Löpning och cykel

Jag gillar löpning allra mest men cykel är en god tvåa. Det finns för och nackdelar med båda,

När du cyklat upp för världens jobbigaste backe kommer oftast belöningen snart därefter. Du slutar trampa och glassar hela vägen ner. Så funkar det inte i löpning. När du är som tröttast i benen kan smällarna i nerförsbacken kännas som allt annat än vila…  Och ändå står publiken där i slutet av Helsingborg marathon och skriker ”nu är det bara nerförsbacken kvar”. Ge mig platt please!

Att bada under löppasset går smidigt och lätt.  Men du kan inte bada i cykelbyxor. Eller rent teoretiskt går det säkert, men fatta hur många kilo en vattenfylld cykelblöja väger! Och hur mycket skavsår i den nedre regionen man får när man cyklar med en sån.

Kiss-stopp på cykeltur är ett helt projekt. Hängselbrallor är bra till mycket men inte till sånt. Och byxor med praktiska uppknäppningsanordningar funkar bara om man inte är stel som ett kylskåp i axlarna. Jag vet.

Cykeltröjor är mer praktiska än löptröjor. Du kan liksom få med både jacka, banan, cykelslang och telefon. Värsta Skalman på ryggen.

Jag behöver solglasögon på cykel. För att det flyger getingar, stenskott och elände. På löpning springer jag utan. Så mycket skönare!

Cykling funkar alltid. Oavsett skada. Inget gör ont på en cykel. Och du kan nästan cykla hur långt och hur ofta som helst. DET är ett plus.

Ändå. I hjärtat löpare. Och så här i efterhand förstår jag inte hur jag stod ut två somrar utan att springa. Jag borde få Nobelpriset för det. Tror inte ens jag gnällde!