Två flugor i en smäll!

Jag gillar att göra en sak i taget men idag överraskar jag mig själv med simultankapacitet extra allt. Bollar i luften och flugor på smällen är numera helt gjutna nya inslag i mitt CV. Så här:

Vi har en kyrkoutmaning i löparklubben som gått på lågvarv ett tag. Jag behöver bidra, och jag har 6 kyrkor på rimligt avstånd från Sportstugan. Samtidigt skriker träningsprogrammet till Helsingborg marathon att jag borde springa tusingar. Ett helt gäng dessutom. Men varför välja när man kan göra båda?

Mäter avstånden mellan kyrkorna och skapar ett upplägg i klockan som synkar med geografin. De två första kyrkorna plockar jag under uppvärmningen och därefter väntar: 4 x 1000 meter mellan kyrka 2-3, 4x 1000 meter mellan kyrka 3-4 och 4 x 1000 meter mellan kyrka 4-5.

Det är 90 sekunder gåvila mellan varje tusing, och setvila i form av jogg fram till kyrkan och photoshoot.

Efter femte kyrkan är det  5 km nerjogg till den sista kyrkan, där Fredrik och bilen väntar. Upplägget är värt Nobelpriset minst, och inget borde kunna gå fel.

Håller på dö på uppvärmningen. Det är redan 22 grader och mer ska det bli. Värmen, och det faktum att passet kommer att landa på 23 kilometer, kräver sin vätskeväst, Har du någongång sprungit intervaller i vätskeväst vet du vilken partykiller det är. Det finns ingen chans att känna sig lätt och spänstig man har två tunga bonusbröst på framsidan, varav det ena kluckar och skumpar omkring.

Planen blir att dricka upp så mycket som möjligt i början för att bli mindre framtung. Kyrkor brukar ju ha vattenkranar för fortsatt vätskebalans.

Eftersom jag har både banan och själva passet programmerat i klockan ser jag inte farten på intervallerna. Jag har valt att visa kartan, och tid kvar på intervallen. Därför har jag inte riktigt koll på hur fort jag springer och kanske går jag ut lite väl hårt….

Vid första kyrkan har jag avverkat 4 intervaller och förstår inte hur jag ska lyckas med 8 till. Det är sjukt varmt och jag passar på att ta photoshooten i skuggan. På det igen snäckan, you can do this.

Efter den lilla vilan känns livet lättare i en intervall eller två. Sen börjar jag undra VEM som egentligen kom på den här idén. Temperaturen är uppe i 26 grader och på åkern finns ingen skugga. Konstaterar i en Instastory efter intervall 8 att jag i alla fall har kyrkogården nära om det skulle skita sig.

Dricker ur det sista med förhoppningen att fylla vatten efter den tolfte och sista intervallen. Men alltså, vågar man dricka ur kranen på kyrkogården? Där det står en vattenkanna under. Tänk om det är regnvatten eller ännu värre:  vatten som runnit genom kyrkogården. Vågar inte….

Sista fem kilometerna går jag på tom tank. Tom på energi och tom på vatten. Som tur var sviker inte benen utan tar mig i mål fastän hjärnan sedan länge checkat ut.

Slänger mig på marken framför sjätte kyrkan med en skönt trött känsla i kroppen. Och den enda jag drömmer om är THE DUDE:

Påfylld med kaffe kan jag bara konstatera att dagens pass måste vara själva definitionen av multitasking när det är som bäst!