Bästa beskedet!

Fredrik anmälde mig i smyg till Idre fjällmaraton och monsterdistansen 84 km. Något som uppdagades när en uppmärksam bloggläsare hittade mig i startlistan…

I augusti skulle vi vara tränade för uppgiften. Han skulle ha hunnit bli uthållig och jag skulle ha lärt mig gilla stenar och rötter. Blivit mindre feg och slutat tvärnita vid åsynen av ojämnt underlag. Men saker smög sig.

Jag blev skadad och han blev sympatiskadad. Vi bytte långpass mot vandring och cyklade bort stöttåligheten i benen. Och när 6 km är ett långpass känns 84 km som halvvägs till månen.

Så när Idre idag meddelar att kalaset är inställt är det ingen som hoppar högre av glädje än jag. Nu har jag ett år på mig att bli hel, testa mina nya trailskor, gå i terapi för min rädsla att ramla och samla mil. På ett år kan jag dessutom ha en rimlig chans att övertala galningen jag är gift med att 45 km är mer lagom….