Ensidig träning…

När jag springer hela tiden funderar jag aldrig på att det är ensidigt. Vilket det såklart är. Men i min lilla bubbla är det bara rosenrött och fint. Miljöerna varierar ju och vindriktningen. I bland får man till och med klättra över träd. Räcker inte det liksom?

Nu när jag är förpassad till annan träning blir det galet mycket core-träning och funktionell styrka. Framför teven. Så slog det mig att det kanske kan bli för mycket av det goda. Att jag får en bålstyrka som Hulken, Att jag kommer gå reslig som en fura och aldrig någonsin få säcka ihop ordentligt mer….

Eller kanske mer att jag överanstränger någon liten stabilitetsmuskel någonstans. Fast så värst troligt är det nog inte. Ensidigheten i löpningen har ju visat sig värre…

Anyway. Miljoner pass framför Youtube och ändå känns det aldrig som jag riktigt tränar på riktigt. Det är något med hemmaträning som får mig att känna så. Därför smög jag iväg till gymmet.
På G-R-U-P-P-T-R-Ä-N-I-N-G. Det är knappt man vågar säga det så här i Corona-tider.

Jag smög in. Höll avstånd. Pratade inte med någon. Spritade all utrustning. Spritade mig själv. Och smög ut där ifrån. Med muskler som skakade hela vägen hem. Det var underbart.

Sen stod det som vanligt folk på löpbanden. Oklart varför faktiskt…

Oklart också varför man kör men en sån här försiktig rekommendation:

”Gärna” liksom. Vad hände med ” Tvätta händerna för bövelen annars åker du ut….” ?