Jag klankade ner lite på min turkosa ultravasa-tisha igår. Men ärligt, det är nästan den finishertröja jag är mest stolt över. 90 kilometer ösregn krävdes för att bärga den! Och det är nog den enda finisher tröja jag faktiskt burit på ett body pump-pass. Det är ett säkert tecken på att en faktiskt betyder något!
Den finishertröja jag känner mig minst förtjänt av är Stockholm marathon 2020. Alltså det loppet gick ju inte ens…
Vilken finishertröja bär du med mest stolthet? Och har du använt den utanför löparsammanhang? Kanske till och med på jobbet?
Vi är ärliga med varandra här inne, så skäms inte att berätta om du till och med haft den på fest…
6 Kommentarer
Annika
11 september, 2021 kl 19:21Vasaloppet, har både tröja, hoodie och buff och bär dem med stolthet varje gång. Vill aldrig att de ska slitas ut.
Anna
12 september, 2021 kl 22:04Det gör du rätt i! Du får vårda dem ömt!
Emma
11 september, 2021 kl 20:09Stockholm Marathon 2012, min första mara och trots det vädret så var jag snabb att boka nästa😀 den luktar skunk nuförtiden men får behålla sin plats i träningklädslådan!
Anna
12 september, 2021 kl 22:05Om DET var din första mara är jag impad att det har blivit fler :D Sällan jag frusit så mycket! Tröjan var fin och lysgul, men tyvärr väldigt liten i storlek. Jag kunde inte andas i min :D
Löparlisa
12 september, 2021 kl 22:56NewYork-tishan, för den var så speciell. Fast jag använder oftast HBGM-tröjorna (har flera😁) för de är så fantastiskt sköna…
Anna
13 september, 2021 kl 22:01Kommer inte ens ihåg att jag fick någon i New York. Men ”badrocken” därifrån använder jag flitigt. Älskar HBGM-tröjorna. Fast drömmer om en i rosa :D