Klockan 05.30 sätter vi oss på bussen till Staten Island där starten ska gå en herrans massa timmar senare. Vi är påpälsade till tänderna men fryser ändå vid blotta tanken på att vistas utomhus i FYRA timmar innan start. Temperaturen visar ca 2 grader och det blåser ruggigt mycket.

06.15 är vi på plats i startområdet. Hela stället ser ut som ett flyktingläger eller Roskildefestivalen dag 3. Folk ligger och sitter om vartannat i outfits som ingen modebloggare kunnat drömma om. Jag känner mig jättestylish i min Dunkin’ donut-mössa. Funderar stillsamt om det verkligen kan vara värt denna väntan!

Picknick in da park…

 Vår start går 10.05 och 10.04 står vi fortfaranda i bajamajakön. Funktionärerna upplyser oss om att vi måste komma i väg NU om vi inte ska flyttas ner till nästa startgrupp. Racer-kissar och ger oss iväg som typ sist och nästsist i vårt startled. Fötterna är stelfrusna och känns jättemärkliga att springa på.

Loppet börjar med uppförsbacke. Över den första bron som ska ta oss till Brooklyn. Vi har bestämt oss för att springa tillsammans i Fredriks fart. Det betyder en lugn mara för mig och jag ser framemot att bara njuta av stämningen. Suga åt mig av hejaropen och high fajva. Kollar in utsikten och fascineras.

Direkt efter bron möter vi publiken för första gången. En 2.5 miljoner stor hejarklack som kommer att täcka nästan varenda millimeter fram till målet i Central Park. Att jämföra med publiken vid Stockholm marathon som brukar vara 100 000…

VI har namn på tröjan och får personlig peppning hela vägen. Go Anna. Go Fredrik. Stämningen är stundtals helt galen. Det känns som världens fest. En parad utan dess like. Det känns som jag är en superstar. Jag har gåshud. Och det är inte av kyla…

Publikens skyltar är underhållande. Jag glömmer helt bort att jag springer.

”Seems like hard work for a banana”

”Hurry up. The Kenyans are drinking your beer”.

Vid 35 km brukar jag börja längta i mål. Idag börjar jag få ågren över att det snart är över. Jag vill ha mer. Har inte ont någonstans och pulsen har aldrig varit över joggpuls. En skön känsla i hela mig. Ett långpass i väldigt gott sällskap. Fredrik har ont men säger inget. Och jag frågar inte. Vill inte att han ska känna efter. När vi kommer in i Central Park har vi massor av energi. Vi hittar ett skönt flyt och glider förbi folk. Ständigt med ett leende på läpparna. Jag tror tamejtusan det är ansiktsmuskerna som fått jobba hårdast idag. Är nästan säker på att jag log hela vägen.

Går i mål enligt plan ”under fyra timmar” med två minuters marginal. Det blev inget pers för Fredrik men båda två gjorde för första gången andra halvan fortare än första. En fantastisk feeling att ligga i omkörningsfilen och orka gasa i uppförsbackarna även när det närmar sig slutet.

Ska man springa ett marathon i sitt liv är det definitivt detta. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag får möjlighet att göra det igen. Måste bara fylla spargrisen först…

Så nu sitter jag här med ett par halvgamla DS Trainers med en något för hård hälkappa. Ett nytt sällskap på marathondistansen som jag hoppas kunna underhålla mig hela vägen. Som plåster på såren köpte jag ett par Adidas Adios Boost, men de vågar jag verkligen inte använda på söndag. Någon måtta får det vara på risktagandet…

Förövrigt ska det bli KALLT till helgen och jag gissar att min pimpade t-shirt kommer hem oanvänd än en gång. Jag lär behöva både underställ och jacka!

Här i New York har vi plogat igenom följande:

CULTURE ESPRESSO

Blev tipsad om detta guldkorn av Sara och det fick bli vårt första kaffestopp i New York den här gången. Cappuccino fanns inte på menyn så jag testade en flat white (lite mer kaffe och lite mindre mjölk). Tyckte den smakade för mycket kaffe och skänkte den med varm hand till dottern. Beställde själv en latte istället. Mjölkmonstret i mig blev lyckligt igen och allting var frid och fröjd (ja, jag har läst om mjölksnackisen hemma men väljer att ignorera den så länge…). Stället har ganska många sittplatser och vi lyckades hitta dit på en tid det var ganska lugnt. Har förstått att det kan vara riktigt långa köer annars. Fanns lite att fika också men det testade vi inte. Riktigt bra kaffe men hade helst sett en cappuccino på menyn för värsta bästa blandningen mellan kaffe och mjölk.

WTF coffee lab

Första kaffebesöket i Brooklyn. I ett bostadsområde bakom en park. Med personal som såg ut att tänka ”ÅNEJ, ska vi behöva jobba nu också???”.  Här fanns förutom kaffe, smarriga toasties och chiapudding med färska bär. Roligt med ställen som serverar bättre mellanmål än bara kakor. Trots att personalen såg i högsta grad oengagerade ut lyckades de servera mycket bra kaffe och perfekt mellanmål för hela familjen. Dottern dog en smula över sin jordnötssmör- och banan-toastie medan övriga var mycket nöjda med både avokado-toastien och chiapuddingen. I kafferankingen inte riktigt lika gott som Culture Espresso men utbudet av mellanmål uppväger!

GIMME COFFEE

Kaffebaren som vi rankade högst första gången vi var här. Ett hål i väggen helt utan möjlighet att sitta ner.  Små bord längs väggarna att hänga vid – knappt bredare en ett kaffefat… Mycket folk i rörelse och lite svårt att finna ro.  Jag vill ju SITTA ner när jag dricker. Det är liksom min högtidsstund på dagen…

Inte lika lyrisk över kaffet som senast, men ändå förmodligen ett av de bästa ställena i New York.

STOMPTOWN COFFEE

Testade kaffebaren på  W29th Street. Ett mysigt ställe som förutom bord framför disken hade ett helt stort rum med soffor i bakkant. Här hade man kunnat plocka på sig lite kakor och satt sig för gofika men vi nöjde oss med kaffe. Tyvärr fick jag den serverad i en latte-mugg. Påverkar naturligtvis inte smaken, men utseendet. Den såg halvfull ut. Sånt stressar en cappuccinonörd….

CAFÉ GRUMPY
Me like! Mysig lokal, mysig stämning. Gott om platser utan att bli Espresso House. Kakor som såg goda ut och kaffe som var kanon! 
Efter 5 dagar och lika många kaffehak har jag svårt att utse vinnaren. Men kaffemässigt Grumpy eller Culture Espresso. Gillar man pourover är den bäst på Culture följt av Gimme Coffee och WTF. Säger kaffenörden som inte gillar mjölk.

UPPDATERING. Nya kaffebar utforskad, upptäckt och älskad! Se nedan…

EVERYMAN ESPRESSO

Ramlade in lite av en slump efter en shoppingrunda i SOHO. Och DET är jag tacksam för. Everyman espresso hade semesterns trevligaste personal och i särklass godaste cappuccinon. Någon grad för kall men det var förlåtet då smaken var som lenaste kola. Och ja, jag beställde en till när den första var uppdrucken. Det händer inte ofta, så se det som ett gott betyg!

Förövrigt är uppladdningen inför New York Marathon inte alls enligt någon regelbok. Formtoppning kan vi inte ens stava till. Vi njutningsspringer mest. Säkert för långt (för vi vill ju hinna se allt). Och säkert för lugnt (det är ju så mysigt på morgonen). Å andra sidan är planen att njutningsspringa söndagens marathon också. Fokusera på upplevelsen och att göra det till en rolig grej tillsammans. Jag kommer att springa ca en halvtimme långsammare än i Helsingborg så förhoppningsvis blir det en skön tillställning. Därför kan det kvitta om uppladdningen är lite bak och fram.

Kolhydratladdningen sköter vi dock exemplariskt…

Så vi slösar pengarna på kaffe istället. Cappuccino kan man aldrig få för många av!

Tog oss ner till 30:e gatan och letade oss därefter upp till High Line. High line är ett gammalt järnvägsspår som gjorts om till en mysig park. En oas mitt i myllret liksom.  Här slapp vi trafiken men fick i stället kryssa förbi mängder av folk som flanerade omkring i höstsolen. Vi hade ingen stress och tyckte kryssandet var klart bättre än trafikljusen.

Efter ett par kilometer kom vi ut till vattnet och tog oss längs Hudsonfloden ända ner till Batteri Park där vi kunde studera utsikten över Frihetsgudinnan på håll innan vi tog tunnelbanan hem.

Rundan blev dryga 9 kilometer och vi slapp trafiken i alla fall de sista 7. Helt klart en löprunda värt att rekommendera om du har vägarna förbi.

I övrigt har jag firat födelsedagen med brakfrukost, shopping och god italiensk middag. Däremellan blev jag inlurad till en tjej som påstod sig kunna trolla bort alla mina rynkor med en mirakelkräm.  Hon bjöd på en ansiktsbehandling dagen till ära. I New York kan vad som helst hända. Nu ser jag inte ut en dag äldre än 23…

Egg Benedict på Clinton street Baking company. Rekommenderas varmt. Som en kontrast till den vanliga havregrynsgröten!

Pannkakorna med blåbär och lönnsirap är visst världsberömda. Men de går faktiskt inte upp mot min mammas….
 Bjuden på ansiktsbehandling på födelsedagen. Måste ha varit chockartat för min hy. Det är typ lika osannolikt som att jag INTE äter gröt till frukost.  

Vi har spanat in Time Square och shoppat loss på Macy’s men även varit lite mindre turistiga på designmarknad i Brooklyn. Så här:

 Empire State Building. Och lite andra småhöga hus… Time Square i dagsljus. Häftigt att uppleva men jag vill bort därifrån lika fort igen…I Brooklyn känns allt mindre turistigt. Och fint har de pyntat också…

 Hittade en designermarknad med mycket roligheter. Smycken till hela familjen utom Fredrik som fick en T-shirt.

Finns inga gränser för hur fin en vanlig vägg kan bli med lite färg!

Avslutade dagen på en jättebra rawfood-restaurang, One Lucky Duck – Pure Food and Wine,  som jag blev tipsad om av Jojohanna. Vi åt en femrätters avsmakningsmeny där fyra av rätterna var kanon. En var rätt äcklig men det uppvägdes big time av den mest fantastiska efterrätten.  En underbar skapelse av pistagentötter och jordgubbs-semifreddo, the raw way.  Har nog aldrig varit så mätt ever.

Och nu laddar jag för födelsedagsfrukost på Clinton Street. Jag måste bara hinna bli hungrig först….