Snölöpning – om du vill dö för en stund….

Man kan förledas att tro att en norrlänning per automatik har erfarenhet av snölöpning. Det är inte sant. Jag åkte skidor.
Efter 27 år i Skåne-exil fick jag idag helt ofrivilligt äran att testa snölöpning. Och konstaterade snabbt att jag inte hade någon som helst medfödd talang…

 Vi åker till Hässleholm för att skriva kontrakt på tomten, och tänker att vi ska passa på att springa in våra nya hoods. Jag slänger med icebugsen ”för säkerhets skull” även om ingen av oss tror att det ska vara något annat än barmark däruppe. Det är ju bara 6 mil bort…

Det är milspåret vid Hässleholmsgården vi ska testa och jag knorrar lite inombords över den korta distansen. När vi ändå kört så långt! Men jag knorrar inte länge…

Det har snöat 25 cm under natten och skogen ligger vit. Den första kilometern finns en hårt packad stig som morgonens hundägare trampat upp. Den är smal och det känns som jag springer på lina. När det korta 2,5-kilometersspåret viker av från milspåret har också hundägarna vikt av. Stigen försvinner och nu springer vi i gamla fotspår. Det har blivit lite jobbigare, men värre ska det bli.

Efter ytterligare en kilometer viker även 5 kilometersspåret av och längre än så har ingen morgonpigg hundägare gått. Där vi springer ut på själva milslingan ligger snön orörd. Djup. Plumsig. Och lite blöt!

Det är så tungt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Tänk ”höga knän”. Utan uppehåll. I en timme! Låren skriker och pulsen går i taket. Och precis när jag tror att det inte kan bli värre kommer en uppförsbacke. 10 kilometer känns plötsligt som en evighet och jag undrar om jag överhuvudtaget kommer att ta mig runt.

Det finns distansmarkeringar var femhundrade meter och det blir min räddning. Att se att jag faktiskt kommer framåt fast det känns som jag bara stampar på stället. Att komma fram är nämligen extra viktigt just idag. Vi ska ju skriva kontrakt!

10 kilometer i 7 minutersfart alltså. Ett ombyte i bilen och en cappuccino på Espresso House. Sen är vi redo. Att sätta kråkan som gör oss fattig i plånboken men rika på äventyr.

Sa jag att snölöpning var jobbigt?