Som svar på blåmesen.

Jag förstår tanken. Och jag menar inte att man inte ska bry sig om vad man äter. Oavsett vikt. Alla ska väl till största delen äta bra oavsett. En smal människa mår ju inte heller bra av att äta skräp, även om det inte yttrar sig på vågen. Jag tycker bara det är trist när träning ses som ett straff.

Lite samma som ovan kommentator: vill hålla med/håller med om allt Louise skriver! MEN kul att den synpunkten ALLTID uttrycks av någon som är smal/har nån sorts normkropp. Kan liksom känna lite att ”ska du säga som uppenbarligen kan äta och träna lite på känn utan att konsekvensen blir ett BMI kopplat till förhöjd sjukdomsrisk och annat tråkigt/en kropp som folk kollar snett på”. Om du förstår tanken?

Som svar på Tantaugusta.

Eller hur! Strafftänket förstör ju precis hela njutningen! Sen mår jag absolut bäst av balans, och skulle inte måbra av att äta semlor varje dag. Men när jag väljer att äta den njuter jag!
(och väljer en god. Är den äcklig kan jag lika bra låta bli!)

Som svar på A-mamman.

Ja det finns mycket genetik i vad som orsakar viktuppgång, så är det naturligtvis. Och alla har rätt att välja vad man vill äta eller inte. Jag klagar inte på den som inte äter en korvmacka, jag tycker mer det är tråkigt att den som väljer att äta sin korvmacka inte njuter av den utan måste påpeka hur långt den behöver springa. Som att SPRINGA är ett straff som man behöver göra för att hålla vikten. Jag springer av tusen anledningar men inte just av den. Och kommentarer om ”straffträning”, förstör fikastunden lite…

Jag tänker massor! Först faktiskt att det är lätt för dem som inte är överviktiga eller lätt lägger på sig att klaga på dieter och sucka över att folk inte kan äta en korvmacka. För när jag äter korvmacka går jag upp i vikt. +10 kr under pandemin känns inte jättekul och även om jag kan börja med att skippa godis och snacks och försöka träna hårdare så vet jag att kolhydrater lägger sig på min mage. Trot om du vill, det är erfarenhet som talar. Om man däremot tror stenhårt på den enkla ekvationen kalorier in-kalorier ut (oavsett vad och hur) så hamnar man väl lätt i de tankarna om att förtjäna en pizza eller försöka springa bort kladdkakan. Även om det inte är bra så tänker jag att hur många lever är boven: stillasittande arbeten, fri tillgång till sötsaker och fett året runt, ont om tid för matlagning och så lite stress och dålig sömn på det. Då kan det bli problem med vikt och mat. Tyvärr.

Som svar på H.

Nej jag mår absolut inte bra av för mycket av ”det goda”. Dock har jag tur och älskar bra mat också! Det är ingen uppoffring för mig att välja bra mat framför skräpmat. En bra balans är viktig men väljer jag att äta onyttigt så ser jag till att välja goda saker och njuter fullt ut!

Jag har precis börjat på ett nytt gym och när jag körde mitt första PT-pass ställde min PT INTE standardfrågan ”och hur går det med kosten?”. Väldigt befriande och det övertygade mig än mer om att gymbytet var ett bra beslut.

Sen tror jag absolut att kosten (på totalen, inte i form av diverse dieter) är viktig för måendet men jag skulle aldrig koppla ihop semlor, en pizza, lördagsgodiset eller ett glas vin med att jag sen måste ”träna bort” dem. Det skulle verkligen förta njutningen.

Kan bara hålla med!
jag tränar för att jag vill ha en stark och fungerande kropp, för att orka lyfta grejer, för att slippa skador, för att få energi och för att kunna sticka i väg på (springäventyr. Jag äter mat jag gillar men den ska även vara snäll mot min kropp. Jag kan äta ”allt” men jag vill inte äta ”allt” helt enkelt eftersom viss mat gör att jag mår dåligt.
Sen är ju gränsen till vad som är ok lite svår. Det finns ju faktiskt en del personer som verkligen skulle behöva se över både sina mat- och träningsvanor om de vill slippa sjukdomar av olika slag…..

Tränar för att det är kul och jag mår bra av det. Äter allt men kanske inte alltid. Mest för att jag märkt att jag inte mår bra av för mycket socker. Försöker förmedla till min treåring att man får äta allt men att man inte kan leva enbart på choklad för att kroppen behöver allt möjligt.