Jag är sämst på att göra mig av med gamla träningskläder. Det vet ni redan. Men ibland kan man tacka sig själv för att man är sämst.
Ni vet när tvättkorgen är full och favoritkläderna ligger smutsiga där i och hånflinar. När du inte hade tänkt att träna men en möjlighet uppenbarar sig som du inte kan stå emot. När solen bjuder på sensommarkväll och det rycker i cykelbenen.
Då kan inte några smutsiga cykelbyxor sätta käppar i hjul. Jag börjar rota i den låda som rymmer cykelkläder från bortre stenåldern. De som har legat där i åratal och inte ens blev använda förra året då jag BARA hade gamla kläder. Jag hittar ett par vita Craft. Som är nästan obehagligt genomskinliga på låren. Men det gör inget. De fyller en funktion.
Jag KAN cykla i den underbara kvällen, och slipper göra det naken. Jag ska tamejtusan aldrig göra mig av med gamla kläder. Eller så ska jag börja tvätta lite oftare…
2 Kommentarer
ingmarie Nilsson
26 augusti, 2020 kl 19:29Själv har jag både så gamla kläder att de hunnit bli morderna igen (alt är helt urblekta) OCH ouppackade sen 10 år tillbaka. De ska jag ha ”sen”. När jag ska vara fin… Haha. Tänk om jag dör nästa vecka utan att ha använt dem! Så himla korkat!
Anna
27 augusti, 2020 kl 06:30Sån är jag med mina människokläder. sparar tills jag ska vara fin, dvs när de är helt omoderna…
Träningskläder använder jag helst de jag känner mig fin i. Där är det med de där halvfula som ligger och skräpar.