Märklig lördag

Idag skulle jag ha sprungit Stockholm marathon. Det gjorde jag inte. Ingen annan heller. Istället har jag varit med om en massa märkliga ting.

Det konstiga började redan igår. När Fredrik går med på att ställa väckarklockan bara för att få följa med ut på min cykelrunda. En kvällsmänniska som ställer väckarklocka på en lördag, vad hände där liksom?
Någonstans mitt på rundan börjar samma man ge mig komplimanger, och kallar mig ”stark” på cykel. Jag blir så chockad att jag sätter i halsen. När det gäller cykel brukar jag annars mest få höra att jag är rätt såsig. Men nu alltså blir han nyfiken på vilken watt jag egentligen krämar ur de här benen och planerar att montera en wattmätare på cykeln för att kolla. Jag bryr mig inte halvsju, men det är ju trevligt att få en komplimang.

Utan att ha tittat på klockan en enda gång under rundan stänger jag av den på uppfarten. Då visar den 70,00 kilometer. Komma noll noll. Vad är oddsen? Snyggt så man blir tårögd.

Ganska märkligt alltså, men jag är inte klar. Fler märkligheter följer.

Jag lyckas lura med mannen i fråga på kaffebar trots att ”vi har kaffe hemma”, få honom att erkänna att Lund är en fin stad OCH boka in oss på Ystad Saltsjöbad till vår 20-åriga bröllopsdag..

Ska jag vinna på triss någon dag så är det idag. Eller så ramlar bara månen ned. Det här är ingen vanlig dag.