Aktuellt

Träningsvärk. Fortsättningen.

Inför vårt utfallslopp i lördags fick vi en grundlig genomgång om biverkningen som oundvikligen skulle komma två dagar efter – träningsvärken!

Enligt säkra källor skulle vi behöva ett badkar att hålla oss i för att kunna sätta oss på toaletten. Kanske behöva sjuka oss från jobbet för att trapporna blev oss övermäktiga. Och allt skulle hända dag 2. Dag 1 var bara uppvärmningen, det som skulle komma sen skulle vara så mycket värre.

Så det var med spänning jag slog upp ögonen idag. Skulle jag ens kunna stå på benen?

Promenaden till toaletten går över förväntan. Känslan av att rumpan består av två kanonkulor har mattats något och det känns som jag går ganska obehindrat. Själva nersättandet på toalettstolen fungerar också. Jag håller faktiskt inte i mig någonstans. Det är först när jag hoppar upp i soffan och drar upp benen under mig som låren känns otrevligt korta. Det stramar!  Tänker ändå att träningsvärken var lite överreklamerad, så farligt var det väl ändå inte?

Sen hör jag från sovrummet: AAAAJ!

Det är Fredrik som vaknat och ordet AAAAJ kommer att höras fler gånger under dagen…

Någon kommer släpande över golvet men det blir inte förrän vi ska gå vår morgonpromenad som det riktigt roliga börjar. Vi har en trappa att gå nerför!

Jag smyger bakom för att se den halte mannen stappla ner. Han ser ut som tvåhundra år. Minst. Hänger på ledstången och går med två spikraka ben. Men ner kommer han. På platten går det oförskämt bra. Tills dess att hans lårmuskler slutar svara och plötsligt ligger han nästan på marken.

Träningsvärk kan faktiskt vara riktigt kul. I alla fall för den som inte drabbades lika illa som befarat…

6 Kommentarer

  • Svara
    ingmarie Nilsson
    17 januari, 2022 kl 19:07

    Funderar faktiskt på att köra något liknande själv här någon dag! Kanske måste välja en dag då jag inte riskerar att någon ser mig på IP… :-D

    • Svara
      Anna
      18 januari, 2022 kl 16:30

      Jag smög ut en fredagkväll klockan 22 för några år sedan. I hopp om att ingen skulle se mig. Såklart blev jag ertappad på bar gärning. Hundägare alltså! Alltid ute…

  • Svara
    Olof
    17 januari, 2022 kl 22:25

    Det känns fint att få ha bidragit till ett av dina bästa inlägg på bloggen.

    • Svara
      Anna
      18 januari, 2022 kl 16:32

      Haha, jag förstår att du njuter lite! Målsättningen får bli att nästa års blogginlägg inte ska ge upphov till lika mycket skadeglädje!

  • Svara
    Hannas krypin
    18 januari, 2022 kl 10:46

    Det där loppet hade jag velat köra. Jag hade garanterat haft träningsvärk som din man….

    • Svara
      Anna
      18 januari, 2022 kl 16:32

      Ja ut och testa bara! En typiskt kul grej att skratta åt träningsvärken efteråt!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.