Lund Runt kan vara ett av de mysigaste lopp som finns. Ordnat av världens gulligaste Per och Anna-Karin. Ni vet ett sånt där hemtrevligt lopp med hemmabakade chokladbollar i mål. I år blev det inget lopp men för att glädja alla löpare har banan hållits markerad under två veckor för att vi ska få en chans ändå. När som helst när andan faller på. Hur fint liksom!
Banan är 28 km lång och alldeles för lång för mig på min långsamma upptrappning från skadad. Men jag vill liksom ändå dit. Insupa Lunda-atmosfären under en helt fantastisk och solig höstdag. Så jag uppfinner en stafettklass och övertalar Fredrik att hänga med. Han ska släppa av mig vid en väl vald plats på banan och därefter köra och parkera bilen 14 km längre fram. Jag ska alltså springa till bilen och han från bilen, via resten av banan, tills han kommer fram till punkten där jag startade. Förutsatt att vi håller jämt tempo, tar lika många kisspauser och råkar ut för lika många rödljus ska det teoretiskt kunna funka att vi är tillbaka på startplatsen samtidigt.
Jag ska springa från kilometer 17 via målet/starten till kilometer 3. Och Fredrik följaktligen kilometer 3-17. Den lite ologiska uppdelningen är gjord med tanke på vinden som blåser rakt från väst i en galen styrka. På det här viset ska vi få lika mycket var av eländet. Gott så. Det jag upptäcker nästan direkt är att uppdelningen också innebär att jag får alla nedförsbackar och Fredrik alla uppförsbackar…
Jag springer förbi vår första gemensamma lägenhet och kyrkan som äldsta dottern döptes i. Nostalgifaktorn är total. Jag springer över blåsiga åkrar, förbi köpcenter, Rinnebäcksravinen och typ så nära en järnväg man kan springa utan att stå på spåret. Allt har sin charm. Passerar det som brukar vara målområdet och drömmer om de där chokladbollarna som brukar serveras just här. Markeringarna är klockrena och inte ens jag kan hamna fel. Kilometerna tickar snabbt och snart har jag utan att jag märkt det passerat min bil….
Det är med sorg i löparhjärtat jag inser att jag redan är framme och mer än så. Det är dags att hitta bilen och ta mig tillbaka till starten. Där Fredrik enligt plan snart ska dyka upp. Jag hade så gärna velat fortsätta. Se den östra kanten av Lund som jag inte alls är lika bekant med. Och andra delen av Norra Fäladen där jag tillbringade min studenttid. Men det får bli en annan dag. I en trixigare version utan pilar.
Jag når uppsamlingsplatsen ca 3 minuter före Fredrik. Och då hade han kört en omväg för att lämna grejer i centrala Lund. Jag får kalla det extremt vältajmat!
Lund Runt alltså. Pilarna sitter dagen ut. Du hinner…
Inga kommentarer