Idag åkte Icebugsen fram. För att det var isgata i mitt kvarter. Men det var visst bara där…
Redan efter ett par hundra meter inser jag att ishalkan var extremt lokal. Håller mig till kanten för att hitta lite snö att sätta fötterna på. Tar en sväng ut på gräset där det ligger något som åtminstone är lite vitt och sätter ner fötterna på aldrig så små isfläckar. Det känns ju så slösigt att nöta dubbar på bar asfalt.
Det är långpass jag är ute på och jag ser framför mig 22 kilometer metalldubb på asfalt. Riktigt så illa blir det inte. När jag närmar mig Lund blir cykelvägen vit. Om det är Kung Bore som bor i Lund eller om Kävlinge helt enkelt har bättre snöskottning vetetusan, men jag får i alla fall någon kilometer där det krasar lite fräsigt under skorna. I övrigt bara det där raspande ljudet av metall mot asfalt. Det som får folk att hoppa upp en halvmeter i luften när jag närmar mig bakifrån.
Så. 95% onödigt med Icebugs, men nu har jag i alla fall använt dem i år. Och julskorna använde jag ju på julafton.
Har du också en-gång-om-året-skor?
Inga kommentarer