När man inte får springa så mycket gäller det att välja sina kilometrar med omsorg.
Vi befinner oss på Söderåsen och jag ska plocka russin ur min kaka. Välja ut de bästa fyra kilometerna att springa på min 80 minuter långa promenad. Börjar försiktigt med att välja platt före nerför. För att jag tänker att det belastar höften mindre.
Måste sedan tvinga mig att börja promenera för att spara kilometrar till de mindre stigarna. Att inte slösa alla steg på den lite bredare grusvägen.
På de mjuka stigarna kopplar jag in löparmotorn för att sedan dra handbromsen när terrängen blir för teknisk nerför. Inte slösa dyrbara meter när jag ändå inte får något flow. Springer över spänger för att få lite studs under fötterna och bromsar i de brantaste backarna upp.
Fyra kilometer går fort och plötsligt får jag inte springa mer. Att bromsa då kräver grymt mycket mer viljestyrka än att fortsätta. Jag lyckas nästan. Behöver ta några extrasteg för att inte komma sent till morsdagsfirandet som väntar. Men ändå. Jag är stolt. Jag höll mig nästan i skinnet.
4 Kommentarer
ingmarie Nilsson
31 maj, 2020 kl 22:12Vilket psyke du har!
Anna
2 juni, 2020 kl 15:42hihi, ibland :D
a f
1 juni, 2020 kl 09:42åh fint!! vilken led gick ni?
Anna
2 juni, 2020 kl 15:43Vet inte vilken etapp den tillhör men det är skåneleden vid kopparhatten. superfint!