Foto: John Nordh/Lokaltidningen

Du vet med säkerhet att det är just en spinninginstruktör du har framför dig när personen ifråga börjar ”trampa” med underarmarna, i takt till musiken, varje gång du sätter på radion.

Det händer vid rödljusen. Du kan se mig vevandes mina armar bakom ratten.  Det händer även i affären eller i handbollshallen. Jag kan med två taktslags marginal sätta låtens bpm och blir eld och lågor över den perfekta raksträckan. Vevandet tar ny höjder och jag tackar Gud att nya bilen är en automatare, så jag slipper slösa händer på växelspaken.

Fredag kväll. Den skönaste musik strömmar ut från dotterns rum. Armarna går igång. Kadens 85. En skön uppvärmning/återhämtning. Tänker att den blir perfekt till mitt nästa spinningpass. Men jag kan inte riktigt hålla mig.  Halvt slocknad i soffan kommer jag på andra tankar och klockan 23.00 startar jag mixmeister….

När en bra låt dyker upp får allt annat vänta.

 
In i nästa bubbla.

Har inte spinnat på så länge nu att jag liksom stängt av mina spinning-öron. Slutat leta cykelpotential i alla låtar och slutat att veva med armarna för att känna om takten funkar. Så när jag öppnar Spotify för att börja leta känner jag mig helt vilse. Vet inte var jag ska börja och är helt tom på uppslag. Den där låten som kändes så fräsch innan kraschen har ju blivit uttjatad redan, även om JAG inte fått chansen att spinna loss till den. Sånt går bort. Tänker om, tänker nya banor. 

Vad tränar du helst till för musik just nu?

Alltså jag kan inte bestämma mig. Om jag vill ha musik när jag yogar eller inte. Ibland tycker jag det är mysigt, och det finns yogamusik som är helt fantastisk. Ibland njuter jag av tystnaden, samtidigt som den ibland avslöjar såväl störande klonkande rör och burrande ventilation.

Jag har tre yogaklasser på mitt instruktörs-samvete, det senaste igår. De två första har jag kört med musik svagt i bakgrunden. Igår vrålbråkade Spotify så efter solhälsningarna blev det en klass i tystnad. Med ventilationsljud.

Känner att jag kom av mig lite. Att jag blev tråkig när jag inte hade stödet i musiken. Inte byggde någon stämning liksom. Samtidigt reagerar jag inte alls så när andra har tyst på passen. Någon av deltagarna tyckte dessutom det var skönt med tystnaden och även Fredrik har vid något tillfälle bett mig stänga av den.

Så. Hur ska det vara? Vad gillar ni bäst? Musik eller inte?

Veckorna springer iväg. På lördag är det dags för sista etappen av Vätternspinningen: Gränna-Motala på fyra timmar och sex minuter.

Men det tuffaste är inte att cykla, utan att fylla passet med musik…

Saknar 50 minuter in mot målet och tänkte helt fräckt ragga hjälp här. Vilken musik skulle få dig att uthärda de sista milen in mot Motala? När skavsåret bränner i rumpan, svetten har slutat rinna och allt du vill är att kraschlanda på en gräsmatta på andra sidan mållinjen.

Vilken musik hjälper dig framåt då?

Det kommer nu. Peppen. Laddet. Inget regn i världen kan förstöra upplevelsen. Jag ska älska varje meter.  Och mest av allt vill jag höra denna på Västerbron. Jag tror den kan ge samma gåshud som Black Jack 2009!

Most of all I love the streets of Stockholm
So beautiful so friendly and alive
I love just every meter here in Stockholm
All those 42195

Två dagar kvar!