Jag ska springa 50 kilometer nästa helg. När jag nämner det på jobblunchen inser jag att det låter ganska långt. Fast som den kortaste distansen i Tjörnarparen känns det kort. Nästan som en låtsas-distans för oss som inte är så hard core…
Eftersom jag hela tiden tänkt det hela som ett mjukisalternativ har jag inte heller hunnit bli riktigt uppskrämd och rädd. Förrän idag. 50 kilometer är ju superlångt om man tänker efter. Speciellt när det går över rötter, sten och lera, där varje kilometer tar eoner av tid. Där man i varje steg måste koncentrera sig och inte bara kan stänga hjärnan och koppla in autopilot? Hur ska jag orka det här?
I loppets facebookgrupp har folk under minst ett par månader stirrat över var vätskan finns och hur man hittar till toaletten. Jag har inte ens hunnit formulera tanken bajamaja. Än mindre tittat på banprofilen eller lagt in nödtelefonnumret i mobilen. Jag har lite att ta igen. Men nu har jag i alla fall börjat bli nervös. Alltid en bit på vägen!
Men tillbaka till frågan: är 50 kilometer långt eller kort? På asfalt skulle jag svara ”precis lagom”. I skogen vetetusan…
10 Kommentarer
Malin
28 januari, 2020 kl 20:42Jag tycker det är långt oavsett underlag. Men du är grym så det kommer gå galant!
Anna
29 januari, 2020 kl 19:58Alltså jag är lite nervös. Har ju glömt bort att jag varit skadad och knappt sprungit långt alls på länge…..
A-mamman
29 januari, 2020 kl 10:01Det är sjukt långt. Faktisk en ultradistans.
Anna
29 januari, 2020 kl 19:59Det börjar gå upp för mig nu…. läskigt ändå!
Johanna
29 januari, 2020 kl 19:16Alltså jag fattar vad du menar! Det är ju egentligen LÅNGT! Men i relation till de andra distanserna i Tjörnarparen så känns det ju som ingenting. Jag funderade ett tag på att anmäla mig men insåg att det är längre än ett marathon och jag hade inte anmält mig till ett marathon i början av februari pga inte tillräckligt många långpass för det. Men för dig kommer det vara en piece of cake! 🙌🏼
Anna
29 januari, 2020 kl 20:00Tror inte det blir någon bit kaka. Mer en lång harang av svärord över lera och pinnar…. Kakan får jag sen. Som belöning. Jättemånga….
elsa
29 januari, 2020 kl 20:24det är långt! speciellt i terräng som du säger. Men jag tror du klarar det galant!
Anna
30 januari, 2020 kl 08:06Ja i terräng är det dubbelt så långt. Tiden dödar liksom lika mycket som kilometrarna…
Mariette lorshag
29 januari, 2020 kl 20:5550 är mycket, lika många år fyller jag. Distansen fixar jag under 1 vecka och jobbarkompisarna gör det tillsammans under samma tid.
Ha ha ”undrar var den idén kommer ifrån” 🤣
Anna
30 januari, 2020 kl 08:07Jämnt och fint. Blir det femtiokilomterskalas? :D