Lofoten – svaren på era frågor!

Under våra dagar på Lofoten fick jag massor av frågor hemifrån. Har försökt sammanfatta mina upplevelser nedan!  Är det något ni fortfarande funderar på, så bara hojta!

Hur reste vi?

Lofoten ligger galet långt bort och vi valde att ta flyget för att få semesterdagarna att räcka. Det går direktflyg från Köpenhamn till Bodö och därifrån kan man flyga propellerplan till Svolvaer eller Leknes. Det går även båtar till olika ställen på Lofoten.

Propellerplanet är ganska litet och jag var aningens nervös. Själva resan tar ca 20 minuter innan man landar på en superliten flygplats. Vi hade nöjet att få en sjungande flygvärdinna, och fördrev den korta flighten med norska sommarsånger. För sommaren hade ju kommit till Lofoten, sas det…

På Svolvaer flygplats hämtade vi en hyrbil som vi hade under hela resan. Ett smidigt sätt att ta sig runt om man vill se olika delar av Lofoten.

Hur bodde vi?

Vi hade fyra olika boenden på ön. I samhället med det gulligaste namnet – Å – tillbringade vi de tre första nätterna. Här bodde vi i hytter alldeles vid vattnet, med cool utsikt över det bistra vågorna.

Från baksidan kändes det möjligen som att hytterna var lite utslängda på en random återvändsgränd men det glömde man snabbt när man kom runt på andra sidan med havet framför. Huset hade hela fronten i glas, och speglar inomhus, så det gick liksom inte att missa havet. Det var också med havet på armlängds avstånd vi avnjöt morgonkaffet varje morgon.

Från Å utgick vi för de första två dagarnas vandring: skräckrundan och den fantastiska turen till Munken.

Alltid med matsäck från Bakeriet i Å, som levererade förstklassig foccaccia och fantastiska blåbärsbullar. Kanelbullarna fick dock se sig slagna i Fredriks kanelbulletest…

På vägen från Å till resans andra boende i Ballstad, rev vi av vår trapptur till Reinebringen.
Byn Reine är ett större samhälle än Å och med betydligt fler vandrare, husbilar och turister. Dock inte i några mängder som störde. Att få plats på byns bästa kaffebar var inga problem alls. Gott kaffe och enligt kanelbulleexperten snäppet bättre bulle.

I Ballstad bodde vi på Hemmingodden Lodge, i en liten lya med sovalkov. Ballstad är en by som nästan inte  innehåller något spännande alls, och anledningen att vi hamnade här var bara för att ha nära hem efter vår silverbröllopsmiddag på Lofoten Food Studio. Det visade sig vara en bra idé. Wine pairing, just saying…

Har skrivit om Lofoten Food Studio tidigare men det är värt att nämnas igen – så himla gott. Vi hade en 8 rätters avsmakningsmeny tillsammans med 6 st andra random utvalda.  En avslappnad och uppsluppen kväll, trevliga samtal och igen – supergod mat! Vad vinet anbelangar hade jag svårt att hålla tempo och eftersom Fredrik tyckte det var synd att slänga, såg han sig tvungen att hjälpa till…

Därför är han inte det minsta sugen på att hänga med mig på löprunda dagen efter när jag för första gången ser chansen att springa på platt underlag. Men någon ska ju packa ihop bohaget. Vi är på väg till Unstad!

Unstad beach är en populär strand för surfing, och för den som sett TV-serien Twins, så är det bland annat här den spelats in. Vi bor ett stenkast ifrån. I en stuga jag helst inte lämnar tillbaka.

Stugan är rödaste röd med ett jättegrönt berg på baksidan. På framsidan den mjukaste gräsmattan, och på andra sidan den lilla grusvägen har vi beachen med det turkosa vattnet. På tomten finns även en bastu och grill. Vi känner oss som hemma.

Bara ett par hundra meter längre ner på grusvägen finns parkering för husbilar och ja, de står faktiskt lite överallt. Bilar med surfare och med vandrare som ska gå den fina turen till Eggum.

Unstad är surfing, därför är surfingcafé det enda naturliga. Kaffet är helt okej, men vi har bättre inom räckhåll. Kanelbullen är ENORM. Den väger typ två kilo och ska tas med på vår nattvandring till Himmeltinden. Men ändå, det är en skön stämning på stället. Och maten ser enkel men god ut.

Från Unstad kan man gå en midnattsolsvandring till Eggum, men vi väljer Himmeltind för att komma högre upp. Den startar från Haukland Beach, ca 30 minuter bilresa från Unstad. Vår stugvärd tipsar om en annan fin vandring direkt från huset, som inte lika många känner till. I efterhand kanske den hade varit ett bättre alternativ då solen där ligger på från rätt håll hela vandringen. Ska du dit kan jag berätta. Annars låter vi den vara lite hemlig…

Trettio minuter från Unstad ligger Leknes, som är ett större samhälle. Ifall man behöver proviantera, shoppa friluftskläder (eller en rosa träningsjacka fast man egentligen inte behöver…). Eller om bara är sugen på kaffe! Kaffet är otippat bra på Lofoten och går alltid att få med havremjölk för den som är lagd åt det hållet. Vilket osökt leder oss in på nästa fråga:

Vad åt vi?

På våra vandringar åt vi medhavd frystorkad mat, och på kvällarna lagade vi oftast middag hemma, då samtliga boenden hade kök.  Övrig lunch och kaffe åt och drack vi på någon av alla de mysiga ställen vi hittade. Här är ett par godingar ni inte får missa om ni är i krokarna:

Husets kaffebar i Leknes för en riktigt bra cappucino! Här ramlade vi in många gånger. En gång var vi där två gånger…

Gott kaffe finns även på Bringen i Reine och Lauras café i Svolvaer.  Eftersom vi flög både till och från Svolvaer råkade vi hamna på Lauras både när vi kom och innan vi åkte hem. God lättare cafélunch, men den superhungriga kan behöva komplettera med kaka…

Bästa lunchen hittade vi på Trevarefabrikken i Henningsvaer. En supercool lokal med jättegott kaffe och en lunch helt i min smak!

Och så var det ju silverbröllopsmiddagen i Ballstad. Men den har jag ju redan tjatat om!

Vad gjorde vi mer?

Det är stressigt med semester. Att vandra, springa, äta och dricka kaffe upptog nästan all vår tid. Men sista dagen betalade benen för att slippa röra sig. Vi tog en båttur till Trollfjorden och tittade på bergen nerifrån som omväxling. Försökte även fota alla örnar som flög ovanför, utan att lyckas speciellt bra…

Var det jobbigt många turister?

Svar nej. Hade läst att det skulle vara så, och förväntade mig köbildning på stigarna i värsta Lion’s head-anda, men så blev det inte. Mest turister mötte vi på bergen med instavänlig utsikt OCH kort/enkel insats för att ta sig dit. Dvs Reinebringen dit du tar dig via en trappa, och Djevelporten som också nås förhållandevis lätt. I övrigt mötte vi bara fåtalet vandrare och helt ärligt, efter ett par timmar är det rätt skönt att se mänskligt liv.  Stigarna är oftast inte markerade med pilar och färg, utan man har målet där uppe och något hyfsat upptrampat att följa. En levande varelse är liksom ett tecken på att man inte är helt ute och valsar….  Dessutom rätt bra att ta till hjälp om man vill ta en bild på toppen!

Vi upplevde också att det var trångt på många parkeringar för husbilsfolket. Kan tänka att jag själv hade känt lite stress över att inte veta var jag skulle få plats att sova. Men för oss som hade stugor bokade var det inget problem!

Vad hade vi för väder?

Det började lite oroväckande med ösregn dagen vi kom. Första vandringen var det blåsigt med regnskurar. Sen ordnade det upp sig! Standardtemperatur 11 grader, men på våra två bästa dagar hade vi 16 grader och sol! Överlag ganska växlande med alla väder på en och samma dag. Glad för alla soltimmar eftersom sikten blir så mycket bättre och vyerna extra fantastiska. Men såklart inget man kan garantera! Och ruskigt är ju också ganska coolt…

Vilken utrustning behövs?

Vi gjorde bara dagsutflykter och hade därför bara varsin mindre ryggsäck med oss. Med plats för torrt ombyte, första förband, överdragskläder, lunch och gasolkök.
Vädret ändras fort och oförutsägbart så man behöver alla slags kläder med sig. Inklusive regnkläder.

När det gäller skorna är ett bra grepp ett måste!  De behöver fixa blöta stenar, både uppför och nerför. Vi gick i vanliga trailskor och det funkade superbra. Stavar hade varit väldigt behjälpliga i många fall men de lämnade vi efter noggrannt övervägande tyvärr hemma…

Är Lofoten för alla?

Njae. Kanske inte. I alla fall inte om du vill uppleva vyerna uppifrån. Även de vandringar som klassas som ”lätta” är utmanande. Kanske har norrmän en annan definition på vad som är plättlätt, men de flesta vandringar vi gick krävde sin beskärda del av kondition, uthållighet och smidighet. Även fast vi valde ”snälla” vandringar så är man högt upp och höjdrädsla kan bli ett problem på vissa ställen. Man bör ha kollat innan efter om vandringen anses ”luftig”,  dvs där det kan bli farligt om man inte sätter fötterna rätt. Vi valde bort alla ”luftiga” vandringar, men tyckte ändå det blev lite hisnande från och till…

Men såklart finns det annat än att gå i bergen. Att besöka mysiga byar och åka båtutflykt funkar ju absolut om man inte har fysiken att ta sig upp på de höga topparna.

Med tanke på bergens branthet är jag jättenöjd med att vi bara gjorde dagsutflykter med mindre dagpackning. Hade inte velat vara 10 kilo baktung i de partier då jag redan nu klättrade på alla fyra.

Med det sagt. Åk dit vetja. Det var superfint!