Att känna sig gammal!

Jag är 23 i själen. Men allt oftare har jag börjat känna mig som hundra. Som idag.

Jag har precis rivit av ett av mina mest omtyckta spinningpass när en annan instruktör kommer in i salen. Han tittar förundrat på mig när jag trycker på EJECT och en cd-skiva kommer utfarandes ur musikanläggningen.

-Kör du med CD???

Ehh ja.

Och det slutar inte där. För han noterar årtalet. 2011. Alltså det är TIO år gammalt. Jag är en dinosaurie.

Men det märks inte bara där. Jag har svårt att se texten i morgontidningen (ja, en sån på papper!) och måste ha maxbelysning i taket till frukost. Ni som passerat 40 vet att det händer över en natt. Nästan på pricken på 40-årsdagen. Med samma millimeterprecision som den första kallelsen till mammografi. Och sen går det bara utför.

Men hörseln är intakt. Min hörsel that is. Fredrik hör som en kratta, och när jag häromdagen tipsade om att gå på hörselkontroll svarade han VA? Och det var inte ens ett skämt!

Han har å andra sidan en outlook-kalender medan jag fortsätter envisas med papper och penna. En privat och en jobbkalender. Och jag grämer mig nästan dagligen över den totala bristen på synkning däremellan.

Jag kan heller inte sätta på teven. Därför behöver ni inte fråga mig om en enda serie på netflix för jag vet inte hur man gör! Trots att Fredrik köpt en fjärrkontroll för dummies till mig. Jag fattar liksom inte vad det är för fel på ON-knappen och en sifferknapp. Så som det var förr…

Men jag hörde i alla fall ordet Clubhouse före honom!

När känner du dig gammal?