Den del av världen som inte sprang Kullamannen i helgen verkar ha varit i New York. Och Kullamannen i all ära, men det är drömmen om New York marathon som väcks i den här kroppen…
Loppet som jag nästan sprang 2012. Efter en hel höst av motgångar och hemliga tecken på att jag inte skulle…
Loppet som blev inställt och förvandlades till en fyrtiotvå kilometer söndagsjogg i Central park. Men det är från 2014 som mina bästa minnen finns. Loppet, festen, kylan, de avdomnade fötterna, hejarklackarnas hejarklack.
Som tur var är förhandsbokningen full på Springtime så jag slapp slösa mina pengar. Men jag kunde inte låta bli att ställa mig på reservlistan…
New York 2020 låter så självklart på något vis. En fin siffra för vårt 20-åriga bröllopsår (som vi visst också ska fira på skåneleden). Jag drivs ju av fina siffror. Plånboken kanske önskar en lång reservlista, men inte jag….
6 Kommentarer
Lisa Bjartmar
5 november, 2019 kl 06:24Maken hamnade på samma plan som springtime mot NYC och fick höra att de faktiskt hade tomma platser kvar…
Anna
5 november, 2019 kl 17:09Man kan ju hoppas! Jag då. Inte plånboken :D
ingmarie Nilsson
5 november, 2019 kl 22:36Det är ju perfekt!!!! Jag funderar på vad jag ska ha för ”ursäkt”. Funkar ”29 år senare”…?
Anna
6 november, 2019 kl 18:44Det funkar alldeles utmärkt! Komsi komsi!
ingmarie Nilsson
5 november, 2019 kl 22:36Man måste ju inte heller åka med Springtime…
Anna
6 november, 2019 kl 08:23Det beror på hur snabb man är…. De som inte kvalar eller har tur i lotteri måste….