Annelie Pompe är förmodligen min motsats. Hon drivs av utmaningar som i min värld är helt livsfarliga.  I hennes splitternya bok “Otroligt högt och extremt djupt”  ser jag min chans att få en liten inblick i den världen. Kanske förstå lite av det där som för mig känns helt främmande.

Boken är indelad i kapitel som MOD, ÄVENTYR, RÄDSLA, PASSION, UTMANING, TANKEKRAFT och ANDNING. Annelie delar med sig av sina äventyr och det är spännande att läsa, även om äventyren i sig inte inspirerar mig att bestiga berg eller dyka djupt. Vad som däremot inspirerar är hennes sätt att ta ner äventyren på jorden. Att berätta för mig att mitt äventyr inte nödvändigtvis behöver vara att bestiga ett berg, utan att det kan vara en helt vanlig vardagssituation som jag tycker är lite utanför boxen. Och där hittar jag min inspiration.

I kapitlet mod får jag exempel på olika sätt att vara modig, som är mer nära den verklighet jag befinner mig i. “Att bli modig involverar rädsla. Det är så du tränar upp ditt mod – genom att göra saker du är rädd för.” 

Boken består av redogörelser från hennes äventyr och fantastiska bilder därifrån. Men boken innehåller lika mycket fakta och tips för att hantera olika känslor. Det är packningstips inför bergsbestigningen varvat med mer allmänna tips om mental träning. Hur du finner mod och motivation. Hur du hanterar rädslor och hur långt du kan nå med tankekraft.

Det är en mysig bok och trots att hennes värld inte ligger i samma solsystem som min lyckas hon pricka många vardagskänslor där jag känner mig träffad. Där hennes tips är värdefulla för mig. Som fegis. Både i vardagen och i min träning.

En kopp te, en soffa med filt och den här boken har varit mina mysstunder senaste veckan. Feelgood på hög nivå.

Vill man läsa mer om Annelies spännande äventyr så finns en intervju i senaste numret av Spring. Och så klart hennes blogg.

Green Kitchen stories är veggobloggen som är en kokbok som blev en av mina absoluta favoriter. Nu har den fått en efterföljare och såklart var jag tvungen att köpa. Green Kitchen Travels heter den och jag hoppas den ger mig lika goda middagar som sin föregångare.

Och när jag ändå klickade mig runt i de virtuella bokhyllorna passade jag på att köpa Markus Torgebys bok Löparens hjärta. Måste ju ha något att läsa på flyget till Kroatien. Eller i solstolen mellan löprundorna. Det är ju trots allt bara 12 dagar kvar!

Shoppade en ny bok i New York – The Cool Impossible av Eric Orton. Den handlar om löpning alltså och hur man kan få ut så mycket som möjligt av sin löpning.

“Athleicism is awareness – awareness of form and technique, awareness of our effort level, and, most important, awareness of what we think. And with that awareness comes the endless potential for mastery and achievement beyond anything you thought possible”

Jag hann komma 2-3 kapitel innan jag slocknade på flyget. Därmed hann jag börja nosa på styrkekapitlet. Som inte handlar om tunga knäböj på gymmet utan snarare fotstyrka. FOTSTYRKA. Detta ord förföljer mig. Naprapaten predikar fotstyrka. Eric Orton likaså. Det är väl bara att inse att fotstyrka är nödvändigt om man ska bli en hållbar löpare. Naprapatens tåvift-övningar sköter jag ganska flitigt. Men till övningarna i boken behöver jag en slant-board! Och en stability disk…

Inget jag lär hitta på gymmet. Och barnen har syslöjd denna termin…

Jag får väl plocka fram klick-fingret. Shoppa är kul!

Alltså ärligt. Jag måste få rekommendera en bok. En veggo-kokbok. För alla som tror att veggo per definition är tråkigt. Pasta med ketchup, kaninmat och överkokt sparris. Eller för er som bara vill ha mer veggo-inspiration. Den här boken har allt. Så fantastiskt gott att den mest inbitna köttälskaren kommer att slicka sig om munnen.

Enda nackdelen är att den är på engelska. Måtten är förvisso översatta till vanliga mått men ibland räcker inte ordförrådet till när det gäller grönsaker och kryddor.

Vill man inte köpa boken har de en hemsida också med många recept. Jag tror jag har rekommenderat den tidigare, men här kommer den igen: the green kitchen stories!

Smaklig spis!

Här är boken jag vill men inte vågar läsa. Till stor del är det nog inget nytt under solen. Jag förstår också att thaimaten badar i glutamat. Det är värre med finrestaurangerna. De där dyra med äkta-känsla. Fuskar de också  är det lätt att bli lite ledsen i ögat…

Andas in. Ingjut mod. Läs.

Jag behöver en golfboll! Och den här boken.

Men mest av allt behöver jag nog disciplinen att faktiskt genomföra övningarna.

Här finns en smakprov på saker som mina fötter behöver för att jag ska bli skadefri. Kanske något för dina fötter med?

För dig som vill läsa mer om löpsteget hittade jag denna bok! Har inte hunnit läsa den men blev nyfiken och råkade klicka hem en!

När jag började yoga var det mest för stretchen. Den andra biten kändes flummig, medan stretchen gick  att ta på och kändes välbehövlig för mig. Ju mer jag yogat ju mer har jag insett att den fysiska biten bara är en liten del och att yoga är så mycket mer.

När jag nu tagit mig igenom Malin Berghagens underbara bok är jag mer sugen än någonsin på att lära mig ännu mer. Boken är fantastiskt fin, med kloka ord och underbara bilder. Jag blir berörd av hennes berättelse och jag blir inspirerad till att ta del av allt “det där andra” som yogan har att ge.

Tur att jag är tillräckligt frisk för att ta upp yogan igen. Det pirrar i hela kroppen!

Man kan misstänka att Fredrik tyckte synd om mig som tvingades läsa Topphälsa igår.  Eller kanske var det för att jag snällt fick stanna hemma när resten av familjen gick på kalas.

Jag fick i alla fall en ny bok att roa mig med i soffan, Yoga med Malin. En bok som jag spanat på ett tag men liksom inte kommit mig för att köpa. 

En varm filt och en kopp te på det. Kvällen är räddad.

Första försöket från min nya bok blev en valnötsskapelse med vaniljkräm och bär. Och jag nästan dog så gott det var! Har faktiskt inte riktigt hämtat mig ännu.

Själva kakan bestod av valnötter som mixades med kokos, honung och dadlar.

Vaniljkrämen är  gjord på blötlagda cashewnötter som mixas med avokado, vatten, honung och vaniljpulver.

När man ätit upp hela kakan och inte vill slänga den överblivna vaniljsåsen funkar den alldeles utmärkt på kiwi, nektariner och tja… direkt i munnen…   

Raw food heaven.  Och nu vattnas det i munnen igen.