April till juni är prime time för alla roliga lopp. Jag är anmäld till Simris Alg Ultra 60 km och Stockholm marathon men det blir inget av det. Vi får tänka om och tänka nytt.
I början av året har vi bestämt oss för att springa hela Skåneleden. Som en bröllopspresent till oss själva, 20 år efter den stora dagen. Men planen ligger på is. Jag är fortfarande skadad.
APRIL:
När det inte finns lopp att springa får man ordna egna. Lyckas arrangera ett coronasäkert lopp i påskhelgen med 20 deltagare. Handspriten flödar fritt och allt är inplastat. Inte deltagarna förstås, men maten…
Ordet på allas läppar är ”social distansering” och jag inser att det faktiskt är ganska skönt ibland. Fast då vet jag inte att det ska sträcka sig över både midsommar och jul! ”I dessa tider” blir ett välanvänt uttryck men jag har det ganska bra tiderna till trots. Jag kan ju bo i mina mjukisbyxor…
Jag har provsprungit den trasiga höften ett par gånger men det vill sig inte riktigt. I april får jag den geniala idén att vi kan utföra vår Skåneleden-utmaning i vandringsskor. En tanke som hittills varit helt främmande. Varför gå när man kan springa liksom? Men nu kan jag alltså inte det…
När vi promenerar kan vi prata kilometerlånga meningar utan att få andnöd och under våra dagslånga vandringar löser vi världsproblem och allmän familjelogistik. När jag inte behöver vara rädd för att stuka fötterna kan jag dessutom lyfta blicken och uppleva omgivningen mycket mer. Aprils bästa upptäckt! Och det kommer att bli många mil i vandringsskorna innan året är slut…
MAJ:
Maj är en enda lång vandring. Hemmet har förvandlats till en arbetsplats och vi tar varje chans att komma bort därifrån. Vi bockar av allt fler delar av Skåneleden, men jag cyklar också förstås. Och blir ertappad av en bonde när jag står och tar selfies vid hennes rapsfält. En chockartad upplevelse på en av alla mina cykelturer innan jobbet. Hemarbete skapar möjligheter och morgoncykling är en av dem. Att ramla in på Teamsmötet klockan 8:30 direkt från duschen är liksom inte möjligt när man jobbar på kontoret! Och hinner man av en händelse inte med duschen är det ingen som märker det. Bara man ser till att inte ha kameran på…
d
I juni har jag fått nog av lopptorkan och anordnar tillsammans med Fredrik mitt femte lopp för året. Det är ett Frontyard – ett helt nytt koncept som bara körts två gånger i Stockholm tidigare. Intresset är stort och vi väljer att köra två lopp efter varandra för att kunna hålla oss till maxgränsen på 50 personer. Det bli en arbetsdag som varar från 07:00 till midnatt. Och vi har kul varenda sekund!
Coronaåret 2020 är avklarat till hälften. Läget känns under kontroll. Och mycket roligt ska hinnas med innan tyglarna ska dras åt igen. Stay tuned för den rafflande fortsättningen!
Inga kommentarer