Vi som vet vi vet

Står i ring inför kvällens löppass med Runacademy. Det är några minuter till start och eftersom jag inte känner någon i gruppen står jag mest och tjuvlyssnar.

Många kallpratar om blåsten, några om kylan och såklart finns det ett visst inslag av Corona i samtalen. Mitt i sorlet hör jag någon berätta om sitt senaste löppass. Hon har sprungit utan smärta och blivit så glad efteråt att hon började gråta. ALLA som har varit där fattar. Känslan när man springer igen efter ett långt uppehåll. Första gången man glömmer att känna efter om det gör ont.

Jag blev så glad för henne att jag nästan började gråta jag med. Men precis då var det dags att röra på sig så det hann jag inte. Och tur var kanske det. Man vill ju inte verka helt konstig…