Spontan

20 december. Jag har nog aldrig varit så spontan.

Jag har ont i benet efter en vrickning i fredags och ska promenera en runda medan familjen orienterar. Löpning finns inte på kartan.
Promenerar i 8 minuter sen får jag feeling. Benen börjar liksom springa av sig själv. Springer tillbaka till bilen där jag tar av mig dunjackan och låser in den.  Och sen springer jag. I de kläder jag råkat få på mig och som kanske inte nödvändigtvis är bäst lämpade för löpning. Får ihop nio spontana kilometer och dagens spontanitetsbonanza har bara börjat.

I bilen på vägen hem kommer det konstiga ord ur min mun. Jag hör mig själv säga att jag är sugen på att bada. Fredrik blåvägrar men ungdomarna i baksätet vaknar till liv. Tycker det låter coolt. Och vem är jag att bromsa deras nyväckta nyfikenhet. Vi åker hem och vänder. Nu ska det visst badas. Jag är nervös i hela magen.

Vattnet är en grad kallare än sist och nu har det börjat regna också. I vanliga fall har jag stenkoll på vädret när jag ska göra saker, men nu är jag helt oförberedd på de blöta som nu kommer uppifrån. Det här var ju liksom inte planen när jag vaknade i morse.

Förra gången frös jag bara om underarmarna. Nu fryser jag om allt. Och andningen tycks aldrig lugna ner sig. Det blir en evighet i vattnet innan jag andas tillräckligt lugnt för att ge mig själv ok att gå upp. Då har jag redan bestämt mig att det blir en gång till innan året är slut. Jag måste få bada med tomtemössa!

Med sanden mellan tårna och knappt återhämtad från chocken slår det mig att mitt ben känns ok. Och känns ben ok ska man väl inte slingra sig från sitt maratonprogram.

Det är långpass 20 km på schemat.  I morse kändes det omöjligt och jag hade liksom accepterat att jag inte klarade att följa ett program mer än två veckor den här gången heller.

Men alltså. Om jag sprang 9 i morse och springer 11 på kvällen så har jag i alla fall sprungit distansen. Även om det inte blev ett långpass. Och då kan vi ju låtsas att jag lyckats hålla programmet två veckor. För första gången.

Därför blir det en runda när vi kommer hem. I ösregn.

Nu vet jag inte vad mer konstigheter jag kan komma på, på en och samma dag. Det är nog säkrast att jag bänkar mig i soffan!