Jag är sned som lutande tornet i Pisa. Jag känner det i höften, när jag försöker rotera kroppen och när jag ligger platt på marken. Har förvisso inte ont någonstans men vet att jag kommer att få det om ingen rättar till mig. Och min fysioterapeut har marathonlång väntetid.
Jag kände mig sned redan efter Helsingborg. Har försökt räta ut mig själv, hankat mig igenom Köpenhamn halvmarathon, blivit ännu snedare, t om övervägt att gå till någon annan… Men nu är det dags. I morgon smäller det. I morgon ska jag äntligen bli rak!
För att kunna springa lite till. Och förhoppningsvis slippa få ont.
Tänk att ett besök hos fysioterapeut kan kännas som värsta bästa julafton. Borde nog fira med lite risgrynsgröt efteråt!
Känner du också i kroppen när det är dags för service?
Inga kommentarer