Stenshuvud

Senast jag var på Stenshuvud hade jag aggressioner. Jag kommer bestämt ihåg det, även om det inte riktigt framgår av det rosafluffiga blogginlägget…
Det var min premiär på mountainbike och jag hade ingen aning om hur många stenar som kunde ligga på en och samma stig. Eller hur långsamt det går att cykla i sand.  Idag skulle vi dit igen. Till fots.

Med tanke på tidigare erfarenhet tror jag att jag ska mötas av sju miljoner grå stenar. Att det liksom inte ska vara fint. Men jag bedrar mig. Stenshuvud utan cykel är det vackraste vackra. Typ som paradiset. Det är så grönt att det nästan sticker i ögonen. Och fullt av bäckar och vitsippor. Det är havet och stranden.  Och det är väldigt nära att vi spontanshoppar en stuga på Österlen.

Men prylnörden jag är gift med har helt otippat en liten spärr när beloppet överstiger priset för sovsäck eller kaffemaskin. Därför kommer vi hem med pengarna i behåll och har en chans att fundera en sekund eller två. Att inte förivra oss. Hur kunde han bli så förnuftig?  En sovsäck tog ju bara två klick. Ska det vara så mycket svårare med en stuga?