Soligt i starten!

Asfalt är härliga grejer…

I omkörningsfil

Going up up up…

Blåbärssoppa it is! Skål!

Idag njuter vi av sista dagen på semestern. Firar ett väl genomfört lopp med cappuccino i Göteborg innan vi blåser hemåt till vardagen.

Semestern 2012 kommer inte att gå till världshistorien som den soligaste och varmaste men träningsmässigt har det varit en höjdare. Träningshelg i Högbo, långpass till stranden, snakerope, löpning på Österlen, moutainbike i söderåsens brantaste backar, Tällberg Halvmarathon, Cykelvasan och mycket mycket mer.

Hur länge är det till nästa semester?

Sälen 09.00. Bussen framme men inte DHL. Hinner avverka bajamaja-bestyren i lugn och ro. Fortfarande ingen DHL.

09.30. Börjar bli nervös. 50 minuter till start och fortfarande saknas både cykel och nummerlapp. Skickar i väg Fredrik för att hämta min nummerlapp medan jag väntar på cyklarna. Tajmingen klockren, Fredrik är tillbaka samtidigt som cyklarna kommer. 10 minuter innan start står jag i startfållan. Frågar en funktionär om det går bra att starta senare och får ok. Startar tillsammans med Fredrik kl 10.35 och slipper orosmomentet att försöka hitta varandra längs banan i myllret av folk.

Loppet börjar med 2 km backe. Uppför. Från första tramptag känner jag mig grymt stark. Matar på i uppförsbacken och passerar cyklist efter cyklist. Jag känner mig väldigt sällan stark när det gäller cykling, men känslan är underbar. Fredrik är chockad över min framfart…

Första två milen är lättåkta och humöret är på topp. Hoppar över både Smågan och Mångsbodarna. Tuggar på. Stark.

Strax efter 20 km börjar det. Groparna from hell. Det hoppar och skakar till förbannelse samtidigt som mer vana mtb-folk tok-kör förbi till höger och vänster. Jag är rädd. Passerar Sara som känner likadant.

Efter 5 km av näradödenupplevelse når vi asfalt. Underbara asfalt. I en evighetslång uppförsbacke kör vi förbi alla miljoner människor som precis blåst förbi oss. Jag är lika stark på asfalt som jag är feg i skogen. Hulken möter Lille Skutt. Typ.

Under nästa skräck-avsnitt vurpar Fredrik och slår upp läskiga sår på underben, armbåge och tumme. Vi får stanna i Risberg (35 km) för omplåstring. Medan Fredrik blir tvättad och plåstrad passar jag på att frossa i blåbärssoppa och släta vetebullar. Gourmetmat i all ära men finns det något godare än blåbärssoppa och vetebullar???

Fredrik som är lite rädd för sitt eget blod mår illa men biter ihop. Vi tar sikte på Oxberg och trampar vidare. Halvvägs dit passerar vi Evertsberg och njuter därefter av en fantastisk nedförsbacke på asfalt. Underbart att slippa skaket i underarmarna för en stund.

Tiden går fort. Fyller på blåbärssoppa-tanken i Oxberg och plötsligt är det bara 29 km kvar.  Jag har inte en enda gång känt mig trött eller slut på energi. Allt flyter och nu har vi målvittring.

Med 10 km kvar börjar huvudet tröttna lite. Kroppen är stark men de där eländiga groparna  tär på tålamodet. Vill cykla asfalt…

Passerar Eldris (86 km) och nu är det bara nerför kvar. Fredrik verkar ha drabbats av hemlängtan och kör som en galning. Jag som är lite fegare får tänja på mina våglighets-gränser för att hänga med.  Sicksackar mellan spåren, stundtals utom kontroll. Hinner ifatt och ber om lite långsammare tempo. Har jag inte kraschat än behöver jag inte göra det nu…

Plötsligt ser jag kyrkan i Mora och vet att stunden är kommen. Nu ska jag få passera under den klassiska Vasalopps-skylten.  Fredrik lägger sig bakom för att filma mig på målrakan. Ser barnen och mamma längs vägen och blir alldeles glad. Vinkar samtidigt som benen ökar farten. Fortfarande pigga och glada.

Effektiv cykeltid 4:03. Officiell tid 4.26.41.

Klassiskt hjälm-smutsig…

Cykelvasan blev en spännande upplevelse, en känslomässig berg- och dalbana, där jag stundtals kände mig så himla bra, men lika ofta räddast i hela världen. Att bli omcyklad av en klunga tokfokuserade cyklister samtidigt som man inte har någonstans att ta vägen är minst sagt läskigt.

Men det är som att föda barn, man glömmer så lätt. Just nu känns det faktiskt som jag skulle kunna tänka mig att göra det igen ( inte föda barn då alltså…). Och för den underbara blåbärssoppan hade jag kunnat ta det på skidor också. Men det skulle jag aldrig någonsin säga offentligt…

Vi har i alla fall rekat målgången:

Sportmässan är förmodligen några storlekar större i Sälen men det fanns ett litet tält till oss i Mora också.  Fast det kändes lite B att det var Crafts kollektion från 2010 som fanns till försäljning…

Panikhandlade ett par svarta cykelhandskar.  I sista stund hindrade Fredrik mig från att köpa rosa, så jag har ägnat kvällen åt att måla naglarna rosa istället. Som hämnd.  Och för att jag tror att det eventuellt går fortare så…

Jag startar alltså 10.20 i morgon och Fredrik en kvart senare. Lyckas vi inte byta startgrupp på någon av oss  så är planen att Fredrik ska cykla i fatt mig till Smågan.  För att det ska funka måste han gå på max-max.

Eller så stannar jag helt enkelt och fikar lite i första kontrollen. 

Dagens genrep fick mig att ångra att jag inte packade ner ullstrumporna. Jag frös som en hund och då var jag bara ute en tredjedels cykelvasa. Cirkulation i fötterna, vad är det???

Tre dagar kvar nu. Dags att börja fundera på en matstrategi…

Det gäller ju att välja mat-depåer med omsorg så att man får mest gott för pengarna. Eller serveras det samma på alla? Jag måste verkligen läsa på… 

Man vill ju inte riskera att missa blåbärssoppan för en bit saltgurka. Speciellt inte om man fryser om fötterna.

Inte läge att vurpa på cykelvasan. Om man inte vill hamna underst i cykelhögen HÖGEN!

Sanningen är att jag inte riktigt har fattat att jag faktiskt ska cykla 94 km på mountainbike nästa helg. Tillsammans med 9000 andra som jag mer ser som potentiella faror än som sällskap. Antingen ramlar de och fäller mig, eller så ramlar jag och får dem över mig… Frågan är vilket som är skönast.

När jag tänker på mina fastspända fötter i kombination med fallande cyklister, oberäkneliga rötter och vassa stenar blir jag så nervös att jag helt omedvetet borrar ner huvudet i den berömda sanden. 

Det är först när jag kollar statistiken på hur folk hittar min blogg jag inser att det börjar närma sig. För plötsligt googlar folk järnet på Cykelvasan. Folk surfar rundor på Cykelvasans hemsida och hittar hit därifrån. 

Andras huvuden är med andra ord inte lika långt ner i sanden som mitt. De har börjat söka info, förbereda sig.

Kanske dags för mig att börja fundera hur jag egentligen ska komma till starten i Sälen…

Så glad att jag via Bloggar om träning blev indragen i Cykelvasan. Så glad att jag därmed fick nöjet att testa en helt ny träningsform, som jag annars varit för feg för att prova. Tanken var att jag skulle sälja min mtb efter loppet. Men redan efter två rundor är jag kär. Jag kommer aldrig kunna skiljas från min nya kompis!

Vi på Bloggar om träning har tre startplatser till Cykelvasan att tävla ut!

Känner du att det rycker i cykeltarmen är det därför dags att rota i foto-arkiven!

Vi vill att du skickar in en bild på dig som visar att du gillar cykel till info@bloggaromtraning.se. Senast den 13/6 vill vi ha din bild. (Som deltagare i tävlingen godkänner du att din bild publiceras och vi behöver även fotografens namn).

Vinnarna publiceras på Facebook och på Bloggar om träning under fliken aktuellt.

Vi tävlar ut tre startplatser, alla på sträckan 90 km.  För att vara säker på att du verkligen KAN vara med i fall du skulle vinna, vill vi att du kollar kalendern en extra gång innan du deltar i tävlingen. Datum för loppet är 11 augusti 2012.

Det sägs att jag ska cykla Cykelvasan i augsti men jag har aldrig suttit på en mountainbike. Det närmsta mountainbike jag kommit är ett samtal från Bikemasters i Malmö att min nya cykel faktiskt finns till avhämtning nu…

Anyway. Via Bloggar om träning har jag fått möjlighet att tillbringa en juli-helg på Högbo Brukshotell, som helt påpassligt ligger mitt bland underbara mtb-stigar.

Jag, Sara, Sofy, Sofie, Jessica och Åsa ska dit.  Vill du göra oss sällskap har vi specialpriser till er. Läs mer här.

Har du ingen mountainbike går det precis lika bra att springa, cykla landsväg, spela golf eller pilla dig i naveln på hotellets spa. God mat finns det också…

Vem tackar nej till träningsläger liksom? Häng på vetja!

Min cykelvasa-cykel har landat i cykelaffären.  Nu väntar jag bara på att de ska montera ihop den och sen mina vänner, börjar träningen för det mest oväntade jag någonsin gett mig in på: CYKELVASAN!

Nervöst, pirrigt, läskigt men förmodligen alldeles alldeles underbart!

Som ni förmodligen vet är vi ett gäng tjejer från nätverket Bloggar om träning som ska ge oss i kast med Cykelvasan i augusti. Tillsammans med Silva bjuder vi nu in till gemensam cykelträning den 14/5. Moutainbikecyklisten och flerfaldiga svenska mästaren Calle Friberg kommer att vara där och dela med sig av sina bästa tips.

Låter som en grymt rolig happening och jag hade så gärna varit med. Om det inte varit för att Stockholm ligger väl långt bort…  Så ni Stockholmare, gå gärna dit och cykla lite för mig också!

Mer info hittar ni här.

För er som vill hålla er uppdaterade på fler av våra events, gå in och gilla Bloggar om tränings facebook-sida.