängen hoppfull. Nykär på något vis. I löpningen och naturen.  Och i maten på Mandel & Målla.

Raw food-pizzor i 4 smaker. Bananchokladpajen hann försvinna innan jag fick upp kameran…

Inspirerad av Jessica slängde jag ihop en fredagskaka. Modifierade receptet lite och halverade mängden russin och dadlar. Typ hur gott som helst!  Helgen kunde inte börjat bättre!

Fast rawtellan får jag sätta lås på. Annars har någon annan satt i sig den innan hålet i min plånbok hunnit läka…

Det är otroligt vackert på andra sidan Skåne och vägen från Åhus till Yngsjö är helt fantastisk. I alla fall på ena hållet. Det andra hållet hann jag inte se. Missbedömde tiden, eller räknade helt enkelt fel…  Fick lägga gasen i botten för att inte komma för sent till andra matchen. Panik i mina ben och fullt fokus framåt alltså. Hann i tillräcklig tid för att hitta rätt plan, men ombyte var det inte tal om. Utsåg mig själv till dagens svettigaste hejarklack med saltränder och allt. Fräscha morsan liksom.

En fem timmar lång paus i spelschemat kunde inte utnyttjas bättre än med ett besök i Kivik:

Ännu en bra dag till samlingen alltså.

Kiviks lilla råa är ett fantastiskt raw food-ställe i Kivik. Dess enda nackdel är att man aldrig vet om eller när de har öppet… (Vet fler än en som kört dit bara för att hitta stället stängt, trots att det skulle varit öppet enligt hemsidan!)

Anyway. Vill man vara säker på att få äta kan man ju fixa maten själv med hjälp av deras recept.

Blåbärs- och carobpudding alltså. Enkelt, snabbt och vansinnigt gott:

1 avocado
0,3 dl carob
1 dl frysta blåbär
0,5 tsk vaniljpulver (inte vaniljsocker!)
0,75 msk kokosolja

Mixa!

Kokosen bildar helt underbart krispiga bitar i “glassen”. Me like a lot!

Alltså det vattnas i munnen.

Fast när jag läser innehållsförteckningen inser jag att jag har allt hemma. Kanske ett projekt för helgen?

Var ju tvungen att testa raw food-semlan nu när jag basunerat ut det på bloggen och allt. Och nästan mest för att den såg så äcklig ut.

Struntade i locket och gjorde ett äppel-lock istället, för att lätta upp den lite. Nötbotten med nötgrädde blir ju annars lätt lite heavy.

Utseendemässigt kan den ju knappast konkurrera med en semla. Liten, brun och ful. Smakmässigt var den dock jättegod! I alla fall om man gillar nötter. Kardemumman i smeten gjorde faktiskt att den smakade lite semla. Men jag hade velat ha en bättre mixer så att cashewgrädden blivit helt len. Nu blev den också lite nötig i konsistensen.

Kommer inte ersätta semlan med denna, men kommer absolut att göra den fler gånger. Och eftersom den ändå inte ser ut som en semla kan man ju äta den året om! 

Jag tycker raw food är jättespännande och dessutom väldans gott. Som nötoman är ju raw food-efterrätterna lite av himmelriket. Nötter i alla former och konsistenser.

Ändå är jag lite skeptisk till raw food-semlan. Ja ni vet, vanliga hederliga semlor ÄR ju det bästa som finns. Och jag har svårt att se att den kan bli bättre som raw food.

Men om jag väljer att se den som ett komplement istället för en ersättare så kan det nog funka. Dvs att jag kan äta FLER semlor om jag blandar upp med lite rawfood-semlisar ibland. Då kommer ju saken i ett annat läge.

Här är receptet jag ska testa. Jag hoppas den är godare än den ser ut. För visst ser den lite lite blöt ut?

Vi har legat lite lågt med raw food-efterrätterna ett tag, men igår var det dags…

Hittade de här ljuvliga cheesecake-drömmarna inne hos Fanny och kunde inte motstå. Vår variant var inte lika estetiskt fulländad utan mer som en enda rund och platt skapelse.

Rund och platt och våldsamt god ska tilläggas.

Utgick från Fannys recept men ersatte pistagenötter med rostade, skalade hasselnötter. Såg också till att blötlägga cashewnötterna innan vi gjorde grädden för att få den så där fantastiskt len.

Seså. Iväg och baka. Den här KAN ni inte missa. Inte för alla lussebullar i världen!