Jag ska bara testspringa höften ett par minuter och gå på ett 45-minuters uteträningspass. Jag kommer med god marginal hinna städa hela huset innan familjen kom hem. De som ska åka jättelångt bort för att orientera.
Men hallå. Testlöpning tar ju jättelång tid. Först ska man gå en massa hela tiden. Det tar liksom 45 minuter att springa några treminutrare.
Efterpasset är jag lite pratsugen. Det var ju typ evigheter sen man såg en människa. Det finns många livsviktiga saker att avhandla. Hår på benen och sånt. När det är klart måste jag ta en bild vid den superfina Kävlingeån för att liksom ha något att pryda blogginlägget med.
Naturligtvis blir jag ertappad när jag håller på ta en selfie. Av en annan löpare med höftproblem. Och att prata höftproblem tar tid. Jämföra och tycka synd om. Peppa. Och övertala oss själva om att vi kommer att stå på startlinjen i Helsingborg den 5 september.
Eftersom provlöpningen till gymmet inte var så jätteskön borde jag ju PROMENERA hela vägen hem.
När jag går där och spankulerar känner jag mig lite stressad över den uteblivna städningen och provar en ny treminutrare. Som känns över förväntan. Efter en sjuhelsikes massa knäböj och utfall samarbetar höften hyfsat igen. Springer och promenerar hem. Ja det tar ju fortfarande tid alltså.
Kommer hem. 14 minuter innan familjen. En bloggpaus tar minst 15…
Nu städa hörrni!
Inga kommentarer