Milen igen. Fast i skogen. Tillsammans med hela världen.
Skogen är magisk nu och färgerna helt fantastiska. Eftersom jag stukar fötterna vid blotta åtanken på rötter och stenar är jag förpassad till de välpreppade motionsspåren. Dagen till ära väljer jag Skrylle för mitt andra försök på 10 km.
Parkeringen är full med bilar. Helt uppenbarligen är det fler som är rädda för att stuka fötterna. Eller kanske bara undviker köpcentrum i tider som dessa. Anyway. Underbart att så många tar sig ut. Även om det innebär en del sicksackande i spåren.
Fredrik har en väl beprövad teknik för att ta sig fram. Han hostar, skrapar fötterna i marken och låter som ett smärre ånglok. För att folk ska höra honom och förhoppningsvis maka ihop sig till sidan. Det funkar måttligt på folk med hörlurar. Inte heller på pensionärer och barn. Faktiskt nästan inte på någon…
En man med två barn uppmärksammar oss dock. Jag hör hur han säger till sina barn ”AKTA! LÖPARE!”
Löpare alltså! Jag suger på den. Det är mig han menar. Jag är en löpare. Jag springer.
Efter mina utsvävningar som vandrare och cyklist är jag alltså löpare igen. Jag blev tamejtusan nästan rörd.
10 kilometer igen. Löparen är på gång!
10 Kommentarer
Annika
1 november, 2020 kl 19:50I Torup skulle man tro att folk missat att det inte är Yddingeloppet i år. Alla parkeringar fulla och massor av folk även på milspåret. Kul att så många är ute!
Anna
4 november, 2020 kl 07:56Helt galet! Superkul att folk kommer ut. Men tar gärna en parkering en bit bort så slipper man de stora massorna :D
ingmarie Nilsson
1 november, 2020 kl 22:40Du är alltid en löpare. :-) Åtminstone så länge du själv vill. Det har varken med antal steg, kilometer eller fart att göra om du frågar mig utan vad själen och hjärtat sjunger för.
Anna
4 november, 2020 kl 07:58Nej men så länge man inte tar ett enda löpsteg är det svårt att känna sig som en löpare. Ibland när vi är ute och vandrar och möter löpare vill jag liksom säga ” jag är också som ni…. ” Som tur var har jag inte gjort det, för det hade nog verkta lite konstigt…
Josefine Bonde
2 november, 2020 kl 08:18Klart att du är löpare! Och visst är det härligt att springa i spåret! Jag är också ytterst känsligt för knöggligt underlag så jag älskar motionsspåren!
Anna
4 november, 2020 kl 07:58Motionsspår är super! Synd att jag har så långt till några längre än 1-3 kilometer.
Josefine Bonde
4 november, 2020 kl 08:39jag har turen att bo ca 500 meter från en friluftsanlägging, här finns ett stort fint IP med nybygda löparbanon och precis bakom börjar skogen o där finns motionsspår om 800m , 1,2 km , 2,5 km och 5 km. Så jag är supernöjd!
Anna
5 november, 2020 kl 08:33Men åh vad lyxigt! Njut!
Johanna
2 november, 2020 kl 14:25Hurra! På klart rätt håll! Och ja, så mycket folk i skogen denna helg. Jag var ute i lördags förmiddag i sprayregn och gråväder, cyklade ut från Malmö och var i Torup vid kvart i tio. Trodde att det skulle vara ganska lugnt pga hyfsat tidigt och räligt väder, men det var ju massor av folk!
Anna
4 november, 2020 kl 07:59Då vill man inte veta hur det är i strålande sol :D Då får man ta med en ringklocka när man vill springa förbi :D