Say cheese

När jag tittar på bilder efter lopp ser jag alltid irriterande klämkäck ut. Jag har därför trott att jag har lattjolajban varenda meter när jag springer. Att jag alltid är pepp på livet och aldrig någonsin undrar vad jag egentligen håller på med…
Nu har jag fått beviset på att det inte stämmer.

Att jag egentligen bara är en linslus av rang och på reflex bländar av ett leende när jag ser en kamera. Och jag är visst inte ensam…

Kolla in detta. Bildbeviset:

 

12+

Inga kommentarer

    Kommentera

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.