Mitt 2020 är en kopia av 2019. Om man undantar den lilla detaljen Covid-19, ökningen av antal minuter handtvätt, ett par inställda lopp och resor.
2019 bestod i en höftskada och en fotstukning. Kanske eventuellt något mer, men vi snackar de stora dragen…
2020 är obehagligt lika.
När höften slog till gick jag till bloggen för att få svar på hur lång tid det skulle ta. Bloggen är en outsinlig källa av livsnödvändig information, där jag hittar svar på alla frågor. Inte bara uppskattad läkningstid men också hur jag tränade mig tillbaka, vad som gick rätt och fel.
Och nu när jag behöver veta hur lång tid det tar att läka en stukning går jag tillbaka och läser.
Den 24 november 2019:
Det kanske inte är sämre. Men det är läskigt likadant.
Redan dagen stukningen förra året efter ber jag till snabbläkningsgudarna. Jag har nämligen lovat att springa med dottern till Malmö på hennes födelsedag. Närvara vid hennes halvmarapremiär, ett hedervärt uppdrag jag absolut inte vill missa. Dit är det fyra dagar…
Två dagar senare försöker jag slingra mig ur uppdraget men inser att dottern har FLEXAT sin halvmara i sociala medier och att det inte finns någon utväg. Jag måste bli hel. På två dagar…
Men under kan ske, och två dagar senare springer vi. Med hela Sveriges samlade lager av sport-tejp runt foten.
Från fotboll till halvmarathon på fem dagar inger hopp.
Frågan är hur många dagar som behövs från basketboll till 9 kilometer?
Inga kommentarer