Aktuellt

Den ofrivilliga allväderscyklisten

Jag ställde in gårdagens cykelrunda pga höststormar. Tränade inomhus och sköt upp cyklingen tills i morse. Då SMHI utlovat halvklart och blygsam vind.

Klockan ringer 05:15 och jag slänger i mig gröten, nästan utan att öppna ögonen. Det är egentligen inte förrän efter 14 kilometer som jag är tillräckligt vaken för att inse att himlen inte precis är ljusblå…

Jag cyklar rakt mot det stora mörkret och jag förstår med all tydlighet att det inte finns någon utväg. Jag kommer att bli blöt. Jätteblöt. Och kombinationen med tre grader känns sådär. Är det dags för mig att få en ny nära-döden-upplevelse så här i mitten av maj. När man borde cykla i kortärmat…

I Billeberga bor mina vänner. De vet inte hur nära de är att få besök. För jag har bestämt mig för att våldgästa om regnet skulle komma på vägen dit.  Störa dem i hemmajobbet och tigga mig en kopp kaffe. Eller mer kanske typ väcka dem…

Det grämer mig dock lite att jag tog en otvättad cykeljacka som inte luktar hallon. Hade ju inte tänkt träffa någon!

Men regnet kommer inte. Jag passerar Billeberga och möjligheten till väderskydd och kaffe. Det är inte förrän jag når världsmetropolen Asmundtorp ett par kilometer senare som små vita kulor börjar falla från himlen. Som manna fast hårdare. De smäller mot kinden och glasögonen. Svider. Jag tar tillfälligt skydd i en busskur tills det värsta lagt sig. Ger mig av igen och hinner någon kilometer innan det är dags för efterrätten. För att hinna hem i någorlunda vettig tid får jag skippa tramset och börja trampa. Hagelkulor innanför jackan. Hagelkulor i skorna. Kallt!

Hagelkulorna övergår till regn som förvisso inte är lika hårt men dubbelt så blött. Men så länge det inte åskar får man vara glad, bita ihop och ta sig hem så fort det bara går. Full med nya lärdomar. Eller i alla fall en:

Nästa gång ska jag öppna ögonen innan jag ger mig ut. Och ta en ren jacka in case of spontanbesök.

Från och med nu kan ingen kalla mig solskenscyklist. Kanske var det värt det lite ändå…

 

 

14+

9 Kommentarer

  • Svara
    Hans Broomé
    13 maj, 2020 kl 23:30

    Det var din hittills snyggaste rapsfältbild!

    1+
    • Svara
      Anna
      14 maj, 2020 kl 19:54

      Haha, tack! Det kan hända att det kommer fler :D

      0
  • Svara
    A-mamman
    14 maj, 2020 kl 08:15

    Visst känner man sig mycket friskare och starkare när man kommer inte efter en tur med dåligt väder?! Nu cyklar ju inte jag men har upplevt några löprundor i blötsnö och liknande.
    En fråga från en som som sagt inte själv cyklar: är det någonsin läskigt med trafiken? Har du varit rädd någon gång? Även om det verkar sjukt mycket bättre att cykla själv, eller på bra avstånd från någon, än i en klunga så har det ju sina risker ändå.

    1+
    • Svara
      Anna
      14 maj, 2020 kl 20:01

      Efter min cykelkrasch 2014 (https://piggelina.se/2014/04/cykelkraschat-pa-en-lordag/) var jag livrädd. Trodde aldrig jag skulle våga cykla igen. Hittade en runda som gick mestadels på cykelväg och tog den varje gång under lång tid. Sen la jag ner cyklingen ett par år och när jag återupptog den hade jag glömt bort att jag brukade vara rädd…
      Men ja, jag har jättestor respekt för trafiken och bilarna. Folk kör som galningar där ute. Många ser en inte och många kör om alldeles för tight. Därför väljer jag mina rundor med omsorg. Väljer små otrafikerade vägar i så stor utsträckning det bara går. Som tur var har vi grymt mycket vägar i skåne och det är lätt att hitta bra alternativ. Behöver jag cykla på större väg ser jag till att inte göra det under rusningstrafik.
      Fördelen med klunga är att man syns mycket bättre, men det är ju en större risk att man råkar cykla in i varandra när man ligger tätt. Just nu cyklar jag 100% ensam eller med Fredrik.
      Så svaret är ja, det händer att jag är rädd. När jag blir prejad eller inte sedd. När bilar kör för fort och inte visar hänsyn. Men jag vill inte låta det hindra mig utan väljer vägar som minskar riskerna.

      0
  • Svara
    Gert
    14 maj, 2020 kl 11:01

    Jag själv är en ingetväderutomisolsken cyklist. :)

    0
    • Svara
      Anna
      14 maj, 2020 kl 19:54

      Det var jag också. Tills igår :D

      0
  • Svara
    Märta Johansson
    15 maj, 2020 kl 19:20

    Hagel är ju ingen höjdare att cykla i (eller över huvud taget vara ute i) men alltså, rapsfält mot mörk himmel – det finns inte mycket som är snyggare än det :-)

    0
    • Svara
      Anna
      17 maj, 2020 kl 09:46

      Raps i oväder är bland det coolaste. Så länge man slipper bli blöt :D

      0

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.